Det känns som att det hände sjukt mycket bra saker under veckan i Turkiet. Lovade er att uppdatera er om tre av de sakerna här eftersom jag inte har nämnt dem alls.

Det första är att när vi hade checkat in på hotellrummet på Pascha bay förra torsdagen så möts jag av den fantastisk goda nyheten att Vånkan och jag hade blivit godkända på vår C-uppsats! Glädjen och lättnaden som jag kände när jag satt där i sängen och skrek till var obeskrivlig och semestern kunde inte ha börjat med en bättre nyhet! 210 Högskolepoäng är nu klarade och nu är jag inte blivande förskollärare, förskollärarstudent eller något annat utan bara förskollärare!

Det andra stora och positiva som har hänt är att jag har fått jobb! Efter många intervjuer och mycket övervägningar så fick jag äntligen det jobbet som jag faktiskt ville ha. Det ligger nära både hem och stallet och jag tror att jag kommer få toppenkollegor! Idag har jag varit där för att skriva på papper och fått lite info om allt. Den 3 augusti är första dagen! Sjukt läskigt, men sjukt spännande!

Den tredje saken kanske inte alls är lika stor, men den är minst lika viktigt för mig. Det är att jag har fått ett beviljat stependium av Ung cancer. Sökte stipendium där för några veckor sedan om att få hjälp med att betala mina ridlektioner och det blev godkänt! Så i höst kommer jag kunna använda dessa pengar till terminens ridlektioner och slippa känna oron över om jag kommer att ha råd med att betala ridningen om jag helt plötsligt hittar en lägenhet och flyttar. Ung cancer är fantastisk!

Oj, denna är också sjukt svår! Helen syns ju inte så jättemycket ut i media. Jag hade velat ta en intervju som är från programmet TV-huset för många många år sedan där hela BAO-gänget är med. När jag såg den så var det mycket humor och mycket info om hela gänget vilket alltid är kul att höra om, men det är något knas med ljudet på det klippet. I stället blir det en intervju från programet Sverige där hon pratar om lite allt möjligt, väljer den mest för att jag tycker att intervjuerna i detta program är väldigt bra!

Ett ord. En bild. En låt. Och tårarna börjar rinna.

Jag är så arg. Så rädd.

Allt känns för mycket. Jag vill inte mer. Orkar inte. Jag vill bara fly från allt, springa ifrån allt och alla.