God kväll på er vänner, jag har inte glömt bort er, lovar! Har bara inte varit hemma och haft tiden och orken att titta in här. Igår efter jobbet drog jag till familjen knas och har varit här tills nu, vi får se hur länge jag blir kvar. Idag har jag typ lekt med barn, sovit, tittat på ridsport här borta och självklart haft lite terapisnack och så. Nu ska jag vara social igen och samla på mig positiv energi tillsammans med denna fantastiska familj. Kram på er!

Okej, vi reder ut detta en gång för alla då många av mina fina vänner har hört av sig och frågat vad som händer på mitt jobb och varför jag inte verkar trivas. Jättegulligt att så många bryr sig, men så här ligger det till. Jag trivs på mitt jobb, tror jag iallafall. Det har bara gått två veckor och det enda jag känner att jag stör mig på är allt skitsnack, skvaller och att många gör en höna av en fjäder. Annars så tror jag nog att det känns rätt så bra faktiskt. MEN. Denna vecka har varit lite speciell då vi i måndags möttes av en tung nyhet bland personalen. Egentligen kanske jag inte borde vara så påverkad då jag är ny men jag tycker att det har varit jättejobbigt att vara på jobbet denna vecka då jag dels är så pass ny så jag känner inte att jag kan berätta för vem som helst varför jag är ledsen och dels för att detta som hänt ligger så pass nära mig själv. Jag klarar inte riktigt av att skriva ut det här då jag själv just nu inte vill ha med det att göra, samtidigt som jag blir så himla påmind om det varje gång jag är på jobbet på grund av detta som hänt. 

Det blir säkert bättre nästa vecka, men allting handlar inte om jobbet, utan det som hände i veckan blev bara ytterligare en sak som känns jobbig och som har gjort att mitt mående inte har blivit bättre. Det kommer bli bättre, det är jag säker på. Men just nu så har jag inte den orken psykiskt att förklara allt rakt ut och jag har ärligt talat inte orken att försöka läka mig själv efter alla känslor jag haft och fortfarande har. Jag skulle vilja be folk att sluta fråga hur jag mår, om jag trivs på jobbet och allt sådant, men jag förstår varför ni frågar. Så ni får fråga. Men jag ville bara reda ut detta med trivseln på jobbet och säga att jag kanske inte riktigt orkar svara så ingående på sånna frågor, för just nu känner jag mig som den svagaste och sköraste personen i hela världen.

Hej på er. Ångesten som jag har just nu är sjuk, får påminna mig själv hela tiden att det är fredag imorgon och sedan får jag en paus från jobbet och allt som pågår där. Jag har verkligen trott att jag klarat av att vara stark utåt denna vecka, men idag kom en kollega fram till mig och gav mig en kram då hon märkt att jag har haft det jobbigt. Jag som alltid brukar kunna dölja allt och helt plötsligt så går det inte längre. Inte ens för någon som jag bara känt i två veckor. Har jag blivigt så trasig av detta? Har har ångest och ont i magen typ 80 % av dagarna och vet inte riktigt hur jag ska bryta detta. Det är så sjukt tufft just nu och helst av allt vill jag bara ligga i sängen och gråta, eller bara försvinna från allt detta.

Menmen, förlåt. Bortsett från att det har varit tufft på jobbet mellanåt så har vi även haft två överskolningar idag. Har fungerat hur bra som helst och jag insåg ännu en gång att det nog är små barn som jag vill jobba med. Eftersom de två nya barnen kommer från småbarnsavdelningarna så sover de fortfarande efter lunchen och när jag satt där för att söva de och sedan plockade upp dem efter rasten så sakande jag verkligen känslan av att vara med små barn. Men 3-5 åringar är inte så jättetokiga dem heller, lite mer trotsiga bara kanske haha. På morgonen gick vi tillsammans med våra 8 barn till skogen för att leta grenar iallafall, sedan har jag och min närmanste kollega nästan resten av dagen fixat med avdelningen. Är så mycket att göra, men nu börjar vi komma mer framåt! Imorgon går jag 9-18 då jag stänger och sedan är det äntligen helg! Nu ska jag försöka att intebryta ihop. Kram på er!

Just nu vet jag inte om jag kommer klara av att gå upp ur sängen imorgon. Jag vet inte om jag kommer orka två dagar till på jobbet. Jag vet inte om jag kommer att orka möta alla barn, föräldar och personal. Jag orkar inte vara den starka. Jag vill inte. Jag vill bara att det ska få ett slut. Jag vill bara förvinna. Försvinna från detta lidande. Från mig själv. Från allt.

God kväll på er vänner. Idag är det andra dagen av de dagar jag jobbat nu som jag åkt hem direkt efter jobbet. Jag förstår inte riktigt hur jag har orkat med dagarna, men på något vis så lever jag fortfarande. Alltså, denna vecka på jobbet har en så länge varit jättejobbig. Börjar trivas bättre och komma in i arbetet så det har ingenting med det att göra, men saker har hänt bland personalen som gjort och gör att jag verkligen inte vill åka till jobbet om dagarna utan bara få springa därfrån i vissa lägen, jag trodde inte att jag skulle påverkas så mycket av det men det känns mer än vad jag ibland kanske vill erkänna. Men iallafall, idag har dagen gått i ett. Minns knappt vad vi gjorde i morse då jag och min kollega har hållt på att fixa avdelningens miljö från grunden, såg ut lite som hej kom och hjälp mig i början. Men nu bara på två dagar så har vi hunnit med mycket faktiskt. Ser väl inte dirket något ljus i tunneln än då vi har massa barn som ska hinnas med att tas hand om, skolas in och mycket annat. Men sakta men säkert så går det framåt! Nu ikväll har jag som sagt ingenting att göra och det ska nog fortsättas att vara så, är sjukt trött! Nu ska jag försöka att orka med att gå igenom lite mejl och sådant. Kram på er, hoppas  ni har en bättre vecka än jag.

