Ni vet när man känner att man behöver lite pepptalk? Dom gångerna jag känner att jag måste få en liten extrakick för att må bättre tänker jag på dessa ord och blir stark igen. Ingen mindre än Carolina Klüft stod på scenen på Carolas 25-årsjubileum och höll detta tal och satte huvudet på spiken, dessa ord, dessa låtar-inget kan göra mig starkare.

 Tack Carola för din musik! <3

Hej på er vänner. Asså jag är så trött idag, helt sinnessjukt. Sov ändå till 9 idag men änd så känns det som att jag bara har sovit i 2 timmar. Riktigt riktigt måndagstrött med andra ord, så ni vet om det blir ett kort inlägg idag hehe. Idag var det iallafall skola mellan 12-17, en rätt så lång dag faktiskt. Tiden går ju fort när man är i skolan men man blir ruskigt seg och just nu så blir man pumpad på så mycket information och nya begrepp så man blir ännu segare. 

Först mellan 12-14 så hade vi seminarium. Det första riktiga på kursen om man säger så. Vet inte riktigt om jag blev klokare, snarare mer förvirrad. Har verkligen ingen aning om vad jag vill inrikta mig på! Men jag hoppas att det blir ändring på det imorgon då vi ska in till SU en snabbis för att få lite handledning. Efter det så åt vi lite sen lunch innan det var dags för föreläsning. Den var bra, dock så var jag så himla trött så jag orkade inte lyssna hela tiden. Som tur var så fick vi sluta lite tidigare.

Nu sitter jag i soffan och håller på att somna, har precis ätit middag och planerar att bara sitta i soffan resten av kvällen och gå och lägga mig tidigt. Ha en bra kväll, kram!

Sarah Dawn Finer var med i programmet Sverige igårkväll och gjorde en intervju, har ni inte sett det så tycker jag att ni ska göra det typ nu. En otroligt fin intervju, så klok och stark denna människa är och galet vacker! Tyvärr så var den ganska kort, hade ju velat höra mer om allt men det kommer fler gånger ;).

Klicka på bilden för att titta på intervjun.

Hej på er vänner. Trodde faktiskt att jag skulle vara tröttare idag, men är faktiskt ganska pigg. Eller ja, lite sliten är man ju men det hör till ;). Gårkvällen blev iallafall jättelyckad tycker jag! Åkte in mot stan vid 18 och så mötte Veronica och jag Kajsa inne i stan. Vi drog till Friday´s och käkade middag och drack drinkar, vi alla älskar verkligen Friday´s och jag hade längtat hela dagen efter deras mat, blir sugen igen när jag bara skriver om det haha. Som alltid så tog vi några drinkar till och sen när vi var proppmätta och hade betalat så drog vi vidare mot söder.

Det var typ fullt överallt, kanske inte så konstigt med tanke på att det har varit löning hehe. Vi gick iallafall till Hellströms för att kolla läget där, men snabbt insåg vi att vi kanske var lite gamla för att hänga där när dom drog igång musikvolymen på max. Så vi drack upp våra glas och sen så gick vi där ifrån haha. Just när vi kände att vi aldrig skulle hitta något ställe att hänga på så gick vi förbi en jättemysig pub Honey Honey som det fanns ett ledigt bord på, självklart så gick vi in och det var nästan för bra för att vara sant. Men, inget hände och vi kunde sitta kvar där ända till 0030 och snacka om allt möjligt. Såå mysigt!! Jag och Veronica tog pendeltåget hem och jag kom väl hem vid kanske 0130, var så sjukt trött så det var bara att borsta tänderna och hoppa i säng efter en bra kväll med fina vänner. 

<3

Kvällen blev ännu bättre när dom började sända dressyr sent på kvällen, blev visst inte lika social då ;)

Hej vänner! Lördag idag, äntligen! Har egentligen inte gjort så mycket idag faktiskt. Sov till 11 och vaknade av att jag inte kunde se något, obehagligt! Eller jag kunde väl se, men det typ flimrade framför ögonen så det var jättesvårt att koncentrera sig och se konturen på det jag kollade på, konstigt! Låg kvar i sängen ett tag och lyssnade på musik och lite annat sen började det bli bättre.

Försökte ge mig på att plugga idag oxå, gick väl inte så jättebra. Hur ska man kuna formulera fem frågor om en teori man knappt förstår? Gav upp ganska snabbt om man säger så. Vid typ 14 så drog mamma och jag en snabbis till Barkarby för att lämna tillbaka lite saker, men man pallade knappt gå in i affärerna för det var så mycket folk, löning lixom! Jag köpte ingenting trots att jag hittade allt möjligt som jag ville köpa, tänk vad skönt det är att spara pengar ibland ;).

