Åh, är så lycklig lottad som rider på en av världens mysigaste och finaste häst. Är också så sjukt tacksam över alla fina människor som hjälper mig när och med det jag behöver hjälp med, kommer jag någonsin kunna lämna Vällingby?

Idag gick det i alla fall så sjukt bra! Tror aldrig att Billy har sprungit så fint med mig på ryggen som han gjorde idag, tyvärr så kan jag inte ta åt mig all ära eftersom han redan var uppvärmd och gick lektionen innan. Men galet vad fint han sprang!

Vi jobbade mycket med tempoväxlingar idag. I början skritt-halt-skritt och senare trav-skritt-trav. Redan från början så gick han väldigt fint och han var väldigt lyhörd och vaken för skänklarna. Framåt slutet i skrtt-trav-skritt-övningen då vi red 5 skrittsteg och 7 travsteg så märkte jag stor stor skillnad och han bjöd på väldigt bra åt båda hållen.

Efter en liten paus så jobbade vi på volterna resten av lektionerna med att rida galopp, trav och skritt på varje kvart på volten. En jätterolig övning verkligen! I vänster varv som är det lätta varvet så fick jag till klockrena fattningar och han höll sig hyfsad lugn. Ibland så tappade vi båda koncentrationen lite och då drog han gärna på lite för mycket men så fort jag verkligen planerade min ridning och var konsekvent så hajade han tillsnabbt och gick väldigt fint! I Höger så var det lite svårare, fick till lugna och fina fattningar där också i galoppen i början, men jag började bli väldigt trött så orkade inte hålla emot och red inte så jättebra vägar framåt slutet. Dom sista gångerna så var det nästan så jag tänkte att ajg inte ville mer för det blev lite för jobbigt.

I slutet så travade vi av dom lite och då gick han som tåget! Ihop och i en jättefin form, verkligen mjuk och fin. Ni vet knslan när man bara kan titta rakt fram och le. Så underbart när man verkligen trycker på rätt knappar och hästen går så fint, det är förs då man känner att det känns ”lätt” att rida, men vägen dit är det otroligt mycket slit!

En bild från förra veckan.

Åååh, är så galet galet trött!! Kan det inte bli helg snart? Orkar knappt logga in här och säga hej. Idag har det varit fullt upp hela dagen. Sov riktigt dåligt inatt, hade väldigt ont i min hand så vaknade mycket och somnade sent. Idag var jag iallafall på förskolan under förmiddagen, har ju varit där under veckan och observerat kroppsspråk och just nu så tror jag att jag ärlite skadad haha, allt jag ser och tänker på är kroppsspråk! har iallafall haft några fantastiska dagar på min VFU, saknar alla så himla mycket redan! Jag stannade iallafall kvar till 12, sen så åkte jag hemåt för att nöta upp Veronica.

Egentligen så skulle jag, Veronica och Mia plugga ihop idag under eftermiddagen, men det blev bara Veronica och jag. Vi åkte raka vägen hem till mig och försökte få lite struktur på det hela, kände att jag ändå hde samlat på mig väldigt mycket bra material under mina dagar på förskolan, nu är det bara att få ner allt på papper och bli godkänd som gäller. Vi ska sitta hela dagen imorgon och fortsätta att plugga, vi får se hur det går då! Skönt att vi har varandra iallafall.

Nu har Veronica precis gått och jag sitter i soffan och kollar på TV, orkar inte plugga mer och orkar inte göra något annat heller. Har ju ingen lust att åka till stallet och rida ikväll precis, men det får jag göra ändå! Åh juste, har ju glömt att berätta, var med om något väldigt obehagligt på vägen hem idag! Satt på bussen och helt plötsligt så tvärstannade vi vid ett grönt trafikljus och sen kom vi inte vidare på ett tag. Bilen framför råkade nämligen köra på en kvinna som gick över vägen. Det var inget allvarligt, kvinnan fick hjälp att gå från gatan då hon verkade ha ont i benet eller höften, men det verkade som att det inte var helt akut om man säger så. Hoppas det iallfafall, lite obehagligt var det iallafall!. Nu ska jag iallafall upp och röra på mig, annars somnar jag i soffan! Kram på er!

