Hej på er vänner. Är inte på topp riktigt känner jag, varken i kroppen och mentalt.

Nu kom bakslaget efter den förra intensiva veckan. "Glöm inte att det roliga inte ska övergå till ångest" ekar i mitt huvud just nu. Det är så fruktansvärt svårt att landa i detta. Att sätta gränser för mig själv så det inte blir för mycket. Att sedan behålla det positiva och rida på den känslan ett tag. Att våga vara lycklig. Nu vill jag egentligen bara gråta och stänga in mig själv i några dagar, inte prata med någon och inte höra alla klyschor om att det kommer bli bättre. Vill sova, vill pausa livet, det känns för mycket och jag blir stressad, skör, ledsen. Så himla mycket tankar som snurrar just nu men jag kan inte riktigt formulera mig känner jag. Vet att jag alltid går igenom detta, men när jag är mitt i det så känns det helt enkelt hopplöst och mörkt.

Ger upp denna dag och går och lägger mig nu tror jag, denna ångest och stress gör så det känns som att jag håller på att tappa fotfästet litegrann så måste fokusera på att andas igenom detta. Att inte få panik och bryta ihop.

Förlåt och godnatt.