Nu kommer jag precis från duschen och är insmord i body butter så sitter och sniffar på mig själv ibland för det luktar så gott haha. Vid 18 så drar jag in mot stan, möterVeronica på vägen och så ska vi två och Kajsa äta middag på fridays, var länge sen vi åt där nu! Vi får se om Mia dyker upp senare, i almanackan skrev jag middag med gymnasietjejerna-ja, det blev ju inte alla precis ;). Ska iallafall bli jättemysigt, längtar till drinkarna! Vi får se när jag dyker upp hemma inatt, ha en bra lördag alla fina, kram!

Bild från min födelsedag.

Hej på er alla fina så här 30 minuter innan midnatt i skrivandets stund. Har ni haft en bra fredag? Min har varit helt okej, den har känts väldigt lång bara. Fast det kanske man tycker att alla fredagar är när man går och väntar på att det ska bli helg ;). Gick iallafall upp vid 10 i förmiddags, på ett sätt så är det alltid skönt att ha sovmorgon men på ett sätt så gillar jag att man går upp vid 8 på morgonen och är igång hela dagen för då sover jag mycket bättre på natten och uppskattar helgerna mer. Får nog bli mer disciplinerad i mitt liv tror jag.

Jag åkte iallafall väg till universitetet vid 14, mötte mamma i dörren i princip, surt på en fredag att behöva åka till skolan på eftermiddagen och vara där till 17. Hade en föreläsning och denna kurs känns helt sjukt jobbig! Det är nog första gången på hela utbildningen som jag känner att jag inte vill plugga! Det är nästan att man vill hoppa av för att slippa denna kurs. Den ena läraren vi har är så sjukt nedvärderande och konstig så man blir helt sänkt efter en föreläsning eller lektion med henne. Som tur är så är vi många som tycker likadant så man är inte ensam med att slita sig igenom denna kurs. 

Kom iallafall hem vid 18 och så åt jag middag tillsammans med familjen innan Rebecka dök upp. Vi sågs senast på Lucia så det var verkligen dags igen tycker jag! Vi passade på att baka lite, fick ju en sån där cookies in a jar-burk av mormor och morfar i födelsedagspresent och nu så såg jag äntligen till att använda den! Såå goda kakor blev det! Så nu vet du det mormor, såna vill jag ha fler av i alla sorter! ;) Rebecka och jag satt uppe i köket och drack te och åt kakor och snackade massa skit i flera timmar tills klockan hann bli 23 då det var dags för henne att promenera hem. En mycket trevlig kväll med en mycket fin vän! Nu ska jag gå och sova, puss och godnatt. Du är värdefull!

Den första plåten blev ju inte så jättebra hehe, tur att smaken var god!

Den andra plåten blev mycket bättre tycker jag!

Jag har vissa dagar, vissa timmar eller vissa situationer som jag kan tycka att det är otroligt jobbigt att vara den jag är. Att leva med Goltz. Ibland önskar man bara att man var som "alla andra". Jag kan rabbla upp flera situationer som händer bara på en dag som gör att jag känner så, men just nu så väljer jag att bara nämna en. En situation som händer varenda kväll och varenda dag i mitt liv innan jag går och lägger mig, det gör mig påmind om att jag alltid kommer att behöva leva med detta och att jag aldrig kommer att bli som alla andra oavsett hur mycket jag ber till Gud.

Det sista jag gör varje kväll innan jag kryper ner i sängen är att ta av min benprotes, armprotesen tar jag ju av nästan direkt när jag kommer hem . Jag vill inte säga att jag lider av att ha proteser, men jag hade ju gärna struntat i dom om jag kunde. Varje kväll när jag lägger min benprotes på golvet så får jag ångest, blir stressad och frustrerad. Jag blir påmind om att jag måste till ortopeden för att fixa nya proteser. Jag blir frustrerad för att jag tycker att det räcker med att behöva boka in sjukhusbesök, tandläkarbesök och liknande och att jag har ännu en sak i mitt liv att prioritera och ta tag i. Jag får ångest för att jag egentligen vet att jag borde ta tag i problemet men jag låter bara tiden gå och inget händer, jag ringer aldrig det där telefonsamtalet och bokar in en tid. Jag tänker för mig själv att "det här har jag inte tid med!" Men vadå inte tid med?

