Direktlänk till inlägg 8 oktober 2015
Nu tror jag att jag har börjat komma in i rutinerna med att ha ett heltidsarbete samtidigt som man försöker att ha ett liv utanför jobbet, eller jag känner mig mer trygg i det. Jag börjar känna mig relativt trygg på jobbet, vågar säga ifrån, vågar visa mer hur jag är som pedagog, vågar berömma och krama om mina kollegor när de behöver pepp mm. Jag känner att jag börjar hitta tillbaka till den personen jag vill vara på jobbet, den atmofären som jag vill ha på min arbetsplats. Det känns skönt, men jag känner att det också känns otroligt jobbigt i vissa lägen. Helt plötsligt så är detta vardagen, jag börjar slappna av. Åka till jobbet, engagera mig i ridsporten, rida, träffa vänner, träffa familj, ja allt det där pusslandet.
Just nu så känner jag mig så fruktansvärt otillräcklig, just nu så går tiden lite för fort. Oavsett vad det handlar om så känns det som att jag inte gör tillräckligt, jag hade kunnat vara en bättre pedagog, jag hade kunnat dokumenterat mera, jag hade kunnat förbereda mig bättre inför ett ridsportsmöte, jag hade kunnat svara på mejl fortare, jag hade kunnat hitta en lucka i kalendern oftare för att träffa mina vänner eller andra som vill ses, som jag tycker att jag bara sviker varje gång jag säger att jag inte kan. Jag vill göra så mycket, helst kunna vara på fyra olika ställen samtidigt. Varje dag. Men jag är så trött, hela tiden. Samtidigt som jag inte kan slappna av. Känslan av att gå och lägga sig varje kväll och känna att man kunde ha presterat bättre under dagen ger mig så otroligt mycket ångest just nu.
Så förlåt. Förlåt alla ni fina som stöttar, peppar, kramar, lyssnar och finns här för mig. Förlåt för att jag är så dålig på att höra av mig, på att hitta den där luckan i kalendern för att ses. Tiden räcker ibland inte till. Ibland känns det som att jag tar er för givet, men det gör jag verkligen inte, inte med flit. Vad är det för något som säger att ni alla ska stå kvar vid min sida om jag fortsätter att göra så här egentligen?
Ville bara säga det. Tack för att ni finns och förlåt.
God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...
God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...
Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår! Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...
“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”
elin_holmer@hotmail.com
Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|