Granen blev pyntad ikväll och jag tror att i år så tar våran hem priset för Spångas fulaste gran. Jag är glad att vi åtminstånde har en gran och den luktar jul, men ärligt talat så längtar jag lite tills den åker ut. Bättre lycka nästa år!

Den frågan har jag funderat på mycket dom senaste månaderna. Man hör så mycket överallt att människor som har gått igenom någon slags cancer plötsligt får en annan syn på livet, att det är som en liten nära-döden-upplevelse. Att man får en andra chans och att man helt plötsligt inser att livet är så värdefullt. Vissa förverkligar sina drömmar, börjar träna och leva sunt, eller kanske bara är sådär spontan för att se vad livet har att ge. Det är som att man helt plötsligt kommer på att man bara lever en gång och vad som spelar störst roll i livet.

Det känns som om jag har fått provat lite lätt hur det är att leva med cancer. Nej, det har inte varit lätt och ja, jag har varit rädd för att dö. Efter att ha gått igenom fyra månader med cellgifter, som inte är någonting jämfört med vad andra har fått eller får gå igenom så tycker jag ändå att jag borde känna en större tacksamhet till livet. Jag har inte fått någon uppenbarelse eller ett aha-moment om att jag verkligen måste leva livet till fullo. Jag känner inte att att jag uppskattar vissa saker mer nu än för ett år sedan och det känns så fel på något sätt.

Möjligtvis att jag kanske inte är hemma lika mycket som förut. Innan behandlingarna så var jag mycket hemma, ville bara äta med min familj och anpassade hela mitt liv genom tiderna vi åt middag hemma, ville åka hem direkt efter skolan mm. Nu gör det inte lika mycket att jag inte är hemma på samma sätt, jag kan äta middag ute eller komma hem klockan 20:00 på kvällen och äta då, jag kan göra något efter skolan och inte bara åka raka vägen hem.

Men är det tacksamhet? Jag älskar inte min familj, mina släktingar och kompisar mer än vad jag gjorde för ett år sedan. Borde jag det? Borde jag känna mer tacksamhet till livet? Borde jag tänka oftare nu att jag är så glad att jag lever? Vart har min tacksamhet tagit vägen? Vad ÄR tacksamhet egentligen? Jag vet inte riktigt om jag vill ha svar på dessa frågor. Kanske är det så att det bara är jag som vet svaren, bara att jag själv måste komma på vad tacksamhet är för mig?

Nu är jag tillbaka med ny kraft! Eller ja, allt är ju relativt. Snart är det jul hörni, åh vad jag längar. Ska bli så myckigt att träffa nära och kära under julen.

Jobbade ju som sagt igår. Fikan med Lisa blev inställd då det kom upp lite saker emellan, men sånt händer. Hade iallafall kul hemma hos familjen A, vi tittade på film, spelade air hockey och hade fredagsmys. Lite senare på kvällen så kom O hem så då slutade det med att vi satt i Gs säng och försökte hitta på julklappsrim. Hade riktigt kul och det blev mycket skratt! jag glömde helt bort tiden så vid hlav 1 på natten så fick jag lite bråttom hem haha. Missade pendeln med 3 minuter så var tyvärr tvungen att vänta i en halvtimme på nästa, såklart så gick mina hörlurar sönder så jag hade ingen musik att lyssna på. Trodde jag skulle dö av tristess haha!

Idag så har mamma och jag varit iväg lite och handlad, hatar att åka runt när det är så nära julafton och alla stressshoppar julklappar och kör som idioter, men jag kom hem med näsan allt ajg hade tänkt mig och allt var till mig hihi. Nu har ajg precis slagit in julklappar, skrivit lite rimm och kollat på när mamma klätt granen (vågar inte hjälpa till för då råkar ajg väl barra ner hela vardagsrummet haha). När jag har skrivit klart det här så ska jag skriva lite mer rim, hjälpa mamma med maten och sen bara vila. Blir nog lite paketinslagning ikväll oxå, men just nu så är ajg sjukt trött så känner att ajg behöver lite paus. Återkommer! 

Första jullovsdagen började med ett mejl från examinatorn från SU där hon skrev att ajg hade blivit godkänd i den sista kursen på termin 1. Kändes grymt skönt att veta det och kunna lägga hela termin ett bakom sig och bara se framåt. Nu är det bara att tagga till termin 3, då ska inget få förstöra minsann! Annars så händer det inte så mycket här hemma, ska snart börja plocka lite i köket, städa rummet och kanske läsa lite i vetenskapsboken så jag kommer igenom den. Vid 16 så möter jag upp Lisa vid svampen så ska vi ta en fika, sen planerar jag på att gå runt lite och handla när jag ändå är inne i stan och fördriva tiden lite för vid 1830 ska jag mot jobbet och vakta barn och ha fredagsmys, längtar!

Nä. Städa rummet, pocka i köket och läsa lite i kursboken var det va? Let´s do it!

Hej tomten. Jag vill bara påminna dig mitt i all denna julstress att ett par nya fårskinnstofflor står höst upp på min önskelista detta år. Jag har blivit helt beroende av mina som jag har nu. Jag kan inte gå hemma utan dom, golvet blir alldeles för hårt och jag får ont i fötterna. Problemet är att mina gamla som jag har nu har gått sönder så sulorna håller på att lossna. Jag skulle verkligen vilja ha ett par nya, mjuka paket är helt okej för mig. Men det visste du nog redan. Tack och god jul, Elin.

Hej allihopa! Äntligen så har jag fått jullov och det ska firas med jobb imorgonkväll haha, ska bli mysigt! Har ingen större blogglust just nu känner jag, men ska försöka lägga upp några tidsinställda under dagarna tror jag, om jag får till några haha.