Ordning och reda, pengar på fredag....snart så ;)

Hej på er vänner. Blev en lång dag även igår kan jag säga, men det var så värt det efter en väldigt jobbig dag på jobbet. Kom till Skansen strax efter 17:30 och började nästan gråta redan när jag betalade inträdet. Jag tror ärligt talat inte att det har sjunkigt in ännu att Allsången är slut för i år. Det kanske kommer om någon dag. Det var iallafall en helt fantastisk kväll men massa bra musik, härliga vänner och sjukt mycket skrik, skratt och dans. Jag taggade ju inför sista programmet redan veckan innan då jag bestämde mig för att gå all in med rekvisita till finalprogrammet. Sagt och gjort, guldhattar, kungakronor, en uppblåsbar mikrofon och massa skyltar hade vi! Det var verkligen en helt fantastisk kväll och en sjukt bra stämning och bra artister! På vägen hem så skrek/sjöng vi allsångslåtar samtidigt som vi blåste i våra tutor. Promenaden från kungsträdgården till centralen är en del av Allsången nu, den delen där vi är så höga på allsångsendorfiner så folk kollar snett och tycker att vi är helt knäppa. Men lyckan man har efter en fantastisk allsångsdag är obeskrivlig! Men just nu känns det tomt. Ett stort tack till alla fina vänner som följt med, alla vänner jag fått genom allsången denna sommar och ytterligare en säsong med massa allsångsminnen. Är så tom på känslor, har gråten i halsen och har svårt att andas. Allsången är mitt syre och jag kan inte tänka mig ett liv utan den. Just nu har jag svårt att se hur jag ska klara mig, men jag vet att det snart blir bättre. Hej då allsångssommar 2015 och tack för allt!

Oj vad mycket känslor jag har i kroppen just nu, värre var det igår innan jag gick och la mig. Blev en sen kväll igår och idag är jag brutalt trött, men det ska nog gå ändå. Hur var Sarahs konsert igår då kanske ni undrar? Jag mötte mamma och Julia vid slussen strax efter 17 och så gick vi vidare till Mosebacke för att inta våra platser, vi hade lite panik där i början då vi trodde att det var kö och att vi inte skulle få platser längst fram. Men icke sa nicke, självklart så fixade vi platser längst fram vid staketet och vi flörtade till och med till oss en stol till mig så jag kunde få sitta alla timmar som vi skulle vara där. Asbra service säger jag bara! Vi var där ca 2,5 timme innan konserten började, så vi hörde lite soundcheck och passade på att äta. Sedan vid 20 så kickade allt igång.

Jag säger bara magi! Herre jesus vad bra det var! Trots en hel del teknikstrul då ljudet försvann och lite annat som man kunde märka på nära håll så var det snabbt glömt. Gäster i form av Lisa Nilsson, Magnus Tingsek och Nisse Landgren gjorde det hela mycket bättre! Sinnessjukt mycket bra musik bjöds det på! Det är ögonblick från denna konsert som jag nog aldrig kommer att glömma och som knappt går att beskriva, men stunden när Sarah skulle presentera Lisa Nilsson, När mickarna lägger av mitt i deras duett och de båda tittar på Julia och mig som fortsätter att sjunga, ögonblicken när Sarahs och mina ögon möts och när hon verkligen tittar på mig och sjunger rakt till mig, hur hon hälsade påJulia och mig när det var soundcheck och mycket mycket mer! Dock så avslutades kvällen inte alls på det sättet vi hade hoppats på, tyvärr så kom Sarah aldrig ut för autografskrivning så vi fick aldrig våra kramar och peppande ord från henne och vi gick därifrån väldigt besvikna då vi hade saker att ge till henne. Men konserten var iallafall magisk och som vanlgit så bjöds det på massa skratt, tårar och skrik. Nu dröjer det ett bra tag innan man får se Sarah igen på turné. Hur ska man klara sig?

Hej på er fina ni! Just nu sitter jag och väntar på bussen efter en jobbdag. Har faktiskt gått bra att jobba idag, börjar lära känns barnen, de vuxna och få bra koll på verksamheten. En bra dag med andra ord. Fast jag kan ju erkänna att jag har varit sjukt seg i huvudet! Det kollegorna eller chefen sagt har jag liksom glömt bort efter fem minuter hahaha! Tur att de flesta har humor! Nu tänkte jag bara titta in här för att säga hej och meddela att jag kommer hem sent ikväll, är på väg till Slussen för att möta upp julia och mamma, sedan bär det av till Mosebacke för Sarah Dawn Finer igen, can't wait! Puss och kram på er så återkommer jag!