Just nu så sitter jag i soffan under en varm filt och en skål glass och väntar på att Renées brygga ska börja på kanal 4. Jag är just nu helt och hållet slut, vi får se om jag orkar titta klart på hela programet för jag håller redan på att somna i soffan. Febern är troligtvis tillbaka nu igen, eller så känns det bara så eftersom jag är trött. Har nog varit igång lite för mycket idag känner jag, när jag känner att jag mår helt okej så sätter jag ju igång med något och när jag sedan är klar någa timmar senare så är jag helt slut. Nä vänner, nu ska jag äta upp min glass! Det är bara onsdag, men är man sjuk så får man äta glass på vardagar också tycker jag! Puss och godnatt så hörs vi imorgon!

Eftersom att det blåser och trillar ned något slags snöblandat regn här i Stockholm idag så får det mig att drömma tillbaka till varma sommardagar på skansen. Så här kommer en lista på fem låtar som får mig att tänka extra mycket på Allsång på skansen. Utan inbördes ordning, det går ju liksom inte att välja vilken som är bäst OCH det är svårt att bara välja ut fem när man har så pass många favoriter, men här kommer några iallafall!

- Stockholm i mitt hjärta. Såklart! (Okej, den är nog på plats nummer 1 även om jag skrev tidigare att det skulle vara utan inbördes ordning haha). Då menar jag den riktiga "Stockholm i mitt hjärta", med Lasse Berghagen som sjunger. Det var han som var programledaren när jag var liten, så när jag tittar på gamla klipp från allsången på hans tid så får jag sjukt mycket nostalgi! Som tillexempel detta klipp här under, "Sträck ut en hand" kommer med i klippet också, men den låten känns ganska så självklar på Lasses tid, har för mig att den allsången var en av hans favoriter som han gjort. Men åter till Stockholm i mitt hjärta, såklart så spelar det ju ingen roll vem som sjunger den, låten ÄR ju Allsång på skansen :).

- Vart ska vi sova inatt. Jag tror att jag tycker om denna låt så otroligt mycket för att jag tänker tillbaka på Måns sista allsångsprogram han ledde. Den sista allsången blev "Vart ska vi sova inatt" och det var en sådan magisk stämning i publiken! Blir alltid så glad när jag lyssnar på denna låt! Här får ni klippet på den episka sommarkvällen jag menar!

- Gå upp och pröva dina vingar. Alltså, vem förknippar inte den låten med allsång liksom?! Tror inte att det behövs mer förklaring till denna låt, så titta på klippet istället vettja! :)

-En kväll i juni. Finns det någon låt som är mer catchy? Jag tycker att denna låt har allt en allsångslåt ska ha! En superfin text, lugn i verserna och sedan exploderar den i skrik-sjung-style så man varken sjunger eller dansar snyggt men oj så kul man har! Känner ni igen er? Åh vad jag älskar att sjunga denna låt!

-Vår bästa tid är nu. Den sista låten blir "Vår bästa tid är nu", varje gång denna låt spelas på allsången så får jag nästan gåshud. Så lycklig som jag är på allsångstisdagarna så är verkligen min bästa tid just då, att få sjunga denna allsång gör det ju ännu bättre eftersom att den passar så bra!

Det var alla fem, nu längtar man till sommarn ännu mera haha!

Hemma från jobbet för resten av veckan blev det idag. Var på vårdcentralen i morse och fick hostmedicin utskrivet och fick veta att jag inte har lunginflammation. Det var allt. Efter att ha väntat i ungefär två timmar så fick jag träffa en läkare i 3 minuter som knappt hade tid att lyssna på hur jag mådde. Dessa timmar på vårdcentralen tog nästan mer psykisk än fysisk energi, man tycker väl att jag borde vara van vid sjukhus men ju mer åren går, desto jobbigare blir det. När jag blev visad in i ett undersökningsrum för att vänta på läkaren så höll jag på att få lite panik, spritlukten där inne var hemsk!

Ända sedan jag gick över till vuxen inom sjukvården så har jag känt mig så fruktansvärt otrygg och jag börjar tycka att allt detta med vården är ett skämt. Nästan varenda gång jag träffar en ny läkare så blir jag bemött med suckar när de öppnar min journal, det är nästan som att jag måste be om ursäkt för att den är så pass lång. När jag var barn så kändes det lite som att läkarna ville ha mig under ”uppsikt” hela tiden på grund av Goltzen som jag lever med och de visste inte så mycket, men nu när jag är vuxen så har allt detta försvunnit. Helt plötsligt så är jag som alla andra, helt plötsligt så behöver jag inte hjälp längre. Nu ska jag klara mig själv, för det måste man göra när man är vuxen.

Att inte veta vem jag kan vända mig till och vart när jag behöver hjälp ger mig så otroligt mycket ångest och frustration just nu. Det finns så mycket som jag funderar över men inte orkar ta tag i för att jag vet hur mycket jag måste ligga på för att få svar på alla frågor, om jag ens kan få svar på dem. Istället så biter jag ihop, går till vårdcentralen och låtsas som ingenting när jag hör läkares suckar. Jag nöjer mig med halvdana läkare som inte har tid och tänker ”Detta är bara tillfälligt.” Jag känner att detta tar så mycket av min energi, att försöka hålla god min när det i själva verket är kaos i mitt huvud och min kropp.

Förlåt vänner, det var inte riktigt mennigen att skriva så mycket om detta, men behövde nog få ur mig det. Det är heller inget tyck-synd-om-mig-inlägg, men man måste ibland få bryta ihop och sen komma igen. Nu ska jag vila lite efter denna start på dagen.

Så här såg jag ut igår haha :).