Just nu vet jag inte om jag kommer klara av att gå upp ur sängen imorgon. Jag vet inte om jag kommer orka två dagar till på jobbet. Jag vet inte om jag kommer att orka möta alla barn, föräldar och personal. Jag orkar inte vara den starka. Jag vill inte. Jag vill bara att det ska få ett slut. Jag vill bara förvinna. Försvinna från detta lidande. Från mig själv. Från allt.

God kväll på er vänner. Idag är det andra dagen av de dagar jag jobbat nu som jag åkt hem direkt efter jobbet. Jag förstår inte riktigt hur jag har orkat med dagarna, men på något vis så lever jag fortfarande. Alltså, denna vecka på jobbet har en så länge varit jättejobbig. Börjar trivas bättre och komma in i arbetet så det har ingenting med det att göra, men saker har hänt bland personalen som gjort och gör att jag verkligen inte vill åka till jobbet om dagarna utan bara få springa därfrån i vissa lägen, jag trodde inte att jag skulle påverkas så mycket av det men det känns mer än vad jag ibland kanske vill erkänna. Men iallafall, idag har dagen gått i ett. Minns knappt vad vi gjorde i morse då jag och min kollega har hållt på att fixa avdelningens miljö från grunden, såg ut lite som hej kom och hjälp mig i början. Men nu bara på två dagar så har vi hunnit med mycket faktiskt. Ser väl inte dirket något ljus i tunneln än då vi har massa barn som ska hinnas med att tas hand om, skolas in och mycket annat. Men sakta men säkert så går det framåt! Nu ikväll har jag som sagt ingenting att göra och det ska nog fortsättas att vara så, är sjukt trött! Nu ska jag försöka att orka med att gå igenom lite mejl och sådant. Kram på er, hoppas  ni har en bättre vecka än jag.

Ordning och reda, pengar på fredag....snart så ;)

Hej på er vänner. Blev en lång dag även igår kan jag säga, men det var så värt det efter en väldigt jobbig dag på jobbet. Kom till Skansen strax efter 17:30 och började nästan gråta redan när jag betalade inträdet. Jag tror ärligt talat inte att det har sjunkigt in ännu att Allsången är slut för i år. Det kanske kommer om någon dag. Det var iallafall en helt fantastisk kväll men massa bra musik, härliga vänner och sjukt mycket skrik, skratt och dans. Jag taggade ju inför sista programmet redan veckan innan då jag bestämde mig för att gå all in med rekvisita till finalprogrammet. Sagt och gjort, guldhattar, kungakronor, en uppblåsbar mikrofon och massa skyltar hade vi! Det var verkligen en helt fantastisk kväll och en sjukt bra stämning och bra artister! På vägen hem så skrek/sjöng vi allsångslåtar samtidigt som vi blåste i våra tutor. Promenaden från kungsträdgården till centralen är en del av Allsången nu, den delen där vi är så höga på allsångsendorfiner så folk kollar snett och tycker att vi är helt knäppa. Men lyckan man har efter en fantastisk allsångsdag är obeskrivlig! Men just nu känns det tomt. Ett stort tack till alla fina vänner som följt med, alla vänner jag fått genom allsången denna sommar och ytterligare en säsong med massa allsångsminnen. Är så tom på känslor, har gråten i halsen och har svårt att andas. Allsången är mitt syre och jag kan inte tänka mig ett liv utan den. Just nu har jag svårt att se hur jag ska klara mig, men jag vet att det snart blir bättre. Hej då allsångssommar 2015 och tack för allt!