Hej på er vänner! Allt bra med er? Med mig är det bara bra, sov galet länge idag bara så tror att ajg har lyckats vända på dygnet redan, illa med tanke på att jag ska upp 7 på Måndag. Idag har jag egentligen inte gjort så mycket. Åt pannkakor till brunch sedan så tog jag det bara lugnt efter det. På eftermiddagen så gick jag över till familjen A och hälsade på. Gjorde inte så mycket där heller, vi pratade lite och chillade mest i lillstugan hela eftermiddagen. Vid typ 1730 så tyckte jag att det började bli lite segt så jag knallade hem genom skogen och passade på att tvätta mig innan middagen. Satt en stund ute på altanen och lyssnade på lovsånger, åt och drack gott och bara filosoferade och njöt när jag hade duschat, så mysigt var det! Det blev lite kallt efter en stund då det blåser lite här så då gick jag in och värmde mig istället. Nu har mamma och jag precis avnjutit en god middag och haft bra samtal kring matbordet och kvällen avslutas väl med att se på körslaget och mysa, kanske blir det en liten brasa oxå.

Imorgon ska vi åka hem och för mig så blir det nog inget mer landet för detta år. Känns jättetråkigt och jag längtar redan till nästa sommar haha! På vägen hem imorgon ska vi ta en snabbvisit till Vaxholm för att hämta upp lite saker till Saras bröllop, helt sjukt att det bara är en vecka kvar! Nä hörni, ha en bra lördagskväll så återkommer jag imorgon. Kram!

Idag tänker jag extra mycket på min andra stora idol. Min förebild i livet. På en av Sverigest bästa sångerskor. För idag fyller världens finaste Sarah Dawn Finer år!

Ni som känner mig eller har följt min blogg nu ett tag vet nog om att jag älskar att läsa. Att läsa är bland det bästa som finns, att man får en möjlighet att försvinna lite från sitt eget liv och hoppa in någon annan stans. Men vet ni? Det som verkligen är pricken över iet när man läser är när man precis har avslutat en bok. Ni vet den där vemodiga känslan man får när man har läst det sista ordet och boken är slut. När man har befunnit sig i den där fantasivärlden ett bra tag i boken och sen lite vemodigt bara stänga igen boken och få komma tillbaka till verkligheten igen. Visst, det är alltid sorgligt att avsluta en bok, vissa önskar man var dubbelt så lång medans andra var det ett perfekt slut på. Men varje gång när jag slår igen en utläst bok så brukar jag bara sitta en stund och filosofera efteråt på vad boken handlade om hur bra den var bara för att sen kunna komma tillbaka till verkligheten med ny kraft igen. Jag vet, det låter jätteluddigt det här, men ni som gillar att läsa ni förstår nog lite vad jag menar...eller hur?