Terminens näst sista ridlektion har jag ridit ikväll. Man kunde nästan tro att jag red i en ponnygrupp för jäklar vad hästarna höll på idag! Fick fina Max två, det var ett bra tag sedan som jag red honom så det var väldigt kul att få prova på honom igen. Hade för mig att han var rätt så stel men att vi ändå matchade varandra rätt så bra ändå och det tycker jag att vi fortfarande gör faktiskt. Eftersom jag visste redan innan att han är en häst som käkar flaggstång och är stel i sidorna samtidigt som han gärna drar upp huvudet så försökte jag jobba mycket på volter i både skritt och trav. I början så tyckte jag att allt kändes jättekonstigt, jag hade svårt att hitta den rätta takten i traven och tyckte att det blev lite ryckigt mellan hans och skänkeln.

Men när vi hade börjat komma igång och gjort massa galoppfattningar från skritt i båda varven så tyckte jag att det började kännas bättre. Jag blev stadigare och han började bli lite mer mjuk i sidorna och få en bättre form. Hästarna var lite spralliga idag så Max drog två gånger och jag höll på att få smaka på grus, men jag kände att det skulle bli lite väl stressit att hinna med att baka två tårtor innan onsdag så jag höll i mig och satt kvar. Men nära var det! Andra gången så blev jag lite spänd och gjorde att Max också blev lite stissig, men jag när jag hade travat några varv så började vi båda att slappna av igen och den sista galoppfattningen blev klockren och i slutet när vi travade av dem så gick han som tåget. Han var otroligt lydig, jättefin och jämn i formen och jag ville verkligen inte hoppa av haha! Härligt att få avsluta lektionen på ett bra sätt, imorgon kör jag sista passet innan vi flyger!

Det har snart gått en hel höst med en enorm ångest, mycket tårar, dåligt självförtroende och skörhet. Jag har nog aldrig gråtit så här mycket som jag har gjort dessa månader, oavsett om jag varit glad eller inte. Jag har nog heller aldrig känt mig så ensam som jag gjort denna höst, för att jag för första gången på länge inte kan sätta ord på det jag tänker och känner, att allt låter helt galet och att allt kommer ut på fel sätt när jag försöker förklara eller skriva av mig. "Bryt ihop och kom igen" sa den ena, "it´s all about attitude" sa den andra, "det är okej att känna" sa den tredje, "du kommer gå in i väggen" sa den fjärde. Ibland är det inte så lätt att komma igen. Ibland bryter jag ihop flera gånger på en dag men kommer fortfarande inte igen. Ibland kan jag inte styra över mina känslor och Ibland så tar det ett bra tag innan man orkar och klarar av att bygga upp det som har rasat.

Jag har varit så otroligt skör under dessa månader och mitt tålamod och min koncentration har varit på noll. Men ändå så har jag pressat mig själv att gå upp på morgonen efter 4-5 timmars sömn och prestera till max i allt jag gör, jag har ignorerat migrän, yrsel och att kroppen egentligen skulle må bäst av att ligga i sängen en hel dag, allt för att sen inte kunna sova natten därpå för att jag inte presterat bra nog. Jag har hittat saker att göra för att slippa vara hemma och känna mig svag de dagar som jag egentligen är ledig på och jag har knappt kunnat sitta stilla i 15 minuter. Det är ett under att jag har klarat av skola, ridsport, vänner och allt annat som ska hinnas med. Det är knappt att jag gjort det. Förlåt till alla som ändå har stått ut med mig.

På onsdag så åker jag till USA. Jag hoppas verkligen att jag klarar av att släppa allt hemma i Sverige och inte tänka på alla måsten. Jag hoppas också att jag kommer hem som en mer positiv och en gladare Elin. Inte för att jag inte har varit glad under hösten, för det har jag verkligen också varit. Men att jag kommer hem och känner att jag inte behöver ligga på topp hela tiden. Att jag inte kan vara bäst på allt jag vill och att jag varje kväll kan känna mig nöjd med mig själv när jag ska gå och sova. Jag har så otroligt fina människor runtomkring mig som har peppat och stöttat mig denna höst och jag är evigt tacksam över det, jag önskar att jag någon gång kan ge tillbaka till dem för det är de värda tusen gånger om! <3

Oj vad trött jag är just nu. Har sovit alldeles för lite inatt och varit igång nästen hela dagen idag. Känner mig slut i både kropp och knopp. Åkte mot stallet vid 11 och har hjälpt USEK med årest julshow. Vi har tränat hela hösten på massa saker, planerat och försökt att pussla ihop allt för att det ska bli en sådan bra julshow som möjligt och jäklar vad bra det blev! Vi har verkligen fantastiska barn och ungdomar i Vällingby! Detta år så har vi haft en julshow med temat Frozen, ni vet den tecknade filmen som har blivit så himla populär runt om i världen. Ett riktigt bra tema! Jag sitter inte med USEK styrelsen längre, men med detta temat och för att komma in i klubben lite mer så ville jag hemskt gärna hjälpa till, så bortsett från alla sångträningar jag har haft med barnen och lite annat så var jag med som en extraperson idag under showen och alla förberedelser under dagen. Vi har haft träningar, vi har pyntat hela ridhuset, pyntat hästarna som skulle vara med och bara haft kul med barnen. Eller, jag har haft kul och jag både hoppas och tror att alla barn och ungdomar har haft det minst lika kul! Är de nöjda så är jag nöjd. Nu väntas en hemmakväll med föräldrarna framför TVn, kram på er!

