2010 skrev jag ett inlägg om Melodifestivalen, läs hela inlägget här. Jag nämnde bland annat att jag varje år lovade mig själv att inte titta eftersom jag tyckte att det inte var samma Schlagerfeeling längre som förr i tiden, jag skulle bojkotta Melodifestivalen med andra ord, men det slutade alltid med att jag tittade ändå. 

Detta inlägg skrev jag för fyra år sedan och än har jag inte bojkottat programmet fast det har hänt mycket sedan dess vad gäller mina åsikter och göranden. De senaste två åren så har jag varit en stolt Melodifestivalfantast. Jag har inte låtit någon få påverka mig vad gäller mitt tyckande och min smak, jag skäms heller inte längre av att faktiskt vara den som alltid pratar om ämnet och gärna pratar mycket om det, jag önskar att jag var som Björn Kjellman som typ kan allt om Schlagern-men tyvärr är jag inte där än trots att mina vänner gärna vill tro det haha. Lite som när jag skrev om att jag har lätt att nörda in mig på saker, jag trivs i mina bubblor och är stolt över att jag har dem. Jag har lärt mig att acceptera mig själv som jag är och att inte försöka låtsas som att jag egentligen inte bryr mig fast jag gör det. Jag har inga problem längre att säga "Kan vi inte gå ut på fredag eller senare på lördag så slipper jag missa Mello?" Självklart är det så att jag bokar in saker en lördag vissa veckor fast det är Mello, jag inser ju ändå att jag inte kan låta Melodifestivalen styra mitt liv-fast det kan göra lite ont i hjärtat av att inte se det under direktsändning. Nu har jag iallafall accepterat och insett att nej-jag kan helt enkelt inte bojkotta mello.

Den andra saken som jag skrev om var att jag tyckte att Schlagerfeelingen hade försvunnit. Jag tyckte då att Melodifestivalen hade blivit en pop/rock-tävling som liknade Idol istället för en Schlagertävling. Jag vet exakt vad jag var ute efter där, men uttryckte mig kanske inte så bra. Jag älskar verkligen gamla schlagerlåtar, ni vet "Växel hallå hallå", "ABC", "Högt över havet", "Främling" nästan alla kan sjunga med i dessa låtar och de är chatchy. Jag saknar det soundet i dagens Melodifestival men jag förstår att musiken ändras genom åren. Nu är inte soundet på samma sätt, vi vill ha mer pop och rock och det är okej. Nu förknippar jag Loreens låt "Euphoria" eller Eric Saades låt "Popular" som lika mycket schlager som förr. Den genren som jag fortfarande har väldigt svårt för att se i Melodifestivalen är hårdrock, det tycker jag inte hör hemma på den scenen. 

Sen ska jag heller inte glömma bort att erkänna att jag ändå sitter framför TVn nu och tycker att de bästa låtarna är de som har den där schlagerfeelingen i sig, den ska vara trallvänlig, man ska kunna sjunga med i refrängen lätt och den ska fastna i huvudet. Men det betyder inte att jag inte tycker att de andra låtarna inte hör hemma på Melodifestivalsscenen. Man får inte glömma att då hette det Schlagerfestivalen och nu heter det Melodifestivalen, musikindustrin utvecklas hela tiden och det är okej att det alltid kommer att finnas tillfällen som man kommer tycka att det var bättre förr.

Så för att rätta min avslutning på det förra inlägget "Så shape up Christer Björkman, annars så förlorar ni en tittare!" Så skriver jag istället Heja Christer Björkman! Du kommer aldrig att förlora mig som tittare!

För att inte bara slänga in inlägg om Carola hela tiden så slänger jag istället upp ett inlägg om Sarah Dawn Finer denna gång. I förmiddags var hon med i Nyhetsmorgon och pratade om sin roll i Cabaret bland annat, som alltid så tycker jag väldigt mycket om att lyssna på Sarah när hon pratar om livet och musiken-hon berör mig även på det sättet.

Klicka på bilden för att se klippet.