lyckopillerelin

Alla inlägg under februari 2015

Av Elin - 25 februari 2015 16:10


God eftermiddag på er mina vänner. Jag tycker att jag anar lite vår ute idag, så himla härligt! Av någon anledning så älskar jag när man börjar höra allt grus som knastrar under fötterna när man är ute och går, ett vårtecken helt klart! Eller som ett barn på min VFU-förskola sa för några år sedan "Jippie, nu syns plattorna! Då är det vår!". Idag har jag varit iväg till stan för att jobba. Började resan med att se denna bild när jag väntade på tåget, farkligt när man vet att man skulle in till stan och härja på eftermiddagen haha. Kan ju faktiskt redan nu avslöja att jag inte kunde låta bli att gå in på bokhandeln sen och jag kom ut med fyra nya böcker, oooops!


Kom till G vid 11 och så chillade vi bara där, efter lite mat i magen så gick vi till frisörn för att klippa honom. Han blev så himla nöjd så nästan hela vägen tillbaka hem så pratade han om sin frisyr haha. Vi stannade förbi 7-eleven på hemvägen och köpte lite fika till oss båda också, sedan var jag där inågra timmar till innan jag rörde mig hemåt.


Nu har jag precis klivit innanför dörren, ska trycka i mig lite mat och sedan så tror jag att jag ska åka vidare mot stallet, ska agera fotograf åt några tjejer i min gamla ponnygrupp. Hej svejs så länge!

Av Elin - 25 februari 2015 12:00


Jag är ärligt talat fortfarande helt sänkt efter ridlektionen igår. Det var otroligt länge sedan som jag kände så här.


Jag vet att ridsporten inte är en dans på rosor. Att när man håller på med hästar så kan en bra känsla försvinna lika fort som den kom, att man ena dagen älskar denna sport men andra dagen inte orkar mer. Jag tror att det är därför man inte ska fastna i det negativa, trots dessa kontraster. Igår kom jag in i ridhuset med känslan att jag skulle fokusera och rida lika lugnt som sist, för det var ju just det: att det gick så himla bra sist. Men det gick inte alls som jag ville och när man håller på med djur så går det inte att försöka låtsas att man har en bra inställning, de känner av en så otroligt väl. Redan efter fem minuter så ville jag hoppa av och kasta in handduken, allt kändes fel. Redan då hade jag gett upp, jag trodde inte på den beröm jag fick och jag blev bara frustrerad på mig själv. Inte så konstigt att det mesta då gick fel.


Det som gör mig frustrerad och arg är att jag vet om de fel jag gör, men inte gör något åt det. Jag vet om att jag inte ska överanalysera allt jag gjorde eller allt som gick fel, jag vet om att allt inte kan vara perfekt och jag vet om att går det dåligt så är det oftast bara på grund av mig som ryttare. Jag vet att det är min inställning som måste ändras och jag vet att det bara är jag som kan ändra den. Mem det som gör mig mest ledsen är att min kropp säger ifrån, jag tror att det är därför jag fortfarande känner mig besviken över igår. Jag vet så väl att ridningen är bra för mig, att jag på något sätt kan andas lättare efter varje ridpass. Men när min kropp inte orkar så känner jag mig helt enkelt inte värd att få rida.


Jag tror att denna sport kräver en enorm envishet. På något sätt så måste man hela tiden tänka framåt, att nästa ridpass går bättre. Jag vet att jag är envis och jag tror verkligen att det är tackvare den envisheten som ändå gör att jag fortfarande efter 16 år håller på med detta, för innerst inne så älskar jag att sitta på hästryggen. Men just nu känns det så otroligt tungt när kroppen och hjärtat inte talar samma språk.


<3

Av Elin - 24 februari 2015 21:37


God kväll på er kära ni, åh vad jag önskar att jag kunde börja med att säga att det gick så himla bra att rida idag och att jag aldrig ville hoppa av. Men nej, tyvärr var det inte så. Just nu så känns allt verkligen bara skit. Ikväll var det första gången på väldigt väldigt länge som jag grät efter ridlektionen, jag känner mig så jävla dålig, som att jag sitter och förstör Jissa och jag är så otroligt less på att jag inte orkar rida hela lektionen och att jag mår dåligt efter ridlektionerna. Idag orkade jag knappt hoppa av och sätta mig på pallen för att vila och jag satt bara och skakade efteråt. Just nu känner jag mig så ovärd att få rida en av Vällingbys finaste hästar, jag förstör för mig, för gruppen och för Jissa när hon inte får röra på sig som hon ska. När jag äntligen har hittat tillbaka till ridningen så vill inte kroppen längre, fan!


