Jag är lite smårädd för rulltrappor samtidigt som  jag tycker att det är en jättebra uppfinning. Det är ju värsta lyxen att kunna komma upp och ner utan att egentligen behöva anstränga sig om man inte vill, men jag tycker att det är väldigt jobbigt med rulltrappor också, det finns fyra saker som jag inte gillar med rulltrappor.

1. Dom som går snabbt: Rulltrapporna vid centralen är jag livrädd för att gå på, dom går så jäkla snabbt och jag måste hålla i mig för att ens kunna gå på i den höga hastigheten. Är vi stressade 08:or eller är vi stressade 08:or!?

2. Dom som hackar och rycker: En annan läskig sak är att dom flesta rulltrappor hackar och rycker och eftersom att det är högerregeln som gäller så kan inte jag hålla i mig eftersom jag bara har vänster hand att hålla i mig med vilket gör att det är sjukt svårt att hålla balansen när jag står i rulltrappan och den håller på att rycka.

3. Höga/långa rulltrappor: Till exempel den vid Universitetet, eller Östermalmstorg. Helsike vad höga dom är! Får svindel varje gång jag ska ner haha, värst är ju när man ska upp och stå på fel sida (för mig) och så rycker den, får nästan kramp i vaderna för jag spänner mig så mycket när jag åker upp i just dom och tänker hela tiden att jag inte ska titta ner!

4. Dom som inte fungerar: Den absolut sista saken är när rulltrappan inte fungerar och man inser att man måste gå upp eller ner i den, för det första så är det sjukt jobbigt att gå i en rulltrappa när den står still eftersom stegen är högre än en vanlig trappa och för det andra så tycker jag att det är sjukt obehagligt att gå i den ifall den börjar gå igång när jag traskar upp eller ner, snacka om att det skulle bli dominoeffekt då haha!

Ungefär i mitten av rulltrappan i Flemingsberg, läskig!

God morgon vänner! Vet ni vad jag ska göra ikväll? Jag ska tillbaka till TV4s studio i frihamnen för att sitta i publiken för Hellenius Hörna. När jag träffade Carola i Lördags så nämnde hon för mig att hon skulle dit idag, mamma och jag har då kollat upp det under veckan och mamma fick tag i två biljetter igår! Denna gång tar jag med mig Emelie och vi kommer ha det så jäkla bäst! Carola, here I come again! :D Men först, skola!

Åh vad nöjd jag är med mig och min lilla stjärna efter kvällens ridlektion! Som jag sagt förut så går det alltid bättre dom veckorna som jag är opepp, inte logiskt alls men kanske för att jag annars har för stora krav på mig själv. Idag gick Billy som klockan nästan hela lektionen. Så kul! Det stod skolor på schemat ikväll, öppna och slutna. Det var ett tag sedan som jag red det, men jag kände ändå att jag hade ganska bra koll på hur man gjorde, sen om det blev rätt är inte hela världen eftersom det är svåra övningar.

Vi började med öppna i skritt för att få igång hästarna lite. Tyckte att Billy kändes pigg och alert redan från början och att ställa honom åt vänster var inga problem alls så länge jag var tydlig men inte för ryckig i tygeln och även i skänklarna, att sedan rida öppna är svårare men det gick helbra! I höger varv gick det också helbra, ibland så kunde jag inte riktigt hålla emot med innerskänkeln och då gled han istället in mot mitten, såklart, men i det stora hela så var han jättefin! Gjorde samma sak i trav och då var han även med på noterna, var lite svårare att hålla honom på spåret i en bra öppna men tyckte ändå att det gick bra!

Efter en liten paus så gick vi över till att rida i slutna. MYCKET svårare! Det gick lite trögt i början och han flyttade inte riktigt in bakbenen, men efter ett tag så fick jag till några steg på varje långsida som jag var nöjd med, bättre in inga lixom ;).

Sen jobbade vi ett tag i galopp, började med att jobba i vänstervarvet då det är mitt lätta varv och då har jag chans att få igång honom så han är med på noterna i högergaloppen. Det gick verkligen superbra med galopparbetet idag, för det mesta så galopperade han i en jättefin galopp! Ibland så tappade jag honom men lyckades snabbt fånga upp honom så han kom i rätt form igen, Dom två sista fattningarna i högervarvet så la jag till spöt lite lätt och jäklar vilken fin galopp han fick då och för mig så blev det såå mycket lättare att rida då jag inte behövde hålla koll på att hålla igång honom i galopp utan kunde koncentrera mig på formen istället. Åååh min lilla prins! <3

Så charmig! :D <3

Jag måste bara få berätta om en ganska rolig konversation som jag hade igår med en personal när jag besökte Spånga gymnasium och grundskola. När jag kom dit igår så gick jag ner till skolans fritidsgård (eller vad de ni kallar det för) och sprang då på en personal som även jobbade där när jag gick i högstadiet. Vi pratade lite om vad jag gjorde nu och sådana saker, han frågade mig om jag fortfarande sjöng och jag svarade som det var, att jag la av med det i gymnasiet men att det fortfarande är en stor del av mitt liv. Ha, nu till det roliga,  ni som inte vill läsa om Carola kan sluta läsa nu ;). Han säger då att han kom ihåg att min stora idol var Carola, att jag alltid gick runt och sjöng på hennes låtar i korridorerna. Att när han ser eller hör Carola så tänker han på mig helt spontant. Självklart så frågade han om jag fortfarande lyssnar på henne, ja ni vet ju svaret ;). 

