Nu är även vårterminen avslutad med den sista turen ute på ängen. Jag älskar verkligen vår tradition med barbackatur till ängen och sen bara få latjolajbanrida ett tag för att sedan låta hästarna beta resten av lektionen. När det är dags för dessa timmar så är verkligen sommaren här på riktigt. Av mina 16 år i Vällingby så har jag bara missat en sån här avslutning och det var 2011 när jag låg inne på sjukhuset nyopererad. Ikväll var även sista gången jag satt på min fina stjärnas rygg. Jissa har lärt mig så mycket under åren och jag är så himla ledsen samtidgt som jag är tacksam över den tid vi fick tillsammans. Jag hade gråten i halsen redan innan lektionen och jag försökte verkligen att hålla tårarna inne när jag hoppade av, men det gickhelt enkelt inte. Bröt ihop gjorde jag i duschen, att det alltid ska vara så svårt att gå vidare! Jag red iallafall med sadel på ikväll, vilket var helt rätt val då Jissa var ganska stissig, helt 100% säker att sitta på är hon inte fast man ibland tror det. Jag sket i hur hon gick i formen och försökte bara att njuta så mycket jag kunde, det blev lite mer galopp idag än vad det blev i fredags också och det var så härligt att bara få lalla runt lite som avslut. Nä vänner, vet inte ritkigt vad jag ska skriva mer. Nu har jag sommarlov från stallet i några veckor, den 18nde är det på´t igen. Just nu känns det bara jättejobbigt alltså. Aldrig blir det vi igen i dressyren och hoppningen, men vi får helt enkelt öva på frihetsdressyr i höst istället. Min allra allra finaste Jissa <3.