Jag och Kelly önskar god jul :)

När orden inte räcker till på Twitter och när tacksamheten är så enormt stor så är jag otroligt glad över att jag har en blogg. Har så himla mycket känslor i kroppen just nu och när jag kom hem igår kväll så var jag helt slut både psykiskt och fysiskt av alla intryck och alla tårar. Jag grät så sjukt mycket igår. Av tacksamhet över att Sarah tog sig tid att träffa mig och att Ung cancer finns, men jag grät också av ilska för att cancern alltid kommer att vara en del av mitt liv. Att den förstör för så många och orsakar så mycket sorg och smärta.

På vägen in till Rival så var jag sjukt nervös! Trots att jag hade kramat om Sarah kvällen innan så kände jag att det skulle bli lite mer speciellt denna gång. Efter lite väntan så fick jag äntligen krama om en av mina största förebilder och få prata lite mera ostört med henne. Vi pratade om lite allt möjligt och jag har verkligen ingen aning om hur länge vi satt där, men det har absolut ingen betydelse för det som var finast var att jag fick min lilla stund med Sarah. Precis som jag hade önskat mig.

Jag vet att jag kanske är tjatig nu men jag är så otroligt tacksam. När vi hade sagt hej då, vi ses om några timmar så gick jag därifrån med gråten i halsen. Jag kunde inte låta bli att tänka på alla de stunder som jag legat i sjukhussängen med en droppställning full med cellgifter på sidan samtidigt som jag spelade Sarahs musik på telefonen. Varje gång jag har somnat till hennes röst, vaknat till hennes röst, gråtit till hennes musik och hennes fina personlighet. Ni fattar nog vad jag menar. Det jag vill säga är att Sarah har betytt och betyder så otroligt mycket för mig. Hon är inte bara en idol, hon är min styrka. Hon ger mig kämparglöd, inte bara för cancern, utan för allt! De dagar jag inte ville gå till skolan under gymnasiet, de dagar då jag känner att allt bara är piss, de dagar då jag känner mig bäst. Hon finns där! Jag kommer aldrig kunna förklara bra nog och när jag väl satt där bredvid henne igår kväll så kunde jag inte förklara något utav detta, utan bara säga att jag var så otroligt tacksam. Hon kanske förstod, eller någon dag kommer att förstå. Men för mig kommer jag alltid stå i skuld till henne, jag kommer alltid känna att jag kan göra mer och jag kommer alltid känna att jag inte har förklarat bra nog. Fantastiska fina Sarah, jag längtar redan tills nästa gång vi ses!

På konserten sen så grät jag till varannan låt och på vägen hem så ville jag bara stanna för att skrikgråta ut allt det jag kände. Jag tror nog att jag mest grät av tacksamhet, men trots det så kändes allt bara så fruktansvärt jobbigt. Jag gråter nu igen när jag skriver detta. Jag är så otroligt glad och stolt över att jag är starkare än cancern, men varje gång när man är som lyckligast eller har fått vara med om något så fint som jag fick vara med om igår så är jag otroligt rädd för att cancern ska komma tillbaka och förstöra mer än vad den redan har gjort. Jag avskyr det och känner mig så otroligt dum och svag i dessa stunder. Nä, jag säger fuck cancer och tackar Sarah och ung cancer för deras kärlek! Gå in på Ung cancers hemsida och kolla in de önskningar som inte blivit uppfyllda än, kanske kan ni göra någon annan lika glad som jag blev!

Hej på er vänner. Var så himla trött när jag kom hem igår kväll så jag jag har sparat på detta inlägg tills nu. Igår var det alltså dags för mig att äntligen få se Sarah Dawn Finer live igen, bokade dessa biljetter i somras och har längtat sedan dess. Det var Sarahs första konsert hemma i Stockholm igår och jag och mamma satt på första parkett. Dock så insåg vi att på Rival så är inte första parkett de bästa platserna. Synd, men det fungerade ändå. Vi kom dit lite tidigare än beräknat och då passade vi på att ta ett glas bubbel var för att fördriva tiden, eller jag blev till och med bjuden hehe. Sen så satte vi oss på våra platser.

