Ett under att jag fortfarande är vaken, samtidigt som det inte förvånar mig då jag sov till typ 15 i eftermiddags. Började må lite bättre nu under kvällen efter att jag hade taigt en lång och varm dusch. Illamåendet kommer och går, det värsta är att jag blir så känckt psykiskt varje gång jag är sjuk. Vill typ gråta hela tiden och plågar mig själv med att kolla på youtubeklipp som jag alltid gråter till. Mamma kom förbi med en bra-att-ha-när-man-är-magsjuk-kasse till mig nu under kvällen, så nu har jag börjat småäta lite iallafall vilket känns som ett positivt tecken. Vi får se hur natten blir och jag ska försöka tänka bort jobbet resten av veckan. Jag vet ju innerst inne att de inte vill ha mig där nu när jag är magsjuk, men jag får så otroligt dåligt samvete då jag också vet att det är personalkris just nu! Jaja, nu ska jag försöka titta lite på TV.

Massa gott!

Ja, ni läste rätt. Jag blir så sjukt frustrerad och besviken över att jag är så extremt mottaglig för alla möjliga baciller just nu. Det var otroligt länge sedan som jag hade en sån här sjukdomsperiod, känns som att jag knappt hinner komma tillbaka i livet igen förs jag ligger däckad igen. Denna gång är det som sist, magsjuka. Började må dåligt lite igårkväll och vid 04 inatt så var jag tvungen att springa till badrummet. Nu har jag inte spytt sedan 10 imorse ungefär (peppar, peppar) men illamåendet är fortfarande kvar och kroppen är helt slut. Känns som att jag skulle kunna sova i hundra år.

På ett sätt så är jag inte förvånad över att jag ligger magsjuk nu, på jobbet skickade vi hem två barn från avdeliningen igår som spytt under dagen och de barn som redan var hemma och sjuka hade just magsjuka. Det går också på alla tre småbarnsavdelningar nu också. Alltså magsjuka är bland det värsta jag vet! Jag ligger hellre i feber flera veckor i sträck än att vara magsjuk, har varit det alldeles för mycket i mit liv. Jag som längtade efter att få rida idag och få gå på personalfest på fredag som jag varit med och planerat. Nu måste jag vila lite!

Inte roligaste utsikten precis...

"Jag glömde min drivkraft, det finns inget hjärta om du inte har kul
Jag förlorade mig själv, allting i min värld gick sönder"

- Joakim Berg

Hej på er vänner! Har typ nästan precis kommit hem från jobbet (okej, inte jättebra svenska och tydlighet i denna mening inser jag haha). Det har varit en intensiv dag idag på jobbet. Det har hänt saker typ hela tiden känns det som. I morse så skulle vi försöka göra en sammarbetsövning med barnen och skapa ett hjärta där våra stora barn skulle vara konturen och våra små skulle sitta i hjärtat och fylla det, men efter 30 minuters försök så gav vi upp. Det var en aning svårare än vad vi trodde, men oj vad vi lärde oss av det, så nästa år kanske det bli bättre haha + att barnen också var otroligt tålmodiga när vi vuxna inte riktigt hade koll på hur och vad vi skulle göra. Vi skappade händer åt alla barnen och oss och sedan sa vi bättre lycka nästa år, så blir det ibland när man gjort något man inte provat tidigare på samma sätt :).

Massa kärlek i personalrummet var det iallafall ;).

Under mellanmålet så tog vi hand om två barn som spydde och ett barn som hade kissat över hela sig och madrassen under vilan, självklart så händer nästan allt på samma gång också haha. Men vi löste det och dagen slutade lugnt för alla barn ändå. För personalen så blev det några timmar extra på jobbet då vi hade APT. Just nu har vi precis börjat på en utbildning och idag var första delen, är så pepp och det ska bli så spännande att få utvecklas!

Nu har jag precis värmt min sjukt goda tomatsoppa som jag gjorde igår och resten av kvällen ska jag bara ta det lugnt här hemma, är sjukt trött! Ta hand om er!

