Så kom den. Dödsångesten.

Jag drömmer så ofta om det nu. Att jag inte orkar mer, att jag ger upp på olika sätt.  Att jag är stressad. Det skrämmer mig så mycket. Varför bearbetar min hjärna detta fortfarande? Varför drömmer jag mardrömmar och vaknar upp i panik? Jag tror jag vet varför detta händer, men jag önskar att jag orkade trycka bort alla tankar. Att jag orkar stå emot. Just nu är jag inne i en period där jag är orolig. Hela tiden. Över att jag kommer att förlora någon viktig person i mitt liv eller att jag själv förlorar. Vågar inte sova, men är samtidigt så fruktansvärt trött.

Jag hatar dig cancerjävel!

Jag hatar att du fortfarande kontrollerar mig. Jag hatar att du gör mig så här skör. Jag hatar att jag inte litar på min kropp längre.

Jag hatar att du ger mig dödsångest!

Försvinn ur mitt liv bara!

Hej på er snyggingar! Alltså, jag minns för ett år sedan när jag skämtade i personalrummet på jobbet om att jag knappt orkade tugga maten för jag var så trött, ungefär så är det just nu också. Jäklar vad jag är trött, i både kroppen och knoppen. Idag har det iallafall varit en bra dag på jobbet, lång men bra. Då det var så tråkigt väder i morse så stannade vi inne och målade istället, alla barn hann vi inte med men jag hoppas att det blir en fortsättning under veckan. Jag tänkte wild and crazy då jag tycker att det är så tråkigt att bara sitta på en stol med en pensel i handen varje gång vi målar. Så nu blev det färgkaos och höga skratt istället! Fram med papper på golvet, färger i tallrikar och av med alla kläder, sedan var det bara att vara kreativ! SÅ kul, framför allt när barnen skrattar så högt så de skriker och inte vill sluta. Tänk att det är så kul att bli kladdig haha!

Före

Efter

Under eftermiddagen så var vi ute på gården då det klarnade upp lite. Nu har jag precis ätit lite middag och tänkte skära upp lite vattenmelon och bara VILA, hörs senare!