Mycket kaos och förvirring i huvudet med denna kurs!

För er som har instagram så måste jag tipsa om någon ni bara måste följa! Ni ser ju, man smälter ju när man ser dessa bilder och det tar aldrig slut heller, det kan ju inte finnas något som är sötare än småbarn och hundar, följ mommasgonecity så garanterar jag att ni kommer dö söthetsdöden ;). Om ni inte har instagram så kan ni gå in och kika på bilder på hennes blogg www.mommasgonecity.com. Ni kommer inte att ångra er!

Jag har väldigt lätt att nörda in mig på olika saker, speciellt när det gäller musik. Jag bara älskar den där speciella bubblan man hamnar i under den perioden, man är så otroligt lycklig och det känns som att hela ens liv handlar på det men nördar sig i och man vill verkligen inte göra något annat än saker som har med det att göra. Ni vet känslan när man fastnar för en serie och bara sitter och kollar på avsnitt efter avsnitt och det går helt enkelt inte att sluta tills man har kollat igenom hela serien. 

Just nu så vet ni ju i vilken bubbla jag är i, yes-melodifestivalsbubblan. Jag försöker hålla mig uppdaterad och jag lyssnar självklart på bidragen innan det sänds på TV för att jag ska veta vilka mina favoriter är och vad som kommer att hända. Jag lyssnar på min mellolista på spotify om och om igen varenda år under denna period! På somrarna vet ni ju vad som gäller varje tisdag, allsången! Jag planerar veckorna utefter allsången och jag pluggar nästan på allsångshäftet och redan veckan innan så börjar jag klura ut skyltar som jag ska skriva till veckan efter.

Jag har vänner och bekanta som säkert tycker att jag är otroligt jobbig när jag nördar mig så här, det är till och med folk som säger rakt ut att jag är nördig vad gäller just allsången och mellon (bortsett från mina tre idoler som jag alltid är galen i hehe). Men vet ni en sak? Jag tror att det är nyttigt att få nörda in sig i olika saker. Ibland behöver man något annat att tänka på eller göra som inte alls har något med skolan, jobb eller liknande att göra. Utan mina bubblor så hade jag haft ett sånt otroligt tråkigt liv tror jag. Tänk bara så många nya människor jag får träffa när jag är iväg på allsången och vad mycket bra musik man får höra när jag går på olika musikevent! Nä, jag kommer att fortsätta att hålla mig till mina bubblor och att leta efter andra saker att grotta in mig i, jag mår bra av det och om ni tycker att jag är nördig så gör det inget!

Jesus vad slut jag är i huvudet just nu. Är det okej att gå och lägga sig vid denna tid? Det är nästan så jag sitter här i soffan och nickar till lite då och då. Har precis kommit hem efter en dag på förskolan. Kom lite tidigare idag för att inte missa det jag missade igår, men jag lyckades komma sent ändå när jag fastnade med en förälder på bussen och glömde gå av, vi skyller på att det var morgon, okej! ;) 

Dagen har iallafall gått otrolgit snabbt på förskolan. Det är så häftigt att se vilken kontakt man får med barnen på så kort tid. Igår var det första dagen och redan idag så märker man stor skillnad att barnen vågar komma fram mer. Är riktigt kul att vara tillbaka på förskolan, synd bara att det är sista dagen imorgon! Samtidigt som jag alltid känner mig lite stressad och pressad inför varje gång jag ska till förskolan för VFU eller något så är det sjukt kul ändå, trots att det känns som att jag har så otroligt långt kvar till att bli den förskolläraren jag vill vara.

Blev lite senare hem idag än vad jag tänkt, fastnade i telefonen eftersom jsag kände att ajg var tvungen att uppdatera mig lite och kolla läget om lite allt möjligt på DUS-fronten. På vägen hem så höll jag på att missa stationerna ajg skulle av på för jag satt med näsan i mobilen och skrev massa mejl oxå, det går bra nu haha! Ikväll ska jag bara ta det lugnt här hemma. Blir tidig uppgång imorgon för en förmiddag på förskolan och sen plugg med Veronica och Mia hemma hos mig på eftermiddagen.

