Åh, jag har ju helt glömt bort att berätta. Vet ni vad som hände i onsdagskväll? Hur ska ni kunna veta det förresten haha. När jag satt i bilen på väg hem från stallet med en vänsterarm och hand som gjorde ont, en mage som jag hade ont i och lite småbitter över en dålig ridlektion så öppnade jag mejlen och fick ett glatt överraskande.

Jag vet inte om och hur mycket jag egentligen får berätta eftersom allt inte är bestämt och klart än, men det hela handlar om ett väldigt roligt och spännande uppdrag inom ridsporten som jag har blivit tillfrågad om jag vill vara med och bidra i. Att delta på aktiviteter, forum, träffar och allt inom ridsporten öppnar verkligen många dörrar och jag är otroligt glad och tacksam över detta erbjudande som jag har fått. Jag ser verkligen fram emot att se hur det hela slutar. Allt är som sagt inte bestämt och spikat än och jag kan tänka mig att det inte blir klart förs om några månader, så ni får gärna hålla era tummar att allt går vägen för mig och att jag ännu en gång får göra en av alla saker som jag brinner för! Guud så spännande! :D

"Det är bara fyra månader med cellgifter så jag kommer nog tillbaka snart. Om allt går som det ska så kommer jag redan tillbaka på måndag efter sjukhuset." Vi sitter inne på småbarnsavdelningen på min VFU-plats onsdagen den 18 januari 2012 jag, personalen på avdelningen och några nyvakna barn som leker på mattan i mitten. Jag hade dagen innan fått två samtal från min läkare där jag på det första samtalet fick besked om att jag skulle sättas in på fyra månaders cellgiftsbehandling och det andra samtalet senare på dagen att det skulle sättas igång redan på måndagen veckan som kommer.

När jag hade lagt på efter det första samtalet så fortsatte jag jobba på som vanligt den tisdagen, ingen skulle få se mig svag, jag kände inte personalen så pass väl tyckte jag så jag bara kunde ställa mig och säga "hej, jag har cancer och väntar bara på en tid för att få börja min behandling, bara så ni vet liksom." Framåt lunch så insåg jag att jag inte riktigt kunde hålla allt hemlig längre. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände att jag var tvungen att berätta vad som på gick i mitt liv och att jag egentligen inte visste hur min framtid skulle se ut. Jag berättade. Dom lyssnade och stöttade. Dom var så fina mot mig allihopa. Jag var så otroligt tacksam redan då att jag hade hamnat på ett sådant bra ställe som tog situationen som den var. Det jag inte visste då var att jag på onsdagen skulle vara tvungen att berätta att behandlingen skulle starta redan på måndagen veckan efter.

Jag samlade kraft under förmiddagen på onsdagen och klarade tillslut av att berätta om samtalet jag fick på vägen hem från förskolan dagen innan. Min puls jobbade på i högvarv och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna när jag satt i soffan bredvid min handledare och resten av personalen och uppdaterade dom, helst av allt så ville jag bara ligga i sängen hemma och skrika och gråta ut min frustration och rädsla. Men jag ville vara stark, för min skull och för alla andras. Jag gjorde allt för att inte göra en sån stor grej av det, jag ville inte vara den som man tyckte synd om och förklarade att det skulle gå bra. Cellgiftsbehandling var ingen big deal, det skulle bara vara fyra månader, jag skulle tappa hår och må illa. Typ. Jag var fast besluten att jag skulle komma tillbaka redan efter sjukhuset på måndagen och fortsätta min praktik och att jag inte behövde ta något studieuppehåll. Värre saker hade jag nog varit med om i mitt liv, typ alla operationer och mått illa hade jag gjort så mycket i mina dagar så det skulle nog inte vara någon fara, detta skulle jag minsann klara av. Personalen på förskolan tittade på mig och svarade "Ja, vi får se helt enkelt. En dag i taget." Så rätt dom hade. Så naiv jag var. Jag förstod inte vad allt innebar förs efter den första behandlingen, hur allvarligt detta var. Att jag hade cancer. På riktigt.

God morgon på er mina vänner. Det var en aning tungt att gå upp idag måste jag erkänna, somnade nog inte förs vid 1 tror jag. Nu är det iallafall Måndag och en ny vecka, börjar denna vecka med en heldag på förskolan så denna vecka kan ju inte bli dålig när man får ladda batterierna där. Just nu sitter ajg i soffan med en kopp te och lyssnar på Carola. Försöker komma in på skolans hemsida och lite annat men vårt internet, eller om det är Telia som strular gör att man bara kommer in på yahoo eller att sidan inte hittas, blir helt galen!! Idag har ajg sjukt ont i min hand oxå, det gör till och med ont att skriva nu...konstigt, hoppas att det inte håller i sig till jag ska ta blodprov om några veckor, kan bli jobbigt då!

Men iallafall, idag blir jag sen hem. Vet inte om jag har sagt det, men mamma och jag ska ju på konsert idag. Fick biljetter till Du kan sjunga gospel nu ikväll när jag fyllde år. Hinner nog inte ens hem emellan, så vi får se helt enkelt hur mycket klockan blir i eftermiddag, en bra kväll kommer det garanterat bli ändå! Ha en bra måndag nu, kram!

