Hej vänner. Idag har jag inte gjort så mycket faktiskt. Mötte upp Sofi vid 13 i Spånga station sedan åkte vi vidare til lsumpan för att kolla på tyger till våra tärnklänningar. När jag gick utanför huset så tyckte jag att det faktiskt var kallt, men jag ska erkänna att jag höll på att dö av värmeslag när vi gick till tygaffären haha. Vi hittade iallafall ett bra tyg nästan direkt så det gick smidigt haha. När vi hade tagit lite provbitar så åkte vi hem till mig och bara chillade. 

Spelade spel, pratade, lyssnade på lovsånger och hade det allmänt mysigt. tycker jag. Nä, men annars så har det väl inte hänt något mer spännande idag, hade velat vara på Grönan just då eftersom Sarah Dawn Finer spelar där men man kan inte alltid få som man vill. Imorgon ska jag äta lite brunch med Lisa inne i stan, jag bjuder såklart eftersom hon faktiskt fyller år idag! Ska bli jättemysigt och det ska bli fint väder oxå har jag sett. Nu ska jag titta vidare på fotbill.

Nu är sommaren här! Artisterna för årets Allsång på skansen är officiella och jag håller på att planera min sommar. Det kommer bli en bra sommar med tisdagar på skansen, åh vad jag längtar! Imorgon ska jag köpa allsångshäfte :D!  Datum som jag kommer att befinna mig på skansen är just nu:

25 Juni: Gyllene Tider, Zara Larsson, Passenger, Carola Häggkvist.

2 Juli: YOHIO, Amanda Jenssen, Oskar Linnros, Lisa Nilsson, Kjerstin Dellert, Peter Jezewski.

23 Juli: Robin Stjernberg, Magnus Uggla, Stiftelsen, B.U.S!, Brynolf & Ljung, Nic Schröder, Rolandz.

Gick tillbaka i arkivet och hittade ett inlägg som jag skrev för nästan exakt ett år sedan.Jag minns hur tacksam jag var över att få tillbringa min tid i stallet och jag minns hur förtvivlad jag var när jag inte visste hur lång tid det skulle ta innan jag kunde komma tillbaka. 

"Jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara denna sommar utan hästarna. Dom har varit mitt liv, mitt stöd och mina bästa vänner under denna termin när jag har behövt det som mest. Att känna hästarnas mule på axeln eller bara få krama om dom en kort sekund gav mig så himla mycket ork. Helt plötsligt så var det lite lättare att gå och efter ett tag så kändes det absolut som om jag kunde orka att rida ett dressyrpass på en timme, fast jag visste att det var långt kvar tills jag verkligen skulle orka det på riktigt. Känslan av att få gå in i stallet när man hade varit borta i ca fem veckor i streck och mötas av en vägg med hästdoft fick mig nästan att svimma, det var en sån underbar känsla som inte går att beskriva, jag svävade på moln i flera dagar när jag väl orkade ta mig till stallet.

Jag skulle vilja skrika ut min lycka och tacksamhet över vilka fina människor jag har fått lära känna under alla år i Vällingby och hur mycket dom har stärkt mig, för tro mig det är inte bara hästarna som har gjort det. Att mötas av glada ansikten med orden "Vad kul att se dig igen!" och en kram fick mig att känna mig så välkommen och jag längtade tills jag orkade vara i stallet som vanligt och ha koll på allt som händer. Att få möjligheten att komma på förmiddagarna och ta en skritt tur i skogen lite då och då när jag väl orkade stärkte mig så otroligt mycket både fysiskt och psykiskt, jag mådde så himla bra när jag åkte därifrån och insåg att jag hade hela dagen framför mig och ändå så har jag gjort det jag mest av allt älskar att göra, rida.

Jag kommer aldrig kunna tacka alla nog. Men om det är någon från stallet som läser det här, barn som vuxna, stora som små så vill jag passa på att säga tack. tack för att du är du, tack för att du finns och tack för allt du gör för mig. Du är värdefull, för mig och för många många fler." Läs hela inlägget här.

Fortfarande så mår jag så otroligt bra när jag är i stallet och jag längtar till varje ridlektion. Jag känner fortfarande exakt likadant nu som jag gjorde när jag skrev inlägget, tänkt att ett ställe kan påverka en så himla mycket. I höst är det 15 år sedan som jag började rida i Vällingby, 15 år av blod, svett och tårar. Men framför allt av kärlek.