HEMMA!

Idag har det gått två veckor sedan som jag blev sjukskriven på 25%. Tiden har gått fort samtidigt som den har gått långsamt på något sätt. Det här med att ha accepterat situationen som den är kanske inte är min starka sida, än. Jag tillåter mig själv att vara ledsen när jag känner att jag är det, men också att tänka på det positiva i det hela. Jag har märkt på dessa dagar att jag har en helt annan ork och inte lika ont i kroppen som tidigare, vilket har varit syftet med denna förändring. Dock så känns det som att jag har alldeles för höga krav på mig själv då jag känner att jag vill ge 110% under de timmarna som jag faktiskt är på jobbet. Det gå inte att maxa och vara bäst hela tiden, men jag vill så gärna, vem vill inte liksom? Jag vill vara med hela tiden, jag vill lära mig, jag vill vara en del i ett sammanhang som jag ibland känner att jag inte är. Svårt att förklara, men ni kanske fattar...? 

Jag var så himla positiv och glad sist som jag tittade in här i eftermiddags. Hade en bättre dag med smärta och så mycket ork. Men nu-kom hem vid 19 efter att ha åkt tillbaka till jobbet och jobbat över tre timmar till och känner att jag är tillbaka på nästan samma gamla vanor som jag hade innan sjukskrivningar, orkar inte göra middag och har ont överallt. Vill bara dra täcket över huvudet och vakna upp om några dygn igen eller nått.

Det jag blir mest frustrerad över är att jag säkert låter så himla klok när jag skriver om detta, men om jag nu är så medveten över vilka fel jag gör, varför kan jag inte bara ändra mig?! Vad är det som är så jäkla svårt, egentligen....

Varje gång jag tvivlar så tänker jag tillbaka på vad min ena arbetsterapeut sa när jag blev sjukskriven, hennes ord värderar jag högt, hon är verkligen bäst!

Nä vänner, nu ska jag titta på film, har sovmorgon imorgon som tur är-kram!

Hej på er mina vänner! Sitter med den vanliga kopp kaffen bredvid mig som jag brukar lyxa till och köpa på espresso house när jag slutar tidigt. Har precis kommit hem i en väldans fart! Stressade järnet för att komma hem så fort jag bara kunde direkt efter jobbet. Idag har jag mått bättre i kroppen. Jag har avverkat två av fyra utvecklingssamtal på jobbet och ska tillbaka om en timme för att köra det tredje. Orkade inte stanna kvar på jobbet ända till 16:30 så åkte hem mellan. Tänkte passa på att slänga in en tvätt i maskinen, svara på lite mejl och göra lite annat innan det är dags att åka mot jobbet igen. Jag ber en bön till Gud att föräldrarna kommer trots att deras barn inte dök upp under dagen! Nä vänner, dags att göra lite nytta samtidigt som kaffet svalnar lite, tjing!

Skål från blåsfisken! :)