Det är inte förs nu som jag känner att jag vågar experimentera med mitt hår igen. Sist jag klippte mig så var det första gången som jag klippte mitt hår så kort sedan jag fick tillbaka håret efter cellgifterna. Jag har under dessa fem år tror jag klippt mig två eller tre gånger bara, men senaste gången klippte jag då av mig mest. Hittade massa gamla bilder på när jag hade fått tillbaka mitt hår och var så otroligt nöjd med min frisyr. Lagom långt och så var det dessutom lite lockigt. Tyvärr så försvann lockarna första gången jag klippte mig när håret kom tillbaka. Tänk om jag hade en sån här fin frisyr igen!

Snart blir det nog ett besök hos frisören igen, ska bara spara lite pengar då jag tror att det kommer bli dyrt denna gång.

Hej på er vänner! Denna dag blev inte alls som jag tänkt mig. Vaknade och kände att jag fortfarande hade ont i kroppen, men tog mig till jobbet ändå då jag inte ens tänkte tanken på att vara hemma. Efter ett möte, tre blöjbyten och lunch så kände jag att det inte gick mer, svårt att vara aktivt i barngruppen när man har ont liksom. Så efter att ha hjälpt till lite med att lösa dagen då jag gick tidigt så åkte jag hemåt, sjukt ledsen och besviken. Hatar att kroppen bestämmer över mig och mitt liv!

Kom hem, ringde vårdcentralen och nu har jag precis hoppat ur en lång och varm dusch. I början så var det bara smärta och tusen nålar, men efter ett tag när kroppen hade börjat vänja sig så blev det lite bätre. Det jobbiga är att värken vandrar över hela kroppen hela tiden. På jobbet så hade jag ont i nacke, armar och huvudet (inte huvudvärk alltså, utan en annan slags smärta) nu har jag mer ont på magen och på ryggen. Svårt att förklara, men det är ingen ledvärk eller något utan snarare som att det bränner i huden. Det var länge sedan som jag hade så här ont på det här sättet. Men nu har jag satt mig i sängen och ska titta på Grey´s anatomy och dricka upp min smoothie, sedan får vi se vad jag klarar av att göra.

Och DÄR sa min kropp ifrån! Jag har haft en jättebra helg, sjukt intensiv och innehållsrik. Men nu, eller för ungefär en timme sedan, så har jag knappt kunnat röra mig. Just nu så känns det som att jag skulle behöva någon slags mirakelmedicin och vara sängliggande i två veckor typ för att komma tillbaka. Jag minns inte när jag hade så här ont i kroppen sist, är så fruktansvärt trött men smärtan som jag har just nu gör att jag inte kan slappna av och börjar istället få lite panik. Jag andas och försöker tänka på annat, är liksom för trött för att orka gråta samtidigt som jag vill skrika och gråta. Ibland så är viljan starkare än kroppen och man struntar bara i alla varningssignaler som kroppen försöker förmedla. Dumt? Ja ibland kanske, jag kan bara skylla på mig själv då det är jag som satt mig i denna situation. Igen. Ibland undrar jag om jag någonsin kommer att lära mig att lyssna på min kropp. Nej, måste försöka sova nu, smärtan minskar ju inte direkt av att jag är trött...

Snart börjar "Innan vi dör", så kastar in ett sista inlägg för idag. Det har varit en dag där jag verkligen åkt från det ena till det andra till det tredje. Vet inte riktigt om det har varit positivt eller negativt, men det är väl mest positivt då jag har haft kul på alla ställen :). Att åka till Vaxholm och fira morfar och träffa en del av släkten var mysigt. Älskar att det är så himla många barn som springer omkring och har kul! Det blev en kortis hos mormor och morfar, men bättre än ingenting! :)

Så mycket god mat, som alltid!

Efter Vaxholm så blev jag skjutsad in till Fridhemsplan för att möta upp min kära föredetta kollega. Var länge sedan vi sågs och mycket har hänt i våra liv sedan sist, så det var supermysigt att sätta sig på ett fik och prata ikapp!

Nu börjar det, hörs imorgon! :)