Hej på er alla fina så här 30 minuter innan midnatt i skrivandets stund. Har ni haft en bra fredag? Min har varit helt okej, den har känts väldigt lång bara. Fast det kanske man tycker att alla fredagar är när man går och väntar på att det ska bli helg ;). Gick iallafall upp vid 10 i förmiddags, på ett sätt så är det alltid skönt att ha sovmorgon men på ett sätt så gillar jag att man går upp vid 8 på morgonen och är igång hela dagen för då sover jag mycket bättre på natten och uppskattar helgerna mer. Får nog bli mer disciplinerad i mitt liv tror jag.

Jag åkte iallafall väg till universitetet vid 14, mötte mamma i dörren i princip, surt på en fredag att behöva åka till skolan på eftermiddagen och vara där till 17. Hade en föreläsning och denna kurs känns helt sjukt jobbig! Det är nog första gången på hela utbildningen som jag känner att jag inte vill plugga! Det är nästan att man vill hoppa av för att slippa denna kurs. Den ena läraren vi har är så sjukt nedvärderande och konstig så man blir helt sänkt efter en föreläsning eller lektion med henne. Som tur är så är vi många som tycker likadant så man är inte ensam med att slita sig igenom denna kurs. 

Kom iallafall hem vid 18 och så åt jag middag tillsammans med familjen innan Rebecka dök upp. Vi sågs senast på Lucia så det var verkligen dags igen tycker jag! Vi passade på att baka lite, fick ju en sån där cookies in a jar-burk av mormor och morfar i födelsedagspresent och nu så såg jag äntligen till att använda den! Såå goda kakor blev det! Så nu vet du det mormor, såna vill jag ha fler av i alla sorter! ;) Rebecka och jag satt uppe i köket och drack te och åt kakor och snackade massa skit i flera timmar tills klockan hann bli 23 då det var dags för henne att promenera hem. En mycket trevlig kväll med en mycket fin vän! Nu ska jag gå och sova, puss och godnatt. Du är värdefull!

Den första plåten blev ju inte så jättebra hehe, tur att smaken var god!

Den andra plåten blev mycket bättre tycker jag!

Jag har vissa dagar, vissa timmar eller vissa situationer som jag kan tycka att det är otroligt jobbigt att vara den jag är. Att leva med Goltz. Ibland önskar man bara att man var som "alla andra". Jag kan rabbla upp flera situationer som händer bara på en dag som gör att jag känner så, men just nu så väljer jag att bara nämna en. En situation som händer varenda kväll och varenda dag i mitt liv innan jag går och lägger mig, det gör mig påmind om att jag alltid kommer att behöva leva med detta och att jag aldrig kommer att bli som alla andra oavsett hur mycket jag ber till Gud.

Det sista jag gör varje kväll innan jag kryper ner i sängen är att ta av min benprotes, armprotesen tar jag ju av nästan direkt när jag kommer hem . Jag vill inte säga att jag lider av att ha proteser, men jag hade ju gärna struntat i dom om jag kunde. Varje kväll när jag lägger min benprotes på golvet så får jag ångest, blir stressad och frustrerad. Jag blir påmind om att jag måste till ortopeden för att fixa nya proteser. Jag blir frustrerad för att jag tycker att det räcker med att behöva boka in sjukhusbesök, tandläkarbesök och liknande och att jag har ännu en sak i mitt liv att prioritera och ta tag i. Jag får ångest för att jag egentligen vet att jag borde ta tag i problemet men jag låter bara tiden gå och inget händer, jag ringer aldrig det där telefonsamtalet och bokar in en tid. Jag tänker för mig själv att "det här har jag inte tid med!" Men vadå inte tid med?

Jag kan inte leva utan mina proteser. Om dom inte fungerar som dom ska så kan jag få belastningsskador, skavsår, sned kropp mm. Detta är mitt liv oavsett om jag vill eller inte och vill jag leva ett bra liv så måste jag ta tag i detta, trots skola, vänner, ridsport eller något annat. Men varför är det så förbannat svårt!? Varför är det alltid denna punkt som blir lägst prioriterad?