Yes. Nu är jag hemma efter en fantastisk körkväll. Var tvungen att trycka i mig några pannkakor först innan jag tittade in här hehe. Åh, vad jag behövde detta känner jag nu. Helt sjukt att jag varenda vecka går från Filadelfiakyrkan med hoppsasteg, har låtarna vi just övat på på högsta volym i öronen och halvsjunger med nästan hela vägen hem. Idag tror jag att det var första gången som jag på riktigt tog in stämningen. Hur mäktigt det är att få vara en del av denna fantastiska kör. Vi övade på fyra av våra låtar som vi ska sjunga på konserten, en av dem är Carolas version av "Sjung halleluja, o prisa Gud". När vi stod där och övade på sticket, som för övrigt Carola bara glänser i när hon sjunger, så var det som att alla känslor kom ikapp mig, jag började gråta och var tvungen att bara stå och lyssna då jag inte unde sjunga. När 350 pers står och sjunger ett stick trestämmigt i kyrkan med en text som ungefär går att vi ska ge allt till Gud och alltid vara med honom, det var så otroligt jäkla mäktigt. Egentligen så är alla dessa känslor så himla stora och betydelsefulla för mig av massa anledningar som jag inte kan gå in på här och nu. Men måste jag sammanfatta denna sångkväll med ett ord så är det kärlek. Nu ska jag kila in i köket och göra en kopp lakritste innan sängen kallar, är galet trött! Glöm inte att vara tacksamma över det ni har, puss och kram på er!

Hej på er vänner. Bortsett från uppdateringen igår om mellofinalen så kände jag att jag behövde en liten paus härifrån. Känner mig fortfarande inte som att jag är helt tillbaka, men det känns bättre än igår iallafall. Måndagar känns väl alltid lite extra tunga då det är första dagen på den nya veckan, men de senaste måndagarna har verkligen känts tunga för min del. Är himla glad att kören har satt igång så jag har något att se fram emot och känna att ajg avslutar måndagarna på ett härligt sätt iallafall. Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu, men jag är konstant trött. Har sovit i 12 timmar nu de tre senaste nätterna och det har känts som att jag skulle kunna powernapa flera gånger om dagen. All min energi och ork är som bortblåst och känner mig lite som en zoombie som bara gör det jag måste göra och sen inget mer. Sjukt jobbigt.

Denna vecka är sista veckan på vår fördjupningskurs. På fredag är det ett examinerande seminarium och på måndag så startar C-uppsatsen, typ. Har lite restuppgifter att göra nu under veckan + förberedelse inför det sista seminariumet på fredag, annars är det inte så mycket mer i skolväg denna vecka. Det kanske inte är så mycket egentligen, men för mig så känns detta som en svart tunnel. Så känns det med allt jag gör just nu, varje grej känns 1000 gånger så större och tyngre än vad den nog egentligen är. Därför känns det så otroligt viktigt att jag har mina måndag och tisdagskvällar att andas på just nu. Men hade jag haft råd så hade jag nog gått på konsert en gång i veckan, för det är nog då jag som mest kopplar bort allting och hamnar i min lilla lyckliga bubbla. Nä vänner, nu ska jag försöka styra upp vårt kök litegrann efter mitt pannkaksstekande för några timmar sedan. Kram på er så återkommer jag ikväll när jag kommit hem från kören, åh vad jag längtar efter att få sjunga lite gospel!