Egentligen så skulle jag bjuda på en bild på typ världens godaste godis här, men glömde mobilen i mitt rum och orkar inte ladda över fotot här, hoppas ni klarar er ändå! 

Jag skev ett inlägg för ett antal år sedan om hur jag tyckte att samhället behandlade mig, vill ni läsa hela inlägget så klicka här. Igår hittade jag det inlägget, läste igenom det och insåg att det är några av mina åsikter, tankar och sätt att reagera på som inte riktigt stämmer längre. Jag var 18 år när jag skrev inlägget och nu är jag 22, det är mycket som har hänt under den tiden i mitt liv. Några saker jag tänkte på var:

1. "Men försök att sätta er in i min situation. Om vi säger att jag ska möta en ny person, jag tar i hand och jag sträcker fram min högerhand (den med protes) personen i frågan kollar konstigt men tar ändå i hand och börjar bli osäker och stammar lite när han/hon pratar. Hur skulle ni reagera då? Ni kanske blir osäkra, om inte mer osäkrare än personen ni precis hälsade på. Börjar titta ner i marken och vill bara gå därifrån. Detta händer varje gång jag ska träffa nya människor, varje gång så känns det som om någon har stuckit in en kniv i magen på mig, oavsett om jag har levt med sitt handikapp hela mitt liv så blir jag aldrig riktigt van."

Då hälsade jag med höger hand eftersom det är den handen man hälsar med. Nu hälsar jag oftast med vänster hand istället. Reaktionen blir fortfarande detsamma när jag hälsar med höger arm. Nu tycker jag att hälsningen blir mer äkta och personlig, därför väljer jag att hälsa med vänster hand. Jag väljer oxå vänster för att slippa skapa en akward stämning om jag slänger fram höger, genom att hälsa med vänster hand så får den jag hälsar på själv välja om hen vill hälsa med sin vänstra eller högra. Reaktioner jag får nu är mer en förståelse varför jag hälsar med vänster när dom får syn på min protes, innan blev det mest en chock när man var tvungen att ta i protesen. Idag förstår jag oxå att folk kan bli skrämda eller förvånade, däremot så har jag svårt att ta deras reaktioner på rätt sätt, jag känner mig fortfarande otroligt obekväm om folk blir nervösa eller rädda dom få gånger jag väljer att hälsa med höger.

2."Eller tänk er när ni ska träffa barn som ni aldrig har träffat förut, hur man blir iakttagen, känner blickarna bränna i ryggen och tillslut så har man 6 barn som frågar: Vad har hänt? varför ser du ut sådär? kan du visa din arm? kan du visa ditt ben?"

Förut så berättade jag för barn om min benprotes och detta slutade oftast med att det nästan blev för mycket för barnen. Först en skräckblandad förtjusning att jag bara har en hand och sen en chock till att jag även har ett ben. Nu så brukar jag faktiskt bara berätta om min armprotes. Det räcker för barnen att få reda på eftersom det dyker upp så himla mycket frågor. Personal på jobb eller förskolor kan jag berätta det för, men nämner ingenting för barnen. Detta tycker jag är en väldigt svår grej att hantera. Självklart beror allt på vilka barn det handlar om och hur situationen är, men vad tycker ni? Ska man berätta för barn om sånt här eller ska man bara välja att berätta om det som "syns"? Säg gärna vad ni tycker!

3. "Det jag önskar är att man behandlar folk som man själv vill bli behandlad, ingen 18åring vill möta en person som pratar till en som om man var 3, jag tror att ALLA blir irriterade när folk frågar flera gånger om dagen om man behöver hjälp med något."

Detta händer mig fortfarande i vardagen. För några månader sedan var mamma och jag och handlade skor och under tiden jag provade ett par så frågade mamma personalen om ett par skor till som jag ville prova. Väl i kassan, mamma och jag står bredvid varandra och jag ska betala så pratar personen i kassan med mamma istället för mig. Efter ett tag ledsnar mamma och säger "fråga henne (nickar mot mig) det är hon som betalar" och går ut från affären. Personen i kassan tittar då på mig och stammar ett litet jaha och säger inget mer än ett hej då innan jag tar kassen och går ut. Det jag vill säga med detta var att i denna situation så var det min mamma som reagerade på bemötandet. För mig så har dessa bemötandet hänt så ofta så jag tänker inte ens på dom längre, det är sjukt att det har gått så långt. 

