Hej på er alla fina där ute. Nyss hemkommen från stallet efter några timmars häng där. Jag är så otroligt glad över jag har stallet när jag mår så här psykiskt, trots att ajg kanske inte kan skjuta bort tankarna exakt hela tiden när jag är där så hjälper det ändå så otroligt mycket då när jag inte tänker på allt jobbigt. Hur gick ridlektionen ikväll då? Nja, kanske inget att skryta om men vissa delar var klockrena, alltid något!

Idag var första gången som vi skrittade fram ute, det börjar verkligen kännas som vår när man kan göra det! Lite geggigt var det såklart och en aning kallt, men det var mysigt ändå tycker jag. Jag passade redan då på att jobba igång honom lite i skritt, ökade och minskade skritten och flyttade undan höger och vänster skänkel lite för att få honom lite mer lyhörd på skänklarna. När vi kom in så gjorde vi lite skritt-halt-skritt och sedan jobbade vi på kvartslinjen och flyttade undan både höger och vänster skänkeln åt båda hållen, lite som små serpentiner på långsidan fast vi flyttade undan skänklarna. 

Vet inte riktigt vad jag ska säga om den övningen, jag kände mest att jag bara lallade runt ibland. Men i slutet så tyckte jag ändå att jag kände en tydlig skillnad från när vi började. Sedan gjorde vi samma sak i trav, vilket blir lite klurigare. Ibland fungerade det inte alls och ibland så tyckte jag att han flyttade bra. Det svåra är ju att inte böja hästen, så när man försökte att allt man hade at inte göra det så märker man stor skillnad. 

Efter det så gick vi in på volterna och jobbade lite i galopp från skritt. Galoppen som är svårast för mig gick faktiskt nästan bäst idag. Billy var väldigt fin i formen och gjorde klockrena galoppfattningar. Höger som är både hans och mitt svåra varv så försökte jag vara extra tydlig med att göra halvhalt innan fattningarna och det gick som tåget, det svåra är att hålla honom i en rund och fin form under galoppen-men det får vi träna på helt enkelt.

ingen lektion att skryta om precis, men det gäller att hitta guldkornen under timmen man rider och fokusera på dem, eller helt enkelt se det positivt att det som inte gick bra får vi se till att öva på nästa gång. Var härligt att sitta upp på hästryggen igen iallafall och få mötas av lite kärlek från hästarna och fina människor.

När vi skaffade kanal 3 för många många år sedan så fastnade jag för en riktig stor såpopera. Kan ni gissa vilken? Jepp, "Våra bästa år" eller på engelska "Days of our lives". Fortfarande så tittar jag på detta program, trots att jag blir så irriterad på att de alltid ska dyka upp ett mord eller något annat konstigt precis när alla i serien börjar bli lyckliga. Jag spelar till och med in avsnitten så jag inte ska missa något om jag inte kan se det när de går på riktigt. Trots att jag tycker att det är otroligt töntigt i vissa lägen och ibland riktigt dåligt skådespeleri eller liknande så kan jag ändå inte låta bli att tycka att det är lite spännande, ibland lite för spännande så jag till och med kan bli irriterad på att de drar ut på saker i flera veckor. Ja, jag är nog lite beroende om jag ska vara ärlig ;).

"Like sands through the hourglass, so are the days of our lives."