Var iallafall inne på SU under eftermiddagen för en föreläsning på två timmar. Kändes lite drygt att åka dit men om jag inte hade åkt in så hade jag säkert missat något jätteviktigt. Föreläsningen var väl som en liten repetition för seminariet vi hade i måndags så det mesta kände man igen. Var än bra föreläsnig ändå, föreläsaren var sjukt rolig med sina spontana kommentarer så det kändes lätt att lyssna då haha.

Ikväll ska jag bara vara hemma och ta det lugnt hade jag tänkt, min axel strejkar för tillfället så har ingen större lust att röra på mig. Nu ska ajg titta vidare på Nu är det jul igen, älskar verkligen dom filmerna! :D

Kram på er!

Ikväll var det sista ridlektionen för i år. Det är helt galet vad denna termin har gått fort och så himla mycket känslor jag har haft angående ridningen. För lite mer än en månad sedan så var jag typ 100% säker på att ajg ville sluta rida, men med kloka vuxna omkring mig, speciellt Åsa så insåg jag att jag inte bara kune lägga av efter 14 år på hästryggen.

Eftersom det var sista gången för terminen så fick vi bestämma själva vad vi ville göra, som tur var så fick jag min vilja igenom att rida självstädigt. Så så blev det. Brolle är en häst som man verkligen måste väcka i början, annars blir det svårt att få igång honom. Idag gick det lite upp och ner med farten måste jag säga, men det berodde nog på att ajg var lite prinsessan på ärten idag för att stiglädrerna inte känndes bra haha. Red lite öppna och skänkelvikningar i skritt och jag tyckte att han lyssnade väldigt bra, traven kändes oxå bra i början. Han trampade på bra och jag hade tillräckligt med styrfart. Inte lika lätt med skolorna men jag försökte och ibland så gick jag till några riktigt fina öppna.

Idag försökte ajg verkligen jobba mycket i höger varv, jag har ju så otrolgit svårt att hålla honom på volten och på spåret, ite bara i galopp utan i vilken gångart som helst. Jag hade som mål att åtminstånde göra en bra högerfattning och att ajg skulle försöka fatta på långsidorna. Det blev många dåliga fattningar och ibland så fattade han vänster, men när jag hade fått till tre bra fattningar och att galoppen var ren så kände jag mig riktigt nöjd. I vänster så är det mycket lättare att fatta så det finns inte så mycket mer att säga om det.

Mot slutet så började min höft eller nått hoppa ur led på något sätt så det var lite svårt att rida. Jag tror att det var för att jag hade jobbat så mycket med högerskänkeln. Det gjorde att ajg inte riktigt kunde få honom i en bra trav eftersom jag var tvungen att avbryta hela tiden. Dom sista fem minutrarna så red jag utan stigbyglar och det gick väl helt okej måste jag säga, framförallt så är det bra för att öva balansen hihi.

Jag är iallafall grymt nöjd med kvällens lektion och det kändes jättekul att få avsluta terminen med positiva tankar, nu blir det uppehåll annandag jul sedan den 2 januari är det dags för vårterminen, tagga!

På lördag så har det gått 2 veckor sedan vi fick ett samtal från min äldsta kusin om att min faster hade gått bort. Anledningen till varför jag inte har nämnt det här på bloggen är för att jag inte riktigt har vetat vad jag ska skriva och hur för att inte låta allt för känslolös eller kall.

Vi har inte haft en sån jättebra relation, ingen i släkten har väl haft någon jättebra relation med henne, tyvärr. Det har oftast blivit bråk och tjafs som har gjort att man inte har pratat så mycket med varandra och därför förlorat kontakten med henne. Hon var en väldigt speciell person. Vi alla känner oss ganska lättade efter beskedet. På ett sätt så är det rätt så skönt att slippa allt tjafs, släkten har lagt ner många timmar på att försöka skapa en bra kontakt med henne, men tyvärr så har det inte alltid gått som vi har velat. Men framförallt så tror jag att det är rätt så skönt för farfar att slippa lägga på luren med en stor besvikelse för vad hon har sagt varje gång dom har pratat, jag kan tänka mig att det har varit jobbigt.

Trots att vi inte hade en sån jättebra kontakt så måste jag ändå säga att det känns konstigt och faktiskt lite tomt. Även om det var typ 4 år sedan vi träffades senast och jag har klarat mig bra utan henne så är hon ändå borta. Helt borta. Hon har ju ändå funnits vid liv fast någon annanstans. Men inte längre, det är det som känns konstigt.

Jag har ändå ganska många fina minnen med henne tycker jag, oavsett vad dom andra tycker. Vi har haft roligt och skrattat mycket tillsammans, vi har varit på våra äventyr och pratat i timmar med varandra i telefonen. Det är fina minnen för mig med tanke på vår relation och det är dom minnena jag kommer att bära med mig av henne, resten av livet. Hon är och kommer alltid att vara min faster.

Det jag egentligen ville komma till var att om en månad är det begravning. Det måste ju vara bland det värsta som finns. Jag börjar nästan gråta bara jag tänker tillbaka på dom två jag var på senast. Jag tror inte jag kommer sitta där och sörja och känna saknad, snarare kanske vara helt blank för alla känslor, jag vet ju inte riktigt vad jag känner mer än att det känns konstigt att döden är så nära min släkt. Trots att jag känner en lättnad över att hon är borta så hoppas jag att hon har det bättre där hon är nu för jag tror egentligen inte att hon mådde så bra. Rest in peace faster lilla och hälsa farmor att jag saknar henne så otroligt mycket, speciellt nu i juletid ♥.