När jag gick i högstadiet och gymnasiet så tror jag att jag tillbringade den största delen av min vakna tid i stallet. Red jag inte lektion som jag gjorde minst två dagar i veckan så stod jag och borstade på någon ponny eller  jobbade som stallvärd, eller satt på ett USEKmöte, eller så hängde jag bara med massa vänner och pussade på hästarna. En otrolig härlig tid då jag inte alls trivdes i skolan under gymnasiet men kunde kompensera det med att hänga i stallet och söka tröst där. Det jag inte förstår nu flera år senare är hur jag orkade rida så mycket som jag faktiskt gjorde då, jag tror nog att jag gick på otroligt mycket vilja. De senste åren så har jag verkligen känt att min kropp bara pallar med en ridlektion i veckan, jag har nästan alltid vaknat dagen efter med känslan av att jag inte kan röra mig. Jag har haft så otroligt ont i min vänsteraxel, min högerfot har jag knappt kunnat belasta och hela kroppen bara skriker av smärta som oftast brukar hålla i sig i några dagar innan jag känner mig som människa igen. Otroligt frustrerande och jobbigt. Det är många gånger som jag har funderat på om jag någonsin skulle kunna klara av att ha en egen häst i framtiden om jag inte ens kommer kunna motionera den.

Men jag tror jag har kommit fram till varför jag inte orkat de senaste åren. Jag har ridit två hästar som är ganska så maffiga, Brolle och Billy. Trots att Brolle är ponny och Billy en liten stor häst så är det mycket häst att rida och hålla ihop vilket gjort att det också har krävt mer av min kropp. Jag kände verkligen skillnaden efter fredagens lektion då jag red Billy, trots att jag inte red ett så jättehårt pass så hade jag fruktansvärt ont i kroppen hela helgen. Men efter tisdagens lektion på Jissa som är nättare och kan bära sig själv mer så känns kroppen bara som att den har motionerat på ett bra sätt. När jag satt i soffan och varvade ned i tisdags efter kvällen i stallet så kom jag på det att jag inte har haft ont i axel och kropp alls enda sedan jag började rida Jissa i höstas. Det är så himla skönt att jag nu vet lite mer vad min kropp tål och inte tål och vad för slags hästar jag klarar av att rida. Att rida på ridskola är verkligen en himla stor fördel då man får möjligheten att just prova på olika slags hästar med olika slags exteriör.

Brolle

Billy

Jissa

Hej på er. Kom hem så sent igår och var helt slut som artist, orkade knappt hålla ögonen öppna när jag stod och borstade tänderna haha. Men nu är jag tillbaka. Var ju på årsmöte igen igår och nu börjar jag ana ljuset i denna årsmötesdjungel jag lever i just nu. Förhoppningsvis så har jag bara ett kvar att gå på, men det är inte förs i maj. Igår var det iallafall dags för Stockholms läns ridsportsförbunds årsmöte. Kom till Solna access och konferens vid 18:30 ungefär och med några minuters försening så var vi igång. Denna gång så var jag på årsmötet för att bli avtackad från distriktstyrelsen då jag inte längre är kvar som ungdomsrepresentant i Stockholms distriktstyrelse, eftersom jag avgick som ordförande i DUS förra veckan. Men självklart så går jag gärna på dessa årsmöten för att lära mig, det är helt sjukt vad man lär sig mycket av så små saker inom ridsporten och det är så himla kul! När jag satt på bussen på vägen dit så var jag sjukt otaggad, men så fort man träffar massa engagerade ridsportare så ändras humöret! Trots att det verkligen är supertråkigt att jag nu lämnat distriktstyrelsen så var det en väldigt bra kväll. Pratade med massa ridsportare, fick blommor och paket, åt smörgåstårta och brainstormade massa ideér med delar av DUS styrelse, så jag känner att jag inte ska klaga precis. Är så redo inför ett nytt ridsportsår med massa nya utmaningar!