Känner att livet börjar rulla på som det ska igen.

Trivs och tycker det är riktigt kul att ha börjat plugga igen, ser verkligen fram emot dom närmanste åren på universitetet. Allt känns mycket vuxnare, jag tror att jag kommer lära mig mycket. Inte bara om förskollärare utan det känns som om jag kommer mogna till lite mer. Får man väl igång flytet med att plugga och samtidigt leva livet så kommer det lösa sig galant!

Magen känns bättre och troligtvis så kan jag hoppa upp på hästen på Onsdag! Behöver ridningen både fysiskt och psykiskt, min kropp behövs tränas upp efter en sommar då jag inte har kunnat träna någonting alls (förrutom 4 dagar intensivt träningsridläger), känner att kroppen behöver lite regelbunden träning även om det bara är ridning. Eller bara och bara, ridning är betydligt jobbigare än vad folk tror!

Såklart så är inte alla sjukhusbesök över än, har nog kallelser till sjukhuset för varje månad nu och känslan av att man nästan bor på sjukhuset kommer man nog aldrig bli av med längre. Fortfarande är det tungt att berätta för folk vad som har hänt och jag räknar fortfarande lite med att mina dippar kommer fortsätta ibland. Kanske inte lika ofta och länge men dom kommer garanterat komma någongång, det gäller bara att veta hur man ska hantera dom.

Nä, känner att det kommer bli bättre nu, ridning, plugg, fester, resor....jag har mycket att se fram emot den här terminen!

Lyckopiller <3

Jag saknar väldgt mycket faktiskt, men det är bara jobbigt att tänka på allt man saknar för det kommer ändå aldrig komma tillbaka till än som man vill...

Saknar didaktus, kompisar som man har förlorat kontakten med, hästar som inte finns mer, personer som gått bort, jaa kan sitta här hela kvällen och skriva om allt jag saknar, men det inte saken bättre. Jag tror att det är viktigast att accepetera saknaden och sen blicka frammåt i livet.

Lyckopiller <3

Lyckopiller <3