Hej vänner!

Jag har märkt att statistiken här höjs nästan dag för dag, min fråga till er är om det är något speciellt ni vill läsa om, eller jag borde skriva om? Kom gärna med förslag :D.

Måndag: fika/lunch med tjejerna från universitetet

Tisdag: Fixa alla ridsaker nere i källaren, dejt med Lisa på kvällen 

Onsdag: Didaktus med Erika, följa med Mimmi på tävling på kvällen

Torsdag: Packa inför landet och åka ut med pappa och lillebror

Fredag: Midsommar ute på landet med nära och kära!

Lördag: Slappa och andas friskluft, umgås med gäster 

Söndag: Antingen åker jag hem till stan eller stannar på landet

Känner att denna vecka kommer gå sjuukt fort! Vart tar tiden vägen egentligen!?

Ledsen att jag har varit så frånvarande denna helg, har haft fullt upp typ hela tiden! Det har varit en grym helg verkligen! Orkar inte skrivaordagrant om allt som har hänt så bjuder på lite bilder istället.

Var hos rebecka på middag i helgen och fick träffa två av hennes söta kusiner, gick på en mysig barnvagnstur och hade jättetrevligt hela kvällen, kom typ hem vid halv 2 på natten hehe!

Gänget och många andra till firade kajsa, först förade vi hemma hos henne sedan krogen, en rolig kväll även om jag gick hem tidigt! 

Sov länge och sen mötte jag upp kusin vitamin vid ikea för att åka vidare till mormor och morfar på middag, var en jättetrevlig kväll och jag hoppas verkligen att vi kommer fortsätta att jobba med kontakten kusiner emellan, är så himla kul att känna att man har kusiner igen! ;)

Jag börjar bli sjuk! Har inte lika ont i halsen idag som igår, men jag är mer förskyld och seg i huvudet. Har sett fram emot helgen så galet mycket så jag ska bannemig inte bli sämre! Har fullt upp nu ända fram till midsommar så jag ligger väl i feber på midsommardagen säkert, men nu ska vi inte ta ut saker i förskott ;) det kan ju gå över om jag sover och vilar när jag kan (som typ nu :P).

ikväll ska jag till Rebecka på middag, ska bli kul att se hur hon bor eftersom hon har flyttat! jag vet att det blir tacos och troligtvis någon efterrätt, fredagsmys eller vad!? 

igår gjorde jag absolut ingenting. Var hemma hela dagen förutom en timme eftermiddagen då mamma och jag åkte till Vällingby för jag ville shoppa lite, kom hem med en skjorta och en tjocktröja, sen passade jag även på att gå in på systemet och köpte lite smått och gott inför imorgon!

Nu ska jag se till att få något i magen, den kurrar ganska mycket! ;)

Puss

Igår meddelade SVT vilka artister som deltar i Allsång på skansen i sommar. Den 14 Augusti så är världens bästa Sarah Dawn Finer där oxh sjunger en låt från hennes nya skiva som troligtvis kommer ut i Oktober. Gissa vem som ska vara där då!? ;) har såklart planerat att gå, men allt hänger på hur jag mår efter operationen som är två dagar innan bara. För att veta mer om artisterna som är med i år klicka på bilden!

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara för er utan att ni missförstår mig, men jag ska göra ett försök.

Jag tycker att det är sjukt jobbigt att ha gått upp 6-7 kg under dom här senaste månaderna. Inte för att det står 52 kg på vågen utan att jag verkligen har blivigt tjockare överallt på kroppen, ansiktet, magen, händer och fötter mm. Allt detta har lett till att jag får ont i fötterna fortare eftersom jag har mer att bära på, när jag sitter ned så känns det som om magen åker in mellan revbenen ungefär vilket gör väldigt ont och är obehagligt, jag kan helt plötsligt inte ha mina kläder för antingen sitter dom för tajt eller så får jag inte ens på mig kläderna. Alla mina jeans kan jag inte ens knäppa och dra upp gylfen på utan jag får göra som när man är gravid och sätta en hårsnodd i knapphålet för att kunna knäppa, jag kan inte använda några av mina ringar eftersom fingrarna är för tjocka, inte använda vissa skor för att fötterna oxå är för tjocka och vissa tröjor får jag inte på mer än över huvudet för sen är jag typ för bredaxlad om man säger så. I början var jag väldigt orolig för att jag skulle utveckla någon slags ätstörning men har kommit fram till nu att det är det sista som kommer att hända, så matglad som jag är. Men jag måste börja tänka på vad jag stoppar i mig, bums! 

Det som är värst är att jag har faktiskt inte valt detta själv. Vätskan som jag har i kroppen är pågrund av kortisonen från cellgiftsbehandlingarna så det finns ju en klar anledning till varför det har blivigt så här. Det har inte heller hjälpt att man inte har orkat röra på sig under terminen som jag brukar och att man faktiskt blir jättehungrig av kortison, det har ju bara lett till ännu mera viktuppgång. 

