Okej, vi reder ut detta en gång för alla då många av mina fina vänner har hört av sig och frågat vad som händer på mitt jobb och varför jag inte verkar trivas. Jättegulligt att så många bryr sig, men så här ligger det till. Jag trivs på mitt jobb, tror jag iallafall. Det har bara gått två veckor och det enda jag känner att jag stör mig på är allt skitsnack, skvaller och att många gör en höna av en fjäder. Annars så tror jag nog att det känns rätt så bra faktiskt. MEN. Denna vecka har varit lite speciell då vi i måndags möttes av en tung nyhet bland personalen. Egentligen kanske jag inte borde vara så påverkad då jag är ny men jag tycker att det har varit jättejobbigt att vara på jobbet denna vecka då jag dels är så pass ny så jag känner inte att jag kan berätta för vem som helst varför jag är ledsen och dels för att detta som hänt ligger så pass nära mig själv. Jag klarar inte riktigt av att skriva ut det här då jag själv just nu inte vill ha med det att göra, samtidigt som jag blir så himla påmind om det varje gång jag är på jobbet på grund av detta som hänt. 

Det blir säkert bättre nästa vecka, men allting handlar inte om jobbet, utan det som hände i veckan blev bara ytterligare en sak som känns jobbig och som har gjort att mitt mående inte har blivit bättre. Det kommer bli bättre, det är jag säker på. Men just nu så har jag inte den orken psykiskt att förklara allt rakt ut och jag har ärligt talat inte orken att försöka läka mig själv efter alla känslor jag haft och fortfarande har. Jag skulle vilja be folk att sluta fråga hur jag mår, om jag trivs på jobbet och allt sådant, men jag förstår varför ni frågar. Så ni får fråga. Men jag ville bara reda ut detta med trivseln på jobbet och säga att jag kanske inte riktigt orkar svara så ingående på sånna frågor, för just nu känner jag mig som den svagaste och sköraste personen i hela världen.