Idag när jag stod på förskolegården så lyckades jag titta på klockan när den exakt slog 10:00. Sommar, tisdag och 10:00 betyder ju bara en sak för mig-allsång på skansen! Så när jag tittade på klockan i morse så högg det till lite i hjärtat då det är slut för i år. Efter jobbet så kom Sofi hit med lunch och vi började kolla igenom alla skyltar vi haft under åren, spelade in en favorit i repris med bloopers och packade tillsist ihop allt i två IKEAkassar och gick ned till källaren och lämnade allt som har med allsång att göra där. Nu är det verkligen slut, på riktigt! Det känns fortfarande tungt men jag vet att med tiden så kommer det gå över, det är ju trots allt mindre än ett år kvar till premiären 2017! Men jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes vemodigt att låsa in alla grejer i källaren. 

Ni vet när man är sådär fantastiskt lycklig. När man inte kan sluta le, när det känns som om man håller på att spricka av glädje och det pirrar i hela kroppen. När man vill stanna tiden och leva i detta lyckorus för evigt. Så känns det varje allsångstisdag. Så kommer det alltid att kännas. Därför är det så otroligt svårt att ta sig ur denna bubbla som man lever i under 8 tisdagar i rad på sommaren.

Jag är så tacksam för alla fantastiska minnen jag har av allsångssommaren 2016!

Allt nedpackat, längtar redan till sommaren 2017