Hemma, duschat och sitter nu i soffan och börjar nästan ana lite feber. Detta har jag verkligen inte tid med, så jag hoppas att det är som vanligt på grund av att jag är trött både psykiskt och fysiskt. I eftermiddags så red jag privatlektion på Jissa för Åsa, eller Elin och Becca var med och red också så vi delade på en privatlektion, himla lyxigt att rida tre styckna i stora ridhuset. Jag fick som sagt rida på Jissa, fick ju inte rida henne i tisdags på grund av missförstånd så det var riktigt härligt att sitta på henne igen. Igårkväll så kollade jag tillbaka lite på bloggen och insåg att det var 5 år sedan som jag tog en privatlektion sist och då på Jissa med. Så det kanske var på tiden att ta en privatlektion nu igen hihi,

Var sjukt trött redan innan och sjukt otaggad. Jag ville rida men jag kände mig otroligt skör av någon anledning. Visste inte riktigt hur mycket jag skulle orka psykiskt liksom. Men jag hoppade upp och när jag väl satt på hästryggen så kändes det lite bättre. Vi red självständigt idag då ingen utav oss sa vad/om vi ville träna på något speciellt och jag tyckte att det fungerade väldigt bra. Jag hade planerat lite innan lektionen att jag skulle rida igenom vissa moment ur L:C 1 och träna på det så det var det jag gjorde. Men jag började med att skritta igång henne och försöka få henne lite mer lyhörd i skritten, jobba med tempoväxlingar, på böjda spår och lite skänkelvikningar.

I traven red jag då igenom vissa L:C moment, är sjukt dålig på att rida snygga och runda volter, så övade mycket på det och även på serpentinbågar och snett igenom. Tyckte att hon travade på bra redan från början men körde ändå på med mycket tempoväxlingar för att hela tiden checka av att hon var med. Galoppen jobbade jag med på A och C-volterna samt på stora mittvolten i båda varven. Galoppen är nog något som jag känner att jag måste jobba mer med då jag tycker att jag spänner mig och hela tiden sitter och driver. Det blir till nästa lektion.

Den sista kvarten så blev jag bara frustrerad på mig själv då jag bara kände mig klumpig på hästryggen, trots att Åsa sa åt mig att jag sitter som gjuten på Jissa så känns det inte så. Jissa hade en jäkla trav i slutet så jag hade svårt att sitta emot och få henne att lugna ned sig lite på grund av min frustration. Men jag är ändå nöjd med dagens lektion, problemet är att jag alltid hittar något fel och att det alltid finns ett men efter varje lektion. Var sjukt yr efter lektionen och trodde helt seriöst att jag antingen skulle somna eller svimma, men med hjälp av Åsa och snälla barn i stallet så gick det ändå bra och efter lite vila så mådde jag bättre. Längtar redan till på tisdag då det är dags att rida igen! Fina fina Jissa <3

Imorgon har det gått exakt en vecka sedan jag fick träffa Helen Sjöholm. Det har varit en vecka med så otroligt mycket känslor så jag knappt har känt igen mig själv. Att träffa sin idol är något häftigt i sig och varje gång jag har fått chansen att träffa Carola eller Sarah så har jag gråtit en skvätt av tacksamhet efteråt och sedan bara ridit på vågen av tacksamhet och lycka i flera flera veckor. Jag trodde att jag skulle reagera på samma sätt även efter i lördags, men nej. Istället så har jag gått runt som en zoombie hela veckan och jag har hållt inne så jäkla mycket känslor som helst av allt bara vill komma ut. Jag har inte klarat av att lyssna på Helens musik utan att börja storgråta och då har jag snabbt stängt av igen och torkat tårarna, varje gång jag ser bilderna på oss två så slår hjärtat en liten volt och när jag ska försöka prata högt om henne så kan jag knappt hålla tårarna borta då heller.

Att jag fick möjligheten att träffa Helen var verkligen större för mig än vad jag själv trodde. Fortfarande så tror jag knappt att det är sant. Det känns seriöst fortfarande som att det var en dröm och att jag när som helst ska vakna upp och bli besviken. Fortfarande så måste jag säga till mig själv några gånger om dagen att jag har träffat Helen Sjöholm, bara för att försöka få in det i min hjärna. Att Helen är stor för mig visste jag redan innan, men att jag skulle gå därifrån i känslan av att jag precis mött Gud trodde jag först bara var ett skämt. Men jag undrar om det verkligen var det. Jag kan verkligen inte beskriva denna känsla, jag har aldrig känt så här förut. Helen gav mig så mycket mod och insperation i lördags som ingen annan har gett mig förut, hon gav mig så himla mycket som jag aldrig kommer kunna ge tillbaka.

"Du ger mig styrka när jag tappat tron"