Efter att ha suttit och redigerad och tittad igenom bilderna från ridlektionen i Onsdag så har jag insett att det är en hel del jag verkligen behöver träna på, såklart så finns det alltid något att träna eller finslipa på men jag har några punkter som jag verkligen ska försöka öva på denna termin.

1. Blicken-Jag måste lära mig att TITTA FRAMÅT! 

2. Sitsen-lär jag mig att titta framåt eller dit jag ska så blir sitsen automatiskt bättre, i galoppen måste jag tänka på att nästan luta mig framåt eftersom jag har en viss förmåga att luta mig för mycket bakåt och då sitter jag emot för mycket för att galoppen ska kunna bli bra.

3. Galoppen-Jag vet att Brolle själv har svårt med balansen i galoppen, men han kan ju faktiskt så jag kan inte skylla på honom, gör jag rätt så gör han rätt så är det. Därför måste jag lära mig att fatta galopp och även hålla igång och kontrollera galoppen i båda samlad och ökad. Skänklarna på rätt ställe, ställd häst, blicken framåt och lodrät sits! 

Övar jag på dessa tre punkter så tror jag att det kommer kännas och bli mycket bättre. Jag rider på en riktig stjärna nu som kan så himla mycket och det ska jag verkligen ta tillvara på! 

Jag hoppas verkligen att jag orkar rida som vanligt trots alla biverkningar jag kommer få, men jag ska göra allt jag kan för att orka rida en gång i veckan, kanske två vissa veckor till och med? Jag är otroligt motiverad och laddad, det var längesen jag var så här peppad och det känns så otroligt härligt att jag är tillbaka på banan igen och att jag faktiskt har en häst igen som jag litar på och kan utvecklas enormt på! Jag är redo, here we go!

Dagen spenderades på förskolan, fredagar är alltid lika mysigt tycker jag...barnen är lugnare och man själv är lite lugnare (och segare hehe). Nä, men det var en bra dag och som vanligt så ville jag inte gå hem när jag slutade, speciellt eftersom jag inte vet om jag kommer tillbaka nästa vecka...

Kvällen har spenderats på Vaxholms hotell med släkten. Min älskade mormor och morfar firar nämnligen guldbröllop idag och det firades såklart med släkten, vi har ju inte haft så ba relation med kusiner mm men jag är så otroligt glad över att det börjar ändras nu! Hade en riktigt trevlig kväll, trots omständigheterna :).

Det har blivit några ändrade planer under helgen. Imorgon hade jag planerat in att troligtvis rida på morgonen och på kvällen träffa Mimmi och amanda, dock så blir inget av detta av...tyvärr, eftersom jag känner att dom två sakerna var det jag verkligen ville göra innan behandlingen börjar, bara för att få tänka på annat. Men jag överlever nog ;).

Så har faktiskt ingenting planerat i helgen, fixa mitt rum bara isåfall...

Nä, nu tror jag nästan att jag ska gå och sova, eller snart iallafall...om jag kan, det går inte så bra nu när jag inser att det snart är Måndag och behandlingen börjar närma sig, ibland känns det som om jag lever min sista helg i friheten eller liknande, hur fan tänker jag då egentligen!? Skärp dig Elin, om ett år mår jag bättre än vad jag har gjort på flera flera år! KÄMPA!

Både igår och idag har jag kännt en sån besvikelse när jag har vaknat. Varför kan jag inte bara få fortsätta leva i drömmarna? När jag vaknar så inser jag verkligeheten och vad som komma skall och det är så lätt och skönt att sova, för då glömmar man bort det jobbiga. Jag skäms över att ajg känner så här, varför är jag besviken över mitt liv? Tolka det inte på fel sätt bara, ni kan vara lugna! ;)

Nu ska jag fixa ordning mig sen åker jag till praktiken, kanske sista dagen det får vi helt enkelt se.

Återkommr...

Förvirring, frustration, rädsla, panik, stress, hopp, trygghet, kärlek, kämparglöd....som ni kanske förstår så har jag massor av tankar i huvudet. Det pendlar väldigt mycket och kraftigt nu. Ena sekunden kan jag vara positiv och känna att allt kommer bli bra och sekunden efter det så kan jag känna panik och rädsla.

Fast egentligen vet jag inte vad det är jag är rädd för, jag vet ju att jag inte kommer att dö precis. Det är mer situationen tror jag som skrämmer mig, att allt har blivigt så stort och gått så fort fram helt plöstligt. Tror inte riktigt att jag har fått landat i beskedet än att jag verkligen ska få cellgifter.

Det jag kommer försöka göra är att plugga så mycket jag orkar men oxå att rida. Jag tror att ridningen kan vara en bra fysisk sak att göra oxå så jag håller igång, jag tror nästan att jag kommer prioritera ridningen före skolan i början, sen får vi se vad som händer.

Nej, nu ska jag sluta svamla och ta en kopp te, sen tänkte jag gå och lägga mig, det har varit en påfrestande dag idag.

God dag, god dag!

Har varit en väldigt hektiskt och påfrestande dag idag. Sjukhuset typ hela dagen, allt inför cellgifterna på måndag. Började med att göra ett hörselprov och fick reda på att det var över 10 år sedan som jag testade min hörsel, illa! Efter det blodprover och sen åkte mamma och jag hem en stund.

Vid 13 hade jag besök på radiumhemmet, aldrig kul att vara där med tanke på att min läkare är knäpp i huvudet! (Måste se till att ta tummen ur röven och fixa en ny tror jag!) när både jag och mamma hade gnällt och skällt ett tag så fick vi lite övrig info från sjuksköterskan, efter det så kändes det lite lättare att andas om man säger så. Innan vi åkte hem så var jag tvungen att ta ytterligare ett till blodprov.

Allt går som sagt i vågor nu, ibland är jag jättenervös, ibland har jag gråten i halsen och ibland så är jag helt lugn och bara tar dagen som den kommer...

Återkommer senare!

Klockrent stick från en av dom bästa Carola-låtarna!

"Alla mina tårar som finns kvar
Alla mina frågor som jag har, jag måste få ett svar

och hitta hem igen, jag väljer tro på framtiden

på sanningen om vem jag är."

Ta allt detta med en nypa salt, jag försöker bara få ner lite tankar för att verkligen se allt positivt med cellgiftsbehandlingen. Kanske fungerar det, kanske inte...time will tell.

Positivt:

• Det blir gjort nu så är det över sen
• Blir starkare psykiskt när allt är över
• Kommer bli frisk
• Jag är ung, har lättare att kämpa och sedan leva ett normalt liv
• Jag kommer närmre min familj och mina vänner