Jag kan inte leva utan mina proteser. Om dom inte fungerar som dom ska så kan jag få belastningsskador, skavsår, sned kropp mm. Detta är mitt liv oavsett om jag vill eller inte och vill jag leva ett bra liv så måste jag ta tag i detta, trots skola, vänner, ridsport eller något annat. Men varför är det så förbannat svårt!? Varför är det alltid denna punkt som blir lägst prioriterad?

I Maj skrev jag ett inlägg om hur jag ser på mitt engagemang inom ridsporten. Varför jag vill engagera mig och varför jag tycker att det är så himla kul, hela det inlägget kan ni läsa här.

Just nu känner jag att jag är i den perioden där det bara har tagit stopp. Det känns som att jag inte kommer framåt, står och trampar på samma ställe och inte gör någon nytta. Jag vill så mycket och jag vill göra ännu mera, men jag vet inte vad, när och hur. Jag önskar att jag bara kunde släppa allt och få koncentrera mig på ridsporten lite mer. 

"Att jobba idiellt inom ridsporten som ung och faktiskt få världens chans att få påverka och säga mina och föra vidare andra ungas åsikter är bland det roligaste jag har gjort i mitt liv, oavsett om det har varit på klubbnivå eller distriktnivå."

Det ÄR fortfarande bland det roligaste jag har gjort och gör i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam över att folk runtomkring inom ridsporten har trott på mig och hjälpt mig så jag är där jag är idag. Varenda gång jag är iväg på ett möte, en konferens eller aktivitet så blir jag påmind om varför jag väljer att ägna min fritid på ridsporten. Det gör inget att jag kommer hem klockan 23 vissa vardagskvällar, eller att jag måste gå upp vid 5 en lördagsmorgon, för jag får vara med och påverka och jag lär mig ständigt nya saker om mig själv och ridsporten. 

"Snabbt blev mitt mål och min vision att flera ridklubbar runtom i Stockhoms län ska få träffa varandra, utbyta erfarenheter och få nya vänner för livet. Vi håller på med samma sport och vi ska bli ett. Vi ska bli Stockholms barn och ungdomar inom ridsporten och vi ska ha kul tillsammans."

Min vision är fortfarande tydlig, Sockholm är Sveriges största distrikt. Men jag tror ändå djupt inom mig att detta kommer att gå. Kanske inte under den tiden som jag sitter på ordförandeposten i DUS styrelse men kanske finns det något jag kan göra för att arbetet åt det hållet kan börja. Om jag ska vara riktigt ärlig så känner jag mig lite stressad över att tiden går så fort, någon gång måste jag avgå som ordförande och lämna över DUS till några andra engagerade och duktiga ungdomar. Men inte nu, jag är inte färdig än.

 "Jag vet hur det är att utvecklas men knappt komma framåt som funktionsnedsatt och jag vet hur galet mycket ridningen har hjälpt mig. Jag om någon vet hur viktigt det är med ridning för dom funktionsnedsatta. Jag vill att alla ska få chansen att prova på ridning. Jag vill ha tydligare mål och beskrivingar hur det fungerar att vara och utvecklats inom ridsporten som funktionsnedsatt. Jag vill vara en förebild för anda funktionsnedsatta och andra oxå."

Jag önskar att jag var en typisk eldsjäl inom ridning för funktionsnedsatta. Ja, jag brinner fortfarande för detta så enormt enormt mycket! Jag är så otroligt glad och tacksam över att jag får vara med i diskussionen hur vi ska utveckla de funktionsnedsattas möjlighet att rida inom Stockholms län. Men jag önskar verkligen att jag var mer kompetent, att jag kan mer och att jag vet hur man går vidare med arbetet. Jag tror ärligt talat att detta är ett ämne som ligger lite närmre mitt hjärta än något annat, kanske för att jag själv är "en av dom" och vet hur mycket ridningen har hjälp mig i mitt liv. Detta ämne blir jag aldrig mätt på, jag vill bara göra mer och mer och få se vilken fantastisk skillnad hästar gör för funktionsnedsatta, jag blir varm i hela kroppen och otroligt rörd varje gång jag får se vilken otrolig lycka som lyser i dessa människors ansikte när dom umgås med hästarna. Det är bland det bästa som finns!

Trots att jag önskar att jag hann vara mer i stallet om dagarna och att jag just nu känner att jag vill göra så otroligt mycket mer än vad jag gör så vet jag iallafall en sak-Jag kommer aldrig att tröttna på ridsporten och jag hoppas att att den aldrig kommer att tröttna på mig.