Hur gick det på lektionen då? Både ris och ros som vanligt. Tyckte att Jissa kändes ganska loj i början, hade svårt att få igång henne och hon höll på att rycka med huvudet ovanligt mycket. Efter lite skrittarbete på volter och fyrkantspår så joggade jag igång i trav, försökte fokusera på att tempoväxla mycket, speciellt skritt-trav-skritt för att få henne lite alert på skänkeln. Efter en liten skrittpaus så jobbade vi i både skritt och trav och red skänkelvikningar. Hade lite svårt med att komma framåt, men efter ett tag så tyckte jag att jag fick till några snygga i båda gångarterna. Galoppen tyckte jag gick bra, bortsett från att yrseln började komma då. Men det jag galopperade så kändes det jättebra, hon galopperade men en jäkla fart och jag kunde verkligen bara sitta där och tänka på hennes form och hur jag satt. I slutet så travade jag bara av henne en snabbis, sedan var jag tvungen att hoppa av och vila. Nästa vecka blir det ingen ridning, kanske lika bra...


Av Elin - 24 februari 2015 15:50


Hej på er vänner. Denna dag blev inte riktigt som jag hade planerat, men det gjorde inte mig någonting då jag har haft det väldigt mysigt ändå. Tror att denna dag har ändrats tre gånger under tidens gång. Från allra första början så hade jag planerat att åka tidigare till stallet och hänga där med massa barn och sedan rida på kvällen, men förra veckan så fick betyg på senaste tentan och det hela slutade med ett mental breakdown på bussen påväg till ett möte och ändring i schemat. Plugg blev det istället inplanerat idag, Vånkan och jag skulle vara här hemma och försöka klura ut vad SU vill ha från oss för att vi ska bli godkända, men vi båda var så sjukt trötta imorse så då körde vi plugg i några timmar via skype. Alltså hur bra är inte det? Så skönt att kunna snacka och plugga på nästan som vanligt fast vi ändå är hemma på varsitt håll, dagens teknik är fantastisk ibland! Dock så lovade jag mig själv att vi inte ska bli så här lata som vi varit idag när vi väl skriver C-uppsatsen sen, sista rycket då liksom!


Efter några timmars plugg så tog jag mig ned till Spånga station för en spontanfika med Bella, var flera månader sedan vi sågs och det har hänt så otroligt mycket i våra liv sedan dess, eller iallafall i hennes. Hon har blivit mamma och jag har ungefär 987654 saker mer att göra än sist, som vanligt så blev det en fika på Spånga konditori och massa prat om bebisar och livet, så härligt att ses igen! Håller verkligen tummarna för att det inte dröjer så många veckor till innan de kan flytta tillbaka till Spånga igen! Nu vänner så ska jag göra annat, kram på er!


Av Elin - 24 februari 2015 11:00


Idag är det en vecka kvar exakt till den första Carolakonserten jag ska på detta år. Just nu så pumpas det massa Häggishits på högsta volym varje dag och jag är så galet taggad! Ni som varit lite oroliga att jag har glömt bort Carola med tanke på allt Sarah och Helensnack så kan jag lugna er. Gammal kärlek rostar aldrig säger man ju. Carola är och förblir den största av de alla. Hon är en självklarhet i mitt liv. Punkt. En vecka kvar, spricker snart av förväntan att få dansa loss till Gatorna tillhör oss och massa gamla goingar!


Bild från Jubileumskonserten 2013.

Av Elin - 23 februari 2015 20:36


God kväll på er vänner. Nu sitter jag inne i värmen efter en dag med jobb. Herregud vilket ruskväder det är idag alltså, regnar och blåser, skulle inte tacka nej till lite värme nu alltså. Idag har jag som sagt jobbat hela dagen. Medans barnen har sportlov så måste vi andra jobba hihi, men allt för att få pengar just nu! Vaknade dessutom i morse med världens ryggskott, eller har iallafall sjukligt ont i ryggen. Vakande av att jag hade ont i natt nästan varje gång jag vände mig i sängen och det har kommit och gått hela dagen. Jag hoppas verkligen att det går över till imorgon så jag kan rida ordentligt! Åkte iallafall in till stan vid 10 tiden för att hänga med G, som vanligt så blev det ett biobesök för oss efter en lunch på donken. Vi såg Big Hero 6, har hört så mycket bra om den filmen så jag blev jätteglad att det blev just den. Tyckte att den var jättebra verkligen, både skrattade och grät. Har ni inte sett den så gör det, ni blir inte besvikna kan jag lova! När filmen var slut så gick vi tillbaka hem till G och så blev jag bjuden på middag och trevligt sällskap av resten av Gs familj innan jag åkte hem till Spånga igen, en mycket bra dag trots skitväder hehe. Imorgon är det plugg och ridning som står på agendan.


Av Elin - 23 februari 2015 17:01


Igår sa jag hej då till en av mina finaste ponnyvänner, idag har hon galopperat över till de eviga gröna ängarna. Tack allra finaste Halla för allt du lärt mig, för all kärlek och för den tid vi hade tillsammans. Jag kommer aldrig glömma dig och hälsa Castor från mig <3.

 


Av Elin - 23 februari 2015 13:00


Idag är det en vecka kvar tills det är dags för det första repet med Du kan sjunga gospel. Var så galet pepp på detta när jag anmälde mig i januari men nu börjar jag bli sjukt nervös. Tvivlar på mig själv och börjar faktiskt ångra mig. Men mitt i allt detta så hör jag en röst som säger just det jag behöver höra för att känna att jag ska fixa detta. Tack fina Helen för de orden <3.


Snart är jag en i gänget.


 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2015 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skapa flashcards