Hon sa egentligen inget speciellt men utan att hon visste vad hon sa, utan att veta vad som har hänt mig och bara var den hon alltid har varit så fick det mig att sträcka på mig lite extra. Den lilla meningen som inte alls var så speciell gav mig kämparglöden tillbaka. Jag behövde bli påmind om vem jag egentligen är.

Lyckopiller <3

Var grymt trött i morse när jag gick upp, förstår inte varför jag sover så dåligt om nätterna :(.

Gjorde väl ingenting på förmiddagen förökte få mitt huvud att inte sprängas och inte somna på soffan :P. Vid 1515 mötte jag Elin på Spånga gymnasium, hade lovat att titta förbi och såklart så håller jag det jag har lovat ;). Träffade lite gamla lärare och pratade med dom, alltid lika kul att träffas! :D. Mötte även Mimmi en kortis, vi satte oss vid svandammen och pratade ett tag sedan gick vi ner till spånga station och sen åt varsitt håll ;).

Åkte hem och hämtade almanackan och tog en banan sedan vidare mot stallet för planeringsmöte. Kom väl inte därifrån förs vid 8 typ men skönt att prata ut lite så folk vet vad som har hänt ;).

Imorgon är det su som gäller, spännande!

Lyckopiller <3

In public har jag väldigt svårt att gråta faktiskt, jag vet ärligt talat inte varför men det är som om det sätts en spärr i huvudet och hur mycket jag än vill gråta så kommer det inget.

Hemma är det betydligt lättare, jag tänkte på det imorse när jag tittade på TV. Kollade på "Våra bästa år" och det var begravnig, helt plötsligt så börjar jag oxå gråta. Men efter ett tag så insåg jag att det är inte för att jag tittar på TV utan jag bara fortsatte gråta för att jag själv mådde dåligt, då gick det knappt att sluta, det bar fortsatte hela tiden.

Egentligen så tror jag faktiskt att jag skulle behöva gråta ut lite, för när man väl gråter så känns det faktiskt bättre. Men det är som att allt är så himla jobbigt att jag inte ens kan gråta vissa dagar, skumt.

Annars så har jag faktiskt ganska lätt för att gråta när jag tittar på sorgliga filmer, när dom är lyckliga i filmen kan jag börja gråta av lycka oxå och samma sak när jag läser eller lyssnar på musik...

Men dom mesta tårarna trillar nog ner när det helt enkelt blir för mycket för mig, båda psykiskt och fysiskt.

Lyckopiller <3