Jag har tappat bort Honom lite i mitt liv ett tag. Känt mig ensam, tyckt synd om mig själv, tvivlat. Men nu tar jag ett djupt andetag och vilar lite. Han får visa mig vägen, Han som känner mig som ingen annan. Jag ska göra mitt bästa för att behålla Honom i mitt liv, för innerst inne vet jag att Han aldrig sviker mig. Han ger mig ljus, hopp och trygghet. Just nu känner jag mig extra stark med Gud vid min sida.

Heeeeeeeej på er i det strålande solskenet! Är det bara jag som blir så himla lycklig när det är så här varmt och skönt ute?! Iallafall, sov väldigt konstigt inatt, vet liksom inte om jag har sovit då det känns som att jag legat i en dvala hela natten samtidigt som jag har drömt massa. Menmen, hur trött jag än var imorse när klockan ringde så gick jag upp och åkte till jobbet. Började dagen med att göra en riktig tabbe, hämtade upp min nya benprotes igår och hade på den under kvällen igår och tänkte att jag jobbar ju bara 4 timmar så jag borde kunna ha den på jobbet. Sagt och gjort, tog på den och åkte, dock så missade jag bussen precis så gick från Hässelby gård och kände direkt när jag kom fram till jobbet att jag hade ont.

Så jag fick sitta inne och jobba med dokumentationer, veckans bilder och veckobrev istället så jag inte överansträngde mig helt. Jag tycker ju att jag borde ha lärt mig att skynda långsamt efter ungefär 21 år med benprotes liksom, men jag hade lite för bråttom denna gång helt enkelt. Som tur var så hade vi så himla få barn så mina snälla kollegor skickade hem mig en halvtimme tidigare för att det var så himla lugnt och för att jag hade så ont. Väl hemma så har jag ju inte vilat direkt, utan har tvättat, tvättat och tvättat och plockat i lägenheten. Men nu har jag tvättat klart för dagen och planerar att vila resterande av dagen i väntan på att mamma ska komma över för att hämta upp lite grejer inför påskhelgen ute på landet. Är sååååå skönt med långhelg, behöver verkligen det!