Det är mycket tankar inne i mitt huvud nu ska jag vara ärlig att säga och det har varit så nästan hela denna vårtermin. Har hållt inne allt och låtsas att allt varit bra trots att det inte har varit det. Jag har jobbat mycket och gjort mycket annat utanför jobbet och efter ett tag så orkade jag i princip bara jobba. Antingen så sov jag 13,14 timmar eller så blev det mellan 4 och 6 timmar. Var trött, hade fruktansvärt ont i kroppen, mycket att göra på jobbet, slutade rida och sedan rasade allt. Från att vara en person som hela tiden kämpade, ville prestera på topp och visste precis vilken väg hon skulle gå, till att vara en ledsen och trött tjej som inte orkade någonting, som började tvivla och tappa bort sig själv i all röra. Som bröt ihop för minsta lilla och som bara ville sova tills allt det onda i kropp och själ slutade göra så ont.

Det är fortfarande lite så. Eller ganska mycket. Men nu får jag mediciner och är sjukskriven till den 2 augusti. Just bara för att få en paus. Samtidigt som jag tycker att det är skönt så har jag så otroligt besviken på mig själv. Det var inte så här det skulle bli! Jag skulle äntligen få jobba med mitt drömyrke efter alla dessa år i skolan för utbildning. Hur kunde då detta hända? Frågor som jag aldrig har behövt ställa till mig själv har helt plötsligt börjat komma nu och jag blir och mer osäker på hur jag vill göra. Nä vänner, jag måste försöka sova nu istället för att skrive en hel novell här. Återkommer imorgon!