Hej på er vänner. Har ingen större blogglust idag, hade ett tufft samtal hos min psykolog i eftermiddags så det snurrar mycket tankar och känslor i kroppen fortfarande. Levt i ridsportsbubblan i helgen, var på musikal i torsdags, har varit glad och idag var det tillbaka till verkligheten, två avtackningar på jobbet på samma dag och sedan psykologtid. Bråkat med sjukvården, sagt ja när jag borde sagt nej, kämpa för min rätt, för min skull. Men ibland orkar man bara inte stå upp för sig själv. Klumpen i magen växer, vill stanna tiden ett tag igen, känna att allt är okej att känna, men samtidigt vara glad. Pendlar mellan alla möjliga känslor och på det inte må bra i kroppen.

Tänk att det är så svårt att vara snäll mot sig själv. Att det är så lätt att tappa bort sig själv i livet. Veta vem man är, vad man vill, hur man fungerar. Inse att man inte är så modig och stark som man verkligen vill vara.

Jag tänker en dag i taget, men att verkligen ta en dag i taget är svårt. Så idag blir det tidig sänggång, kanske rentav redan nu, vi får se.

Kram på er och ta hand om er!