Slänger in ett inlägg innan jag släcker lampan...

Har väl inte så mycket att skriva egentligen, jag vet seriöst inte vart jag ska ta vägen. Jag blir galen av att vara hemma, alla är sura på mig och jag kan inte prata för då är jag en sur bitch tydligen. 

Jag saknar tryggheten. Jag försöker förtränga alla känslor men det går inte, för när jag väl blir påmind så känns det ännu jobbigare. Jag önskar på ett sätt att allt var som förut. Skitsamma hur jag mådde då, men jag kände mig sedd och älskad.

Sov jättedåligt inatt, oroligt lixom. Hade så grymt ont i knät och vaknade hela tiden, jag vågar inte ta någon värktablett för då kanske det inte hjälper sen när jag verkligen behöver det och jag vill inte prova något nytt ifall jag spyr. Hoppas på att det blir bättre nu inatt istället. Jag får helt enkelt tåla att ha ont i knät, jag kan gott lida lite. Det var ju trotts allt mitt eget fel att Donna sparkade mig och då kanske den fysiska smärtan tar över den psykiska för tillfället.

Nu börjar det bli lite jobbigt att skriva, känner att jag skulle behöva skriva av mig mera för tårarna kommer vilken sekund som helst men jag är så trött och har ingen lust att hålla på att tycka synd om mig själv inför er....så nu säger jag gonatt, så hörs vi imorgon.

Gonatt

Lyckopiller <3     

Orkar inte blogga för tillfället....kanske återkommer senare, allt känns bara så hopplöst!

Ha ett bra liv

Lyckopiller <3     

Sitter här i soffan och letar jobb samtidigt som Carola i Dalhalla går på TV på högsta volym hehe. 

Nää, nu ska jag fortsätta leta jobb!

Puss

Lyckopiller <3