Hur var konserten då? Lika fantastisk som vanligt kan jag säga! Sarah är alltid bättre live och man går aldrig från en konsert besviken. Det var en blandning av låtar från den senaste skivan men också den engelska vinterskivan som släpptes för några år sedan. Bäst på kvällen var när hon sjöng låten "Vinter" och "Sometimes it snows in april" med en sådan enorm känsla samtidigt som man såg att tårarna rann, så vackert. En annan favorit var när hon sjöng låten "I'll be your wish tonight" där det blev ett sådant himla drag precis som en äkta gospellåt ska vara! Som vanligt så bjöd hon även på mycket skratt och väldigt bra mellansnack. Over all så var det en grym konsert med sjukt duktiga musiker hela gänget, härlig stämning och bra musik. Det kan inte bli bättre helt enkelt! Efter konserten så kramade vi om Sarah och tackade för ikväll, hon och jag önskade varandra godnatt och sa att vi kunde kramas mer imorgon och sedan var det dags att åka hemåt.

För det har jag inte berättat, ikväll ska jag få min önskning från Ung cancer uppfylld. Har ju biljetter till dagens kvällskonsert också och innan den så ska jag få träffa Sarah och prata lite. Så igår tog jag inte med mig någon systemkamera utan sparade det till ikväll istället, imorgon för ni uppdatering om min lilla dejt med Sarah och idag om konserten som ni förstår.

Hej på er vänner. Nu har ajg tid att sätta mig ned i några timmar innan det är dags att laga mat. Idag var jag ännu tröttare trots mer sömn än igår, men jag antar att det är okej. Fredag liksom! Sjukt vad dagarna går snabbt. Orkar inte med denna stress! Idag började jag dagen med ett seminarium på morgonen. Mötte Vånkan på tåget och så åkte vi in till BUV. Jag gillar verkligen vår lärare mer och mer för varje gång. Har haft henne i andra kurser och i början så tyckte jag att hon bara var elak, men nu har ajg ändrat mig, eller för ett tag sedan. Hon är rolig, ärlig och sjukt duktig på det hon lär ut. Trots att seminariumen i denna kurs inte är obligatoriska så är det så värt att gå på dem ändå, känner mig verkligen så mycket klokare efter dagens lektion! När vi slutade vid 12 så åkte jag raka vägen hem, dammsög huset då jag hade lovat att göra det och nu har jag precis hoppat ut från duschen. Sitter i soffan med musikhjälpen på i bakgrunden och peppar inför kvällens julkonsert med Sarah Dawn Finer! Nu tror jag att jag ska plugga lite, försöka iallafall. Ciao!

Bild från igår hehe.

God kväll på er snyggingar! Alltså, jesus vilken lång dag det har varit idag. Har nog gått på sparlåga hela dagen då jag har skrattat och flummat runt ungefär 90% av dagen. Jag tror bennemej att jag inte har skrattat så här mycket på hela terminen som jag gjort idag. Sist jag tittade in här idag så satt jag och väntade på föreläsning två av tre denna dag. Det blev en ganska kort föreläsning som tyvärr inte heller var jättebra, höll på att somna redan efter 15 minuter typ.

En del av underhållningen på fyra timmars hål

Vi höll ut på den andra föreläsningen och när vi slutade vid 16:30 ungefär så åkte jag vidare till militärhögskolan. Har blivit så himla less på Stockholms universitet, så jag tänkte att det skulle bli lite ändring på det nu....på tiden liksom. NEJ, jag skoja bara! Haha, det jag egentligen gjorde var att jag, Vånkan och Lena åkte vidare till lärarförbundet för en föreläsning om hur vi ska tänka med CV, jobbansökningar och allt sådant som hör till. Vi var så himla trötta och jag fick så konstiga förslag på vart jag kunde checka in på facebook när vi väl var där så då checkade jag in på militärhögskolan istället ;).

Gratisfika fick vi, massa lyxpålätt på mackan, kaffe, godis och presenter-allt helt gratis! :D

Föreläsningen på lärarförbundet var jättebra! Nu vill man bara få sin legitimation och börja söka massa jobb! Väldigt nyttigt att gå men när klockan var ca 19:30 då vi hade sagt hej då så kände man att man hade haft en lång dag. Tre föreläsningar på en dag, är ganska seg i huvudet nu kan jag säga haha! Nu ska jag kolla vidare på TV, kram på er!

Hej på er vänner. Sitter just nu i skolan och flummar runt. Jag är galet övertrött idag, sov bara 4 timmar inatt. Klockan stod på 7 imorse och jag ville inget hellre än att få somna om. Idag har vi en riktig föreläsningsdag. Tre föreläsningar, den ena började redan vid 9 och den sista kommer att sluta 20:00 senast, en lnåg dag med andra ord. Trots min trötthet så har jag iallafall varit glad idag, har skrattat så jag gråtit under förmiddagen som jag och mitt SA-lag satt och pluggade och likadant nu, kommer få träningsvärk i magen imorgon säkert haha. Nu sitter vi och väntar på att vår nästa föreläsning ska börja, lite drygt med över 4 timmars hål, men vi har roat varandra och haft väldigt kul ändå. Nä, nu ska jag vara social igen. Återkommer ikväll när jag kommit hem!

Jag och Vånkat har skrattat åt photo booth haha