Förbered er på ett knäppt inlägg om hur man rider imorgon. Nej, ingen misstolkning tack! ;)

I eftermiddags så gick jag över några timmar till Fillan och det börjar bli lite som en vana att äta pannkakor med henne nu haha. Gott var det ialafall. Vi hade det allmänt mys, alltid lika kul att ses och det är så skönt att man egentligen inte behöver göra något speciellt när man träffas. Vi chillade bara lite, spelade lite kort och pratade ikapp oss. En bra eftermiddag med andra ord.

Kom väl hem lite över tre, resten av dagen har jag bara slappat framför TVn. Gjorde en ganska knäpp tabbe på vägen hem från Fillan jag höll på att ramla omkull när jag snubblade på trottoarkanten vilket resulterade att jag var ju tvungen att hålla emot med magen för att inte ramla framåt så nu har jag ganska ont i magen, det är nog ingen fara men ont gör det.

Ikväll skulle jag ha suttit på hästryggen men tyvärr är det för tidigt för det...nästa vecka ska jag upp igen!

Jag har inget att relatera till men på något sätt så sitter jag och gråter varje gång jag hör denna låt. 

Jag skulle vilja börja det här inlägget med att jag äntligen ska få sitta upp på fina Brollisen igen, men tyvärr så kan jag inte det. Ååh jag är så ledsen att jag inte får rida dom närmaste två veckorna. Visseligen så har jag haft uppehåll hela sommaren, men jag mådde så otroligt bra på hästryggen förra veckan och jag ville aldrig att den stunden skulle ta slut.

Förut så var stallet det stället som verkligen kunde få mig sänkt, men på ett bra sätt. Jag vet, det låter konstigt men det var där jag tillät mig själv att vara ledsen. Nu är stallet det stället som gör mig till den lyckligaste människan på jorden istället. Jag är glad på riktigt, inget himla fejkande längre utan uppriktigt lycklig.

Efter fredagens återbesök på sjukhuset så behöver jag verkligen känna denna lycka som jag kände på Brolle förra veckan och glömma alla jobbiga tankar som snurrar i huvudet nu. Det finns inget annat som hjälper.

Läkaren sa "kanske ett par veckor" innan jag får rida igen, 14 eller 13 dagar spelar ingen roll tycker jag. Jag ska vila och försöka komma upp på Brolles rygg igen redan nästa vecka. Det borde vara okej, annars vet jag inte vad jag gör...