En sak som jag har funderat på i några års tid nu är hur man rider, eller hur ni icke handikappade rider. Jag vet att det låter helskumt men låt mig förklara, om det ens går.

Jag har ridit i 14 år och under alla dom åren så har jag fått så himla mycket fina kommentarer om att jag är så otroligt duktig på att rida med en hand och ett ben och att jag har en sån bra balans, men är jag verkligen så duktig på att rida och har jag verkligen så bra balans? Missförstå mig rätt nu. Jag förstår er poäng, visst så känner jag ibland att jag har mycket svårare för vissa saker än er andra. Om vi tar något så enkelt som att ställa hästen. När ni ställer hästen så kan ni justera tygeln så bäst ni vill, ena kortare andra längre, breda händer eller inte, men ändå så ingen tygel glappar, ja ni fattar. Ni kan helt enkelt ”röra” er mer när och om det behövs för att få hästen bra ställd, men jag är låst med mina tyglar. När jag rider så använder jag mina egna tyglar, jag har ett handtag att hålla i och på så sätt så stabiliseras båda tyglarna ganska lätt, när jag ställer hästen så vickar jag på hantaget åt höger eller vänster men ganska ofta så glappar tyglarna då. Det är vid ett sånt tillfälle jag skulle vilja ha en till hand så jag kunde sträcka på den tygeln som glappar mm, ni fattar…hoppas jag. Som lite hjälp på traven så lägger jag upp en bild på min tygel, så kanske ni kan förstå lättare hur jag menar.

Men balansen. Det har jag inte riktigt klurat ut än. Eftersom jag har mina tyglar och dom är jämnt sträckta ungefär hela tiden så tycker jag att ni som rider ”som vanligt” borde ha mycket bättre balans på hästryggen än vad jag har. Visserligen har ni två händer att hålla i er med om hästen får spel, men jag tycker ändå att min tyglar är som en extra arm då. Lite som det jag skrev innan, ni kan röra er mer fritt när ni rider. För mig så har ni i stort sätt bara en rem i varsin hand och med dom ska ni hålla balansen med utan att ta hästen för mycket i mun och inte vingla för mycket i sadeln, ni borde ju också ha en otroligt bra balans, medans jag ändå har ett handtag mellan inner och yttertygeln som faktiskt hjälper mig mycket med balansen. Om min häst drar, behöver jag bara hålla fast mig i mitt handtag, för så länge hästen inte håller på att slänga och rycka med huvudet hela tiden så blir det ändå ganska stabilt men om er häst drar så kanske tygeln glider ur händerna på er hur lätt som helst, hänger ni med? Ännu läskigare måste det vara att hoppa för er!

Det jag vill komma till är att hur mycket ni än berömmer mig för min ridning så får ni inte glömma bort er själva! Självklart så tar jag åt mig all beröm och blir så otroligt glad när folk kommer fram och säger fina saker, men ni är OCKSÅ så otroligt duktiga på att rida! Just NI som rider som ”alla andra” är mina förebilder, inte för att ni rider ”som man ska” för alla gör vi på lite olika sätt, utan för att ni också får en levande varelse på ca 500 kg att göra det ni vill. Tänk efter, det är faktiskt ganska coolt att hur vi än ser ut och är skapta så kan vi ändå uppnå samma sak, men på olika sätt. Det gäller allt och alla!

Förbered er på ett knäppt inlägg om hur man rider imorgon. Nej, ingen misstolkning tack! ;)

I eftermiddags så gick jag över några timmar till Fillan och det börjar bli lite som en vana att äta pannkakor med henne nu haha. Gott var det ialafall. Vi hade det allmänt mys, alltid lika kul att ses och det är så skönt att man egentligen inte behöver göra något speciellt när man träffas. Vi chillade bara lite, spelade lite kort och pratade ikapp oss. En bra eftermiddag med andra ord.

Kom väl hem lite över tre, resten av dagen har jag bara slappat framför TVn. Gjorde en ganska knäpp tabbe på vägen hem från Fillan jag höll på att ramla omkull när jag snubblade på trottoarkanten vilket resulterade att jag var ju tvungen att hålla emot med magen för att inte ramla framåt så nu har jag ganska ont i magen, det är nog ingen fara men ont gör det.