Ååh, jag vet inte vart jag ska börja. Man ser på TV, på Instagram, på Facebook, i tidningen, ja överallt om allt som händer och har hänt i Filippinerna. Samtidigt som jag vill se hur det går och hur man kan skänka pengar och hjälp så vill jag ändå inte se om allt, inte för att blunda för problemen utan för att det faktiskt gör ont att se hur många medmänniskor som behöver min hjälp. Man skickar ett SMS och skänker 50 kronor eller kanske en hundring, men hjälper det? Kommer det verkligen att kännas bättre? Det kommer alltid att finnas människor där ute som behöver hjälp, alltid! Helt plötsligt så känns det inte lika viktigt att fundera på om man ska köpa en ny telefon eller en ny dator först, vilka kläder man ska ha på sig eller vad man ska äta och dricka under dagen när man vet att det finns människor som varken har vatten, mat, kläder eller teknikprylar. Livet är orättvist. Det jag ska göra nu är att skänka pengar och be för alla dessa människor och framför allt, att vara tacksam över det jag har!

Hej på er mina fina läsare. Har ni haft en bra Söndag? Förutom att den har gått sjukt fort så har min dag varit jättemysig. Gick upp alltför sent idag med tanke på att jag ska upp tidigt imorgon, men jag blir nog pigg imorgon när jag är på väg till förskolan. Idag så har jag blivit firad IGEN, känns som att det var en evighet sedan som jag fyllde år och fortfarande så har jag så fina vänner som vill fira mig, tacksam. Jag, Melissa och Emma möttes iallafall upp inne i stan och gick sedan vidare till Jensens som vi typ alltid brukar göra haha. Medans vi satt där och väntade på att få beställa och få maten så öppnade jag min present (bild på allt kommer om några dagar när jag har haft tid att fota), sen så pratade vi om typ allt möjligt. En timme senare så fick vi äntligen våran mat och då var jag så hungrig så jag glömde bort att fota maten, jag tog en biff med pommes med en liten Zingo till, det hela gick på 22 kronor! Nästan gratis, det är en fördel att käka mycket på Jensens när man får en gratis biff eller kyckling var sjunde gång ;). 

När vi var mätta och belåtna så gick vi vidare och kollade runt lite i affärer, vi gick förbi Hööks där jag skulle köpa en jättefin jacka som tyvärr inte fanns just där och sen så gick vi förbi Zara home. Fanns så mycket saker jag ville ha där men jag lyckades hålla i pengarna, det är ju trots allt jul snart. Efter det så drog vi vidare hemåt, nu har jag precis käkat middag och ska förbereda mig inför en riktig TV-kväll med Solsidan, Carola och Bron, och kanske lite godis till ;). Ha en bra kväll, kram!

Förra veckan var det Michael Nyqvist i hörnan. Ikväll är det Carola som är gäst. Jag var ju där och satt i pubilken när detta program spelades in, läs mer om inspelningen här om ni är nyfikna. Det var en otroligt fin och äkta intervju med mycket humor, jag hoppas verkligen att Carola kommer fram som den underbara fina människa hon egentligen är. Det är så många som missförstår henne och tidningarna gillar att twista till rubriker och innehåll så hon framstår som något negativt istället för positivt, skulle kunna skriva en hel roman om detta men jag lämnar det ämnet för denna gång. Jag hoppas att ni tittar på Hellenius Hörna ikväll klockan 20:30 på TV4, det ska självklart jag göra!

I gårkväll så passade jag på att ta bort mitt gamla nagellack då det var otroligt slitet, synd med tanke på att den färgen var lånad och så fin. Men iallafall, Tog bort det och beslöt mig för att prova mammas ena nagellack som hon hade fått gratis. Jag har ju nästan bara köpt och använt Isadoras nagellack för att jag tycker att det täcker mycket bättre och att dom har snygga färger, men just nu så har jag ledsnat lite på mina färger så lånade mammas denna gång. Det blev alltså ett jättefint "rosabeige" nagellack denna gång av märket star nails. Jag blev väldigt nöjd med resultatet och det var otroligt lätt att måla med även om jag målar flera gånger. Mina föräldrar tycker att det luktar nagellack i hela huset efter varje gång jag målar naglarna haha. Kanske för att jag först lägger ett baslack, sen målar med färgen två gånger och tillsist lägger ett överlack som skyddar mer. Jag blev iallafall väldigt nöjd, tyvärr så ger inte bilden rättvisa men ni kan få se en "handbild" också ;).

Hej på er vänner. Vilken mysdag ajg har haft idag, med en liten förskylning i kroppen och väldigt seg i både kropp och knopp så stängde jag in mig på mitt rum i eftermiddags när jag hade ätit lunch. Drog inte ens upp rullgardinen i fönstret utan tände alla mina ljus och satte mig i sängen och kollade på ngra avsnitt av Glee. Det var ett dag sedan som jag gjorde det så det var verkligen dags för en så dag igen! När jag hade tröttnat lite på Glee så frossade jag lite Carola-klipp på youtube och grät en skvätt bara för att Carola är Carola haha. Nu har jag precis hoppat ut från duschen och snart ska vi äta middag här hemma. Egentligen skulle jag ju ha varit ute på Lillsved nu ikväll, men eftersom att jag inte mår helt hundra så fina Amanda det istället. Nä hörni, nu ska jag fixa mina naglar lite och sen är det nog mat, kram!