Vi kom fram till att under min högstadieperiod så var jag inne i en ganska galen "Carolabubbla", speciellt i åttan tror jag. Mitt skåp var fullt med Carolabilder, jag ville ha exakt samma hårfärg som Carola så jag tog med ett foto på henne till min frisör för att hon skulle se vilken färg jag ville ha, jag hade med mig min freestyle (nostalgi! :D) så jag skulle kunna lyssna på Carola under skoldagarna, dvs att min skolväska var fylld med massa Carolaskivor och inte lika mycket skolböcker och att jag till och med tog med signerade skivor till skolan för att visa mina lärare att jag hade fått en autograf.

Jag lovade honom att jag inte är fullt lika hysterisk nu, men att det faktiskt går i perioder. När jag ser tillbaka på den tiden så måste jag ju ha varit helt galen haha. Vad man höll på! Men det är nog som mina vänner säger nu: "Är man vän med Elin så får man räkna med att Carola kommer med på ett hörn också oavsett om man vill eller inte."

Bild från 2005, gick då i 8:an.

God förmiddag mina vänner. Allt bra med er? Jag gick upp för ett tag sedan och har suttit och läst bloggar och mejl och sånt, just nu tittar jag på Efter tio. Lill-Babs är med, åh tycker hon verkar vara så härlig, typ hela Sveriges mormor eller farmor haha. Idag har jag planerat att plugga lite, ringa några samtal (gud vad jag ringer massa samtal varje dag haha!) sen är det ridning ikväll. Nu ska jag fortsätta titta på TV sen är det bara att dyka ner i kurslitteraturen, kram på er!

Salta kex/smör/brieost/päron=mums!

Nu är jag hemma i värmen igen. Så skönt! Började mitt äventyr med att hälsa på Spånga gymnasium och grundskola, eller i detta fall bara grundskolan. Det var en evighet sen jag var där nu och det kändes jättekonstigt att träffa gammal personal, man inser när man hälsar på i sina gamla skolor hur fort tiden går. Helt sjukt att man själv har varit så liten haha, jag saknar inte Spånga ett dugg, jag hade det jättebra när jag gick där men jag är otroligt glas att den tiden i livet är över, högstadiet, usch haha! Men en positiv sak med Spånga var att jag var väldigt trygg i mig själv när jag gick där, tyvärr så är jag nog inte lika trygg i mig själv längre, men jag jobbar på att bygga upp den tryggheten igen.

När Elin hade slutat så åkte vi hem till henne och  åt lite och sen vidare till stallet. Jag hade lovat att fota Ein ikväll när hon hoppade på våran gemensamma stjärna, imorgon är det min tur att sitta upp på Billy. Var otroligt skönt att vara i stallet och få pussa på hästarna, behövde det. Tänk att djur kan vara så betydelsefulla i livet. Resten av kvällen spenderas i soffan hemma. Kram på er mina hjärtan.

Finaste <3

"Vet du hur det känns...

...att behöva gå upp tre gånger varje morgon och äta frukost för att man blir så hungrig av all kortison?

...att kolla sig i spegeln och allt man ser är cancer?

...att tänka tanken hur alla nära och kära kommer att må om man förlorar kampen?

...att ständigt ha spänningshuvudvärk för att man har svullnat upp så mycket i ansiktet för kortisonet?

...att kalla sjukhuset för sitt hem?

...att inte kunna göra det man älskar för att man har tappat all ork och alla muskler?

...att bli stucken tre-fyra gånger extra än alla andra för att blodkärlen är så sönderstukna?

...att ha så fruktansvärt ont i skelettet så man varken kan sitta, ligga eller stå?

...att förlora hoppet?

...att behöva svara på frågan vad man har gjort under ett halvår med svaret "jag har haft cancer"?

...att behöva lära sig leva med tanken av att cancern kan komma tillbaka?

...att glömma bort hur det känns att må bra?"

Från arkivet, den 24 Januari 2013, läs hela inlägget här.

"När man är frisk önskar man sig tusen saker men när man är sjuk önskar man sig bara en sak…att bli frisk."

SNÄLLA, alla ni som läser detta. Stöd Cancerfonden genom att SMS:a  till numret 72988 , skriv BESEGRA (mellanslag) ditt namn så skänker du 50 kronor.Tillsammans gör vi skillnad!