Det gör så ont. Det gör så förbannat ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Fan, varför händer detta? Jag ligger i sjukhussängen med ofattbara smärtor. En läkare kommer in och sätter sig brevid mig och tittar på mig med en allvarlig blick, jag ser nästan direkt vad det är jag snart kommer att få höra "Det har kommit tillbaka Elin, tyvärr finns det inte så mycket mer vi kan göra" Jag blir helt tom i huvudet och rummet är helt tyst, ingen säger någonting. Det enda jag kan höra är mitt egna hjärta som trotts omständigheterna tycks slå fortfarande och den stora vita klockan på väggen mitt emot mig som tickar,  jag känner att jag börjar bli förbannad. Den där jävla klockan! Varför har de en sådan klocka på ett sjukhus!? Hur tänker de egentligen? Det sista jag vill höra är ännu en bekräftelse på att tiden rinner i väg. Att livet kommer att ta slut, fortare än vad jag trott. Jag blir lämnad ensam på mitt rum igen, försöker att tänka bort smärtan och provar att blunda för att sova lite, men jag kan inte hålla tillbaka tårarna. Ilska. Rädsla. Hopplöshet.

Fan. FAN! JÄVLA CANCER! 

Plötsligt känns det som att jag håller på att kvävas och jag vaknar med ett ryck. Känner hur svettig jag är och att tårarna rinner ned på mina kinder. Hur kunde det bli så här? Hur kunde jag släppa in cancern i mina drömmar igen på detta sättet? Hur kan jag vara så svag?

Hej på er vänner. Åh, just nu så snurrar det så himla mycket saker i mitt huvud. Framför allt om C-uppsatsen, och vi har knappt börjat heller. Började iallafall dagen med att åka till SU i några timmar. Hade ett bra seminarium om hur vi ska läsa artiklar och hur vi ska söka för att komma närmre det ämne vi vill srkiva uppsatsen om. Tyckte att det var ett bra seminarium faktiskt och jag känner mig lite lugnare hur man kan göra för att specificera sitt ämne mer, men det är fortfarande så sjukt mycket som man inte har koll på så allt är bara en gröt i huvudet ibland haha. Det är lite så att jag längtar till vi börjar skriva på riktigt så kanske man ser helheten bättre. Ytterligare ett problem är också att de inte rekommenderas att vi ska skriva om något som vi brinner för, risken är att arbetet blir för stort då, men samtidigt så vill vi ju alla skriva om något som vi tycker är spännande och intressant, hur ska detta sluta alltså!? Vi slutade iallafall strax innan 12 och då åkte jag till tehuset för att köpa mer av mitt lakritste som jag inte kan klara mig utan, där mötte jag även en gammal stallkompis som jag inte träffat på länge så då blev man kvar ett tag till, men nu för cirkus en halvtimme sedan så kom jag hem. Sitter och äter lite mackor och dricker te samtidigt som jag läser en bok. Vågar knappt berätta vilken för då tycker ni nog att jag har blivit galen hehe! Nä vänner, återkommer senare under dagen. Kram på er!