När orden inte räcker till på Twitter och när tacksamheten är så enormt stor så är jag otroligt glad över att jag har en blogg. Har så himla mycket känslor i kroppen just nu och när jag kom hem igår kväll så var jag helt slut både psykiskt och fysiskt av alla intryck och alla tårar. Jag grät så sjukt mycket igår. Av tacksamhet över att Sarah tog sig tid att träffa mig och att Ung cancer finns, men jag grät också av ilska för att cancern alltid kommer att vara en del av mitt liv. Att den förstör för så många och orsakar så mycket sorg och smärta.

På vägen in till Rival så var jag sjukt nervös! Trots att jag hade kramat om Sarah kvällen innan så kände jag att det skulle bli lite mer speciellt denna gång. Efter lite väntan så fick jag äntligen krama om en av mina största förebilder och få prata lite mera ostört med henne. Vi pratade om lite allt möjligt och jag har verkligen ingen aning om hur länge vi satt där, men det har absolut ingen betydelse för det som var finast var att jag fick min lilla stund med Sarah. Precis som jag hade önskat mig.

Jag vet att jag kanske är tjatig nu men jag är så otroligt tacksam. När vi hade sagt hej då, vi ses om några timmar så gick jag därifrån med gråten i halsen. Jag kunde inte låta bli att tänka på alla de stunder som jag legat i sjukhussängen med en droppställning full med cellgifter på sidan samtidigt som jag spelade Sarahs musik på telefonen. Varje gång jag har somnat till hennes röst, vaknat till hennes röst, gråtit till hennes musik och hennes fina personlighet. Ni fattar nog vad jag menar. Det jag vill säga är att Sarah har betytt och betyder så otroligt mycket för mig. Hon är inte bara en idol, hon är min styrka. Hon ger mig kämparglöd, inte bara för cancern, utan för allt! De dagar jag inte ville gå till skolan under gymnasiet, de dagar då jag känner att allt bara är piss, de dagar då jag känner mig bäst. Hon finns där! Jag kommer aldrig kunna förklara bra nog och när jag väl satt där bredvid henne igår kväll så kunde jag inte förklara något utav detta, utan bara säga att jag var så otroligt tacksam. Hon kanske förstod, eller någon dag kommer att förstå. Men för mig kommer jag alltid stå i skuld till henne, jag kommer alltid känna att jag kan göra mer och jag kommer alltid känna att jag inte har förklarat bra nog. Fantastiska fina Sarah, jag längtar redan tills nästa gång vi ses!

På konserten sen så grät jag till varannan låt och på vägen hem så ville jag bara stanna för att skrikgråta ut allt det jag kände. Jag tror nog att jag mest grät av tacksamhet, men trots det så kändes allt bara så fruktansvärt jobbigt. Jag gråter nu igen när jag skriver detta. Jag är så otroligt glad och stolt över att jag är starkare än cancern, men varje gång när man är som lyckligast eller har fått vara med om något så fint som jag fick vara med om igår så är jag otroligt rädd för att cancern ska komma tillbaka och förstöra mer än vad den redan har gjort. Jag avskyr det och känner mig så otroligt dum och svag i dessa stunder. Nä, jag säger fuck cancer och tackar Sarah och ung cancer för deras kärlek! Gå in på Ung cancers hemsida och kolla in de önskningar som inte blivit uppfyllda än, kanske kan ni göra någon annan lika glad som jag blev!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...