Det sista jag vill nämna är en otrolig avgörande sak till varför jag vill jobba med barn. Jag har mina dagar och moments när jag tycker att det är skitjobbigt att leva med en funktionsnedsättning, framför allt när man möter barn. Det är jobbigt att behöva svara på så mycket frågor och det är jobbigt att barnen kan bli rädda eller chockade MEN, när man väl har kommit förbi den biten med alla frågor så är det fantastiskt. Det är så otroligt lärorikt för barnen att få se i tidig ålder att alla är olika. När man har kommit så långt att barn kan komma fram några dagar senare och säga att dom har sett någon annan med en likadan arm som mig eller någon annan funktionsnedsättning, det är då man inser hur viktigt det är. Förstå vad barnen lär sig och hur mycket det öppnar deras ögon för andra. 

Det är därför jag vill jobba med barn, och det är därför jag hoppas att alla vi kan hjälpas åt att förändra samhället till ett samhälle där vi ser alla människors lika värde och att alla har någon form av kompetens. Så glöm inte bort att just DU är värdefull och älskad.

Eller ja, bara för några dagar. Jag har alltså spenderat min dag på min älskade VFU-förskola idag. Jag älskar verkligen att komma tillbaka om det bara skulle vara för en dag, man blir så påmind om varför man kämpar vid skolbänken varje gång man är på besök eller nått. Då är allt slit helt plötsligt värt det eftersom jag vat att det är det här jag vill göra.

Vi har en fältstudieuppgift nu i början av kursen och nu under tre dagar denna vecka ska jag observera barnens kroppspråk. Riktigt spännade, hoppas bara att jag samlar på mig rätt och tillräckligt mycket material, känner mig fortfarande väldigt osäker men det ska nog bli bra i slutändan. 

Annars då? Jag känner att jag börjar bli yberstressad för tillfället och att jag har lite PMS-feeling. Dagen började inte på bästa sätt eftersom jag kom försent till förskolan, sen så har det bara ramlat in mejl hela dagen som jag inte vet vad jag ska svara på om DUS + att jag insåg imorse att den första examinationen snart ska vara inlämnad. Aaaarg! Vart ska jag börja och HUR ska allt hinnas med???? Jag försökte överrösta mina förvirrade känslor med Carola i öronen på vägen hem, men nu är paniken tillbaka! Det där med att ta en vecka i taget var inte så lätt som jag trodde minsann. Jaja, ska försöka ta tag i en liten del av allt jag har att göra nu iallafall kram på er, hoppas ni inte är lika stressade som jag! 

Hej vänner. Väldans vad denna dag har gått fort. Kanske kan det ha att göra med att jag gick upp vid 1130 hehe. Idag var det iallafall planeratt att gå på bio, det har blivigt lite utav en söndagstradition nu känner jag med två söndagar i rad i biostolen. Denna gång gick jag med Elin och Elin, ja vi var tre Elinar som gick tillsammans ;). Egentligen kanske jag ska plugga oxå men jag orkar verkligen inte. Inte just nu iallafall.

Åkte iallafall till Vällingby vid 1345 ungefär med Måns i öronen. Vi såg på filmen Frost, en tecknad barnfilm som hade premiär för någon vecka sedan. En riktigt fin och bra film måste jag säga, har ni inte sätt den än så måste ni se den. Jag visste att Mimmi Sandén var en av rösterna och tyckte att hon gjorde ett jättebra jobb verkligen! Bra musik och bra handling med mycket humor i, jag kan säga att barnen i biosalongen skrattade gott åt mycket, tror dom uppskattade den allihopa.

Nu har vi precis ätit middag här hemma och jag känner att jag har hamnat lite i matkoma, snark. Resten av dagen ska spenderas i soffläge tror jag och självklart titta på Så ska det låta, det är ju trots allt söndag. Imorgon ska jag faktiskt till min VFU-förskola och göra lite uppgifter, vi får se hur det går! Ha en fortsatt toppensöndag nu vänner, kram!