lyckopillerelin

Alla inlägg den 18 januari 2012

Av Elin - 18 januari 2012 22:41


Äntligen fick jag rida igen! Var så grymt jäkla taggad och på bra humör när jag hoppade upp på Brolle, fina fina Brolle. Elin H var oxå med som fotograf hihi, men det krånglar med att ladda upp bilderna så jag bjuder på några någon annan dag.


Orkar inte skriva lika detaljerat som jag brukar göra men kan ta en liten kortis iallafall. Han hade gått lektionen innan så han var väldigt bra uppvärmd, mjuk i sidorna och lyssnade bra på skänkeln. Volter och skänkelvikningar på långsidorna i början av lektionen, gick helt ok. Tvivlade lite i skänkelvikningarna för det såg ut som om jag förböjde honom, men tydligen inte hehe.


Efter samma övningar i båda varven så kom vi på volterna och fattade galopp från skritt för att galoppera 5 språng och sedan skritt igen. Han var lite seg dom första fattningarna och formen var i princip katastrof, hej giraff! Men efter ett antal fattningar så började han lyssna riktigt riktigt bra på skänkeln och formen blev väl lite bättre. Det kluriga i galoppen är att jag inte kan använda benen och sätet på det sättet jag egentligen behöver eftersom jag fick så himla ont i magen, men förhoppningsvis så går det över snart!


I slutet så gick det väl sådär, formen blev bättre men inte helt bra, mitt fel i know men jag orkade inte hehe. Jag är ändå nöjd, men jag vet att både jag och Brolle kan bättre. Hoppas jag orkar rida nästa vecka, då jävlar! 



<3

Av Elin - 18 januari 2012 16:32


Klockrent stick från en av dom bästa Carola-låtarna!


"Alla mina tårar som finns kvar
Alla mina frågor som jag har, jag måste få ett svar

och hitta hem igen, jag väljer tro på framtiden

på sanningen om vem jag är."

Av Elin - 18 januari 2012 12:30


Ta allt detta med en nypa salt, jag försöker bara få ner lite tankar för att verkligen se allt positivt med cellgiftsbehandlingen. Kanske fungerar det, kanske inte...time will tell.

Positivt:

  • Det blir gjort nu så är det över sen
  • Blir starkare psykiskt när allt är över
  • Kommer bli frisk
  • Jag är ung, har lättare att kämpa och sedan leva ett normalt liv
  • Jag kommer närmre min familj och mina vänner
Negativt:
  • Alla biverkningar (illamående, tappa hår, trötthet, syn, hörsel mm)
  • Jobbigt psykiskt
  • Ovissheten
  • Tar tid
  • Ridning och plugg blir påverkad
Okej, så här ser jag på det: Om ni läser igenom dom negativa sakerna igen så måste ni ju hålla med om att 98% är psykiska grejer. Allting hänger på hur jag kommer att må. Mår jag bra så kan jag plugga och rida som vanligt, det jobbiga blir då att det tar tid, det jag menar är att det mesta av det jobbiga försvinner och att jag då kommer att må bättre både psykiskt och fysiskt beroende på hur jag kommer att må.
Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är rädd, för det är jag. Ibland. Vissa dagar så skrämmer jag upp mig själv och tänker "Tänk om" hela tiden. Tänk om jag blir blind, tänk om jag blir döv, tänk om jag måste ligga i sängen i 3 månader osv osv. Rädslan går inte att tänka bort helt, den finns alltid där. Men den går att lugna ner. Hur då? Jo, läkarna kommer hålla koll på mig hela tiden! Läkarna har faktiskt gjort detta tidigare. Det värsta som kan hända är att jag blir blind eller döv, fine. Men så fort man märker något så stannar man ju upp och kollar hur man ska lösa problemet. Annars då? Det värsta som kan hända sen är ju att man mår illa, men vem har inte gjort det? Det finns "botmedel" för det oxå, som jag vet att jag faktiskt tål. En sak som oxå är viktigt att ta upp är att jag är liten=liten dos av cellgifter=det är inte säkert att får några märkvärdiga biverkningar förrutom att tappa håret.
Hur kommer detta då sluta tror jag? Jag tror att jag kommer stå upp stark och stolt över vem jag är redan i Maj, och börja ett nytt kapitel i mitt liv med en resa till New york. För att sedan leva ett mer normalt liv och göra saker som jag blir lycklig av. jag längtar redan, om jag börjar nu så är jag frisk till sommarn! Lets go!
Vill oxå påpeka att detta är ett sätt för att få mig själv på bättre tankar, jag skriver inte det här för att visa för er att jag är så himla positiv, utan jag skriver det för min skull. För att jag ska kunna titta tillbaka och lugna ner mig själv när paniken och rädslan är som störst, när jag har mina dåliga dagar som jag faktiskt får lov att ha. Det kanske inte hjälper hela tiden att titta tillbaka och tänka så här, men det är faktiskt värt ett försök. 

Av Elin - 18 januari 2012 00:06


Är jag 20 eller 2 år? Skrattade iallafall så jag nästan kissade på mig! Måste nog gå på toa typ N.U


 


Åh, glömde ju skriva att det kom från Katrin Zytomierskas blogg!

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Ovido - Quiz & Flashcards