När jag var ny i stallet var hon den jag ofta stod utanför och beundrade. Hon var min hemliga favorit redan från start. 2007 blev jag skötare på henne och juni 2010 fick jag sitta på hennes rygg för första gången, efter många års tjat. Jissa har alltid varit en speciell häst för mig. Jag vet inte om det är så många som har förstått det. När Castor fick galoppera över till de eviga gröna ängarna i april 2007, så var hon den första hästen som kunde börja läka mitt trasiga hjärta. Hon fick mig att börja känna mig hel igen. Hon gav mig hopp. Hon fick mig att gå upp på morgonen, åka till skolan under gymnasiet och när jag hade slutat så åkte jag direkt till stallet för att stå och borsta på henne i timmar. När hon skulle gå lektion så var hon oftast skinande ren och jag hjälpte gärna alla ryttarna som skulle ha henne. Jag tror att hon räddade en del av mig just de åren.

I juni 2010 under en igenridning så fick jag sitta upp på hennes rygg för första gången. Red henne lite sporadiskt under ett år ungefär tills jag fick hoppa ned på ponny igen. Trots att jag varken har skött eller ridit henne under de senaste åren så har hon ändå varit en trygghet för mig i stallet. Hon har varit den första och sista hästen som jag klappat på nästan varje gång. Jag blev så himla glad när jag fick hoppa upp på henne i höstas igen och jag är så otroligt glad att jag fått chansen att komma nära denna fantastiska häst igen, både på hästryggen och på marken. Jag har lärt mig så mycket av henne. Jag hade planerat att sluta rida denna vårtermin, men när jag fick sitta upp på Jissa igen så hade jag en anledning att stanna kvar på ridskolan.

I år fyller hon 20 år och i höst blir hon pensionär. Det förtjänar hon verkligen. Men jag kan inte låta bli att känna att jag har förlorat så många år med henne. Vad hände med de åren som jag inte red henne? Tiden har bara flugit iväg och nu när vi äntligen har hittat tillbaka till varandra igen så tar vår resa slut. Att hon ska stå kvar i stallet kommer göra det hela lite lättare, men bara tanken på att jag ganska så snart kommer få sitta på henne för sista gången känns så tufft just nu. Hon har gett mig så mycket på den senaste tiden. Hon har funnits där och lagt sin mule på min axel eller buffat lite lätt på mig de gånger jag suttit och gråtit i hennes box. Hon har gett mig självförtroendet på hästryggen som ingen annan häst har gjort förut.

Ännu en gång har hon gett tillbaka min glädje till livet och hästarna igen. Hon kommer alltid vara en av de finaste jag vet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...