Det jag verkligen inte klarar av är kommentarer om att det faktistk inte gör något om jag går upp lite i vikt,  för jag är ju så himla smal ändå. Jag vet det och det har jag vetat i hela mitt liv, probmemet är ju bara att jag inte har någon som helst aning om hur lång tid det tar innan all vätska försvinner eller om det överhuvud taget gör det. Det betyder att jag vet inte om det är någon idé att gå ut och shoppa nya kläder som jag kan ha nu, eller om jag bara ska vänta tills vätskan är ute ur kroppen, frågan är då hur länge jag orkar stå ut med att ha jeansen som jag förklarade tidigare i inlägget, få skavsår, ont i föttrna, magen och inte känna sig fin helt enkelt. 

Jag trivs inte alls med mig själv nu och det är otroligt frustrerande att jag inte vet hur det kommer att sluta. Jag blev så lättad när mamma faktiskt bara sa kort och gott ett "okej" när jag sa att jag ville gå ner ungefär 4 kg. Ärligt talat så bryr jag mig inte om ifall jag väger som jag gör nu utan just att kroppen har blivigt så stor. Allt jag vill är att kunna ha mina gamla kläder utan problem, men just nu är jag långt ifrån det målet känns det som...

Sista ridningen för terminen, tyvärr! Som vanligt så red vi barbacka ute på ängarna. Jag på Brolle, såklart ;). Finns väl inte så mycket att skriva om egentligen. Skrittade och travade runt lite grann, Elin var med och tog kort, hästarna fick äta lite gräs och sen gick vi tillbaka ;).

Bjuder på en bild

Efter den sista ridlektionen innan mina cellgiftsbehandlingar startade så kändes det otroligt jobbigt att lämna stallet, jag visste inte när jag skulle komma tillbaka nästa gång och det skrämde mig så enormt.

18/1-12

Jag trodde allvarligt talat att jag skulle klara av stallet idag utan tårar. Jag var så positiv och glad hela tiden. Tills efter lektionen, jag ångrar på något sett att jag inte sprang in på toaletten och storgrät och sedan kom tillbaka med kraft igen. Jag ville vara glad, men det gick helt enkelt inte, dels för att jag hade ont överallt och sen för att jag inte kunde låta bli att tänka tanken att det kanske var sista gången jag rider på länge. Jag är otroligt glad på något sett att alla ändå är positiva i stallet, för jag blir ju faktiskt peppad och positiv. Men jag önskar ändå att jag hade modet att faktiskt bryta ihop totalt så dom ändå kanske inser hur påfrestande och svårt det här är för mig. Älskade älskade hästar vad ni gör mitt liv värt att leva. Om jag ändå kunde förklara hur jag verkligen känner utan att det låter allt för bittert och negativt...

Nu är jag tillbaka i stallet som vanligt och idag är det sista ridlektionen på vårterminen innan hästarna åker på bete, för mig så känns det som jag redan har haft sommarlov och är redo för en termin med mycket häst, men så är det inte…

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara denna sommar utan hästarna. Dom har varit mitt liv, mitt stöd och mina bästa vänner under denna termin när jag har behövt det som mest. Att känna hästarnas mule på axeln eller bara få krama om dom en kort sekund gav mig så himla mycket ork. Helt plötsligt så var det lite lättare att gå och efter ett tag så kändes det absolut som om jag kunde orka att rida ett dressyrpass på en timme, fast jag visste att det var långt kvar tills jag verkligen skulle orka det på riktigt. Känslan av att få gå in i stallet när man hade varit borta i ca fem veckor i streck och mötas av en vägg med hästdoft fick mig nästan att svimma, det var en sån underbar känsla som inte går att beskriva, jag svävade på moln i flera dagar när jag väl orkade ta mig till stallet.

Jag skulle vilja skrika ut min lycka och tacksamhet över vilka fina människor jag har fått lära känna under alla år i Vällingby och hur mycket dom har stärkt mig, för tro mig det är inte bara hästarna som har gjort det. Att mötas av glada ansikten med orden "Vad kul att se dig igen!" och en kram fick mig att känna mig så välkommen och jag längtade tills jag orkade vara i stallet som vanligt och ha koll på allt som händer. Att få möjligheten att komma på förmiddagarna och ta en skritt tur i skogen lite då och då när jag väl orkade stärkte mig så otroligt mycket både fysiskt och psykiskt, jag mådde så himla bra när jag åkte därifrån och insåg att jag hade hela dagen framför mig och ändå så har jag gjort det jag mest av allt älskar att göra, rida.

Jag kommer aldrig kunna tacka alla nog. Men om det är någon från stallet som läser det här, barn som vuxna, stora som små så vill jag passa på att säga tack. tack för att du är du, tack för att du finns och tack för allt du gör för mig. Du är värdefull, för mig och för många många fler.