Ikväll skulle jag ha suttit på hästryggen men tyvärr är det för tidigt för det...nästa vecka ska jag upp igen!

Jag har inget att relatera till men på något sätt så sitter jag och gråter varje gång jag hör denna låt. 

Jag skulle vilja börja det här inlägget med att jag äntligen ska få sitta upp på fina Brollisen igen, men tyvärr så kan jag inte det. Ååh jag är så ledsen att jag inte får rida dom närmaste två veckorna. Visseligen så har jag haft uppehåll hela sommaren, men jag mådde så otroligt bra på hästryggen förra veckan och jag ville aldrig att den stunden skulle ta slut.

Förut så var stallet det stället som verkligen kunde få mig sänkt, men på ett bra sätt. Jag vet, det låter konstigt men det var där jag tillät mig själv att vara ledsen. Nu är stallet det stället som gör mig till den lyckligaste människan på jorden istället. Jag är glad på riktigt, inget himla fejkande längre utan uppriktigt lycklig.

Efter fredagens återbesök på sjukhuset så behöver jag verkligen känna denna lycka som jag kände på Brolle förra veckan och glömma alla jobbiga tankar som snurrar i huvudet nu. Det finns inget annat som hjälper.

Läkaren sa "kanske ett par veckor" innan jag får rida igen, 14 eller 13 dagar spelar ingen roll tycker jag. Jag ska vila och försöka komma upp på Brolles rygg igen redan nästa vecka. Det borde vara okej, annars vet jag inte vad jag gör...

Hej vänner. Har eran dag varit bra? Själv har jag tillbringat eftermiddagen inne i stan med fina vänner från universitetet. Åt på Jensen och hade det supertrevligt, är typ tradition nu förtiden att käka på jensen med dom brudarna haha. Dock så var maten inte lika god som sist, eller potatisen är alltid sjuukt god men biffen som jag åt idag var seg som tuggummi, synd.

På vägen hem på pendeln så fick jag migrän, ni vet sån migrän då man knappt kan öppna ögonen för ljuset gör så ont. Det gick lite upp och ner, har fortfarande lite ont men hoppas att det går över under kvällen. Tror det är vädret som gör det. 

Ikväll är det Sarah Dawn Finer på TV, längtar hihi. Sätt på 5an kl 22 och kolla ni oxå vettja!

Mamma, jag och Lillebror begav oss till Jakan nu ikväll för jag var sjuukt shoppingsugen och hade spanat in en väska på HM som jag ville se in real life. Kom inte hem med väskan utan med två tröjor istället och ett par gummistövlar, dom måste jag tyvärr lämna tillbaka eftersom dom inte passade, hatar att prova i butik så vad gör man inte men tröjorna får stanna hemma. Får leta efter väskor inne på Åhlens någon dag tror jag eftersom min ena har gått sönder och måste ersätta den med en ny darling.

Blev iallafall avsläppt i rondellen nedanför oss då mamma skulle fortsätta och handla, men jag fick så sjukkt ont i ryggen så jag ville bara hem. Under kvällen blir det bara chill framför TVn och hoppas på att min rygg blir bättre tills imorgon.

Jag hittade min skrivbok som jag skrev av mig i förra året. Jag har inte vågat öppnat den än, är så rädd att det ska göra så ont, att alla känslor jag kände då ska komma tillbaka. Egentligen skulle jag vilja skriva några rader i den men jag är för feg. Jag är rädd att om jag börjar skriva i den igen så kommer känslorna tillbaka och jag börjar må så dåligt som jag gjorde då. Jag är starkare nu, det vet jag. Men det känns inte som det, vissa känslor har redan kommit tillbaka och jag kan helt enkelt inte få stopp på dom, det går inte att kontrollera.

Jag vet att det är normalt, jag vet att jag tänker och tycker precis som andra i min situation men det gör det inte lättare. Jag hoppades och bad så mycket sist så jag är rädd att det inte ska fungera denna gång heller.

Det ända jag kan göra nu är att sitta och lyssna på sorgsna Sarah Dawn Finer-låtar. Det är hemskt, hur har det blivit så här? Jag vill inte tillbaka.