God väldigt sen kväll på er mina vänner. Sitter just nu i min hotellsäng här ute på Bosön och ska alldeles strax gå och borsta tänderna och släcka lampan för att orka med morgondagen. Idag så fick jag sova ut lite faktiskt, gick inte upp förs vid 09:30 men sov till 9, lyx haha! Gick sen upp iallfall och åkte in till stan så jag var där vid 11 för att möta upp massa ridsportare och en buss som skulle ta oss ut hit till Bosön.

Jag är alltså här för att CUS årsmöte är här detta år. Så idag har vi pratat väldigt mycket om CUS, hur de har jobbat de senaste två åren och lite sådant. Sedan så har vi ju också träffat massor utav andra DUSare från landet, några har man träffat förr och några är första gången. Alltid trevligt med nya ridsportare hihi! Innan middagen så hade vi fysisk aktivitet i två timmar ungefär, mycket hjärngymnastik men väldigt kallt i slutet. Nu har vi precis kommit tillbaka till våra hotellrum efter en mysig gemensam middag och det är som sagt dags för att släcka lampan och sova.

Imorgon börjar dagen redan vid 7 skulle jag tro. God natt på er fina ni, har väldgit fullt upp under morgondagen, i värsta fall så tittar jag in här vid 22 imorgonkväll. Men time will tell, godnatt igen!

När jag åkte från stallet igår så var jag ledsen, besviken, arg och trött. Därför passade det perfekt att stressa hem lite, hoppa in i duschen på två minuter och klä på mig bättre kläder inför ännu en kväll på Cirkus för att titta på Livet är en schlager. Denna gång med Rebecka och dessa biljetter hade jag fått av en annan fin vän som ville göra mig glad. Rebecka och jag kom iallafall till cirkus en timme innan föreställningen för att hämta ut biljetterna och så satt vi utanför i solen och spionerade på när delar av ensemblen kom. Bland annat så gick Helen Sjöholm förbi och jag var tvungen att nästan hålla fast mig i bänken för att inte springa fram och säga hej och ge henne en stor kram som ett galet fan.

Nackdelen med att man nu har sett denna fantastiska musikal så många gånger är att man nu vet vad som kommer när, vilket innebär att det känns som att föreställningen blir kortare och kortare haha. Men fördelen är att man dels ser missar som egentligen inte ska hända och ser hur proffsiga alla är för att rädda det utan att någon märker, men framför allt att man aldrig ledsnar på handlingen, musiken och hela atmosfären i publiken. Att man både skrattar och gråter tillsammans. Igår var jag nog lite känsligare än i torsdags för det var ganska många gånger som jag fick påminna mig själv om att andas för att inte börja hyperventilera. Åh vilken fantastisk kväll det var, jag vill aldrig att denna musikal ska sluta!