Vänner, en liten motgång och så känns livet förstört igen. Det krävs så lite och jag brukar inte vara såhär skör. Jag fattar att det är okej att det får vara så nu, men vill bara känna igen mig själv!

Trots att jag gick och la mig tidigt igår så var jag ändå så sjukt trött när klockan ringde vid 7. Gick iallafall upp, åkte till jobbet och jobbade mina fyra timmar. Ett kort samtal med min chef strax innan jag slutade och sedan blev jag så sjukt stressad och uppgiven för framtiden. Allt vad gäller jobb och framtid är bara lösa frågetecken som flyger runt just nu och jag blir galen på detta! Orkar inte ta beslut, orkar inte panera längre fram än några veckor känns det som och folk vill ha svar på svar på svar. Vill bara vänta ut och göra det jag ska tills jag får besked. Få lite ro, kunna ta en dag i taget. Varken orkar eller vågar tänka allt för mycket på framtiden. Så ja, åkte hem med mycket tankar i huvudet om jag säger så.

Nu känns det väl lite bättre. Om jag bara sitter hemma och tänker på allt detta så kommer jag bli så himla ledsen och uppgiven, så försöker väl att tänka på annat och låta huvud och själ få vila lite.

Lite pepp!