Direktlänk till inlägg 11 januari 2017
Hemma från jobbet för resten av veckan blev det idag. Var på vårdcentralen i morse och fick hostmedicin utskrivet och fick veta att jag inte har lunginflammation. Det var allt. Efter att ha väntat i ungefär två timmar så fick jag träffa en läkare i 3 minuter som knappt hade tid att lyssna på hur jag mådde. Dessa timmar på vårdcentralen tog nästan mer psykisk än fysisk energi, man tycker väl att jag borde vara van vid sjukhus men ju mer åren går, desto jobbigare blir det. När jag blev visad in i ett undersökningsrum för att vänta på läkaren så höll jag på att få lite panik, spritlukten där inne var hemsk!
Ända sedan jag gick över till vuxen inom sjukvården så har jag känt mig så fruktansvärt otrygg och jag börjar tycka att allt detta med vården är ett skämt. Nästan varenda gång jag träffar en ny läkare så blir jag bemött med suckar när de öppnar min journal, det är nästan som att jag måste be om ursäkt för att den är så pass lång. När jag var barn så kändes det lite som att läkarna ville ha mig under ”uppsikt” hela tiden på grund av Goltzen som jag lever med och de visste inte så mycket, men nu när jag är vuxen så har allt detta försvunnit. Helt plötsligt så är jag som alla andra, helt plötsligt så behöver jag inte hjälp längre. Nu ska jag klara mig själv, för det måste man göra när man är vuxen.
Att inte veta vem jag kan vända mig till och vart när jag behöver hjälp ger mig så otroligt mycket ångest och frustration just nu. Det finns så mycket som jag funderar över men inte orkar ta tag i för att jag vet hur mycket jag måste ligga på för att få svar på alla frågor, om jag ens kan få svar på dem. Istället så biter jag ihop, går till vårdcentralen och låtsas som ingenting när jag hör läkares suckar. Jag nöjer mig med halvdana läkare som inte har tid och tänker ”Detta är bara tillfälligt.” Jag känner att detta tar så mycket av min energi, att försöka hålla god min när det i själva verket är kaos i mitt huvud och min kropp.
Förlåt vänner, det var inte riktigt mennigen att skriva så mycket om detta, men behövde nog få ur mig det. Det är heller inget tyck-synd-om-mig-inlägg, men man måste ibland få bryta ihop och sen komma igen. Nu ska jag vila lite efter denna start på dagen.
Så här såg jag ut igår haha :).
God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...
God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...
Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår! Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...
“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”
elin_holmer@hotmail.com
Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|