- Mina planer för sommaren:

Just nu så har jag faktiskt inte så mycket planer bortsett från Allsång på skansen, det blir lite konserter som är inbokade och förhoppningsvis massa häng på landet med vänner.

- Bästa sommarstället:

Det är nog landet faktiskt, vem älskar inte skärgården? Jag vill ju leva Saltkråkanliv året om liksom haha. På plats nummer två kommer självklart allsången!

- Här badar jag helst:

På landet, det är det enda stället som jag badar på nu förtiden.

Gammal bild från typ 2011 haha...

- Hur länge ska du vara ledig?

Fyra sammanhängande veckor och fyra tisdagar.

- Vad ser du mest fram emot?

Allsången och en konsert i Dalhalla i Juli som jag tror kommer att bli ett minne för livet. Annars att typ få sova haha!

Bild från sist jag var där och i år blir det med samma sällskap som då <3.

- Vad kommer du köpa inför semestern?

Säkert massa nya sommarkläder haha.

- Vad kommer du äta?

Förhoppningsvis mycket grillat, annars så blir det nog mycket pannkakor och frukt och bär.

- Vad kommer du dricka?

Vatten i mängder, rosévin, cider och iste.

- Vad kommer du ha på dig?

Tunna vida sommarbyxor gissar jag på att jag kommer strosa runt i.

- Det här lyssnar jag på i sommar:

Live så kommer jag att gå på Ed Sherrans spelning i juli och samma månad så åker jag till Dalhalla för att gå på Malena Ernmans årliga konsert där både Sarah Dawn Finer och Helen Sjöholm gästar, can´t wait! Sen blir det ju också mycket bra musik på Allsången och så spelas min sommarlista på Sportify hela sommaren.

- Favoritsommardoft:

Nyklippt gräs, min ena parfym som jag alltid har på sommaren och sen är ju doften av solkräm typiskt somrigt. 

- Hur kommer du att göra dig illa?

Kanske något skrubbsår, förmodligen ett helt gäng med skavsår men självklart så önskar jag ju att jag slipper värre saker.

- Vad oroar du dig för?

Att tiden bara ska rinna iväg och jag knappt hinner att njuta.

- Den ultimata sommardagen:

Vaknar av fågelkvitter och vatten som kluckar vid båten och känner mig utvilad, läser en bra bok, tar båten till någon kvällsservering ute i skärgården, äter grillat till middag och umgås med familj och vänner.

- Hur kommer du minnas din semester sen i september?

Lugn, SJUKT mycket bra musik, värme och galet mycket skratt på allsången!

God kväll på er alla fina, jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har tittat in här tidigare, men denna söndagskväll blev helt crazy känslomässigt, på ett sätt som jag inte alls hade räknat med.

Tidigare idag så var jag och fikade med Vånkan i MOS i två timmar ungefär, sedan åkte jag hem och bytte om och gick ned till Donken för middag och kolla läget lite i Västerortskyrkan. Ikväll var det dags för mässa och ingen mindre än Helen Sjöholm var där och gästade. Jag har längtat och längtat och idag har jag gått runt och varit nervös också av någon konstig anledning. Fick en helt ok plats och det blev en jättefin timme! Prästen var så himla bra och jag kände verkligen hur mycket jag behövde denna timme i kyrkan.

Helen var fantstisk som alltid såklart! Men de två sista sångerna hon sjöng så kunde jag inte lyssna och vara så närvarande som jag velat, allt jag fokuserade på då var att inte börja gråta. Det var kämpigt men det gick. Jag vet inte riktigt vad som hände men för mig är ju hon min musikgud och att just hon stod i en kyrka och sjöng med hennes trygga och sinnessjuka vackra röst samtidigt som jag kände att jag verkligen behövde denna timme med Gud gjorde allt bara ännu heligare och mäktigare. Jag kan inte riktigt beskriva känslan, men det var så galet fint!

<3.

Men så fort jag klev ut ur kyrkan så bara brast det, jag har nu hulkgråtit i över en timme och fortfarande så sitter jag och gråter, jag kan inte sluta gråta. Jag vet inte riktigt vad som hände, men någon gång så kommer allt ikapp en, hur mycket man än försöker att kämpa emot. Jag har kämpat emot så länge nu men efter timmen i kyrkan så gick det inte mer helt enkelt. Just nu känns allt mför mycket, just nu önskar jag att någon bara kunde ta bort allt det där onda som jag känner i själen, just nu så är jag så förvirrad. Det finns så mycket annat som jag skulle kunna skriva här nu, men jag kan inte sätta ord på det just nu, kan inte riktigt ta in allt.

Så fint.

Imorgon kommer jag nog kunna se tillbaka på kvällen på ett bättre sätt, men just nu så gör allt bara ont....

Hej på er snyggingar! Vilken turbolent dag jag hade igår alltså! Men jag tänkte faktiskt börja bakifrån, nämnligen med mellokvällen.

Vid 16:30 ungefär så tog jag mig in till Solna för att möta upp Jesper i MOS. Skulle egentligen ha gått med Elin, men hon blev tyvärr sjuk. Vi möttes iallafall upp, åt sushi till middag och sedan så begav vi oss in mot Friends för att se mellofinalen live. Det var några år sedan som jag var på plats på riktigt och jag har verkligen glömt bort hur kul det faktiskt är!

Vi kikade på våra platser, handlade lite och sedan taggade vi till rejält med varsin fjäderboa och lysrör (heter det ens så...? haha). Jag tyckte att vi hade sådär bra platser, Jeppe tyckte att vi hade bra. Jag vill ju liksom helst sitta nära nära scenen, men man kan inte få allt hehe. Nästa år kanske :).

Sedan så var det bara att vänta och tillslut tagga gärnet inför sändningen. Jag höll en extra tumme på John Lundvik som jag tycker har en fantastisk röst och hade en bra låt, men jag tippade på att Benjamin Ingrosso skulle vinna, vilket jag gissade rätt på haha. Men Annars så älskar jag ju Rolandz låt och jag tycker att Benjamins låt har vuxit sedan deltävlingen han gick vidare i. Men helst av allt så ville jag ju helst rösta på Helen Sjöholm! Jäklar vad bra hon och Solala var och det gav mig lite styrka att få höra hennes änglaröst och se henne live igen, nu har jag laddat Helenbatteriet liksom hehe.

En taggad parkett inför sändning!

Så vackert under John Lundviks nummer.

Bästa kombon. Solala och Helen! <3

Konfettiregn när Benjamin sjöng vinnarlåten igen!

Två nöjda schlagertokiga efter en toppenkväll!

Nu ska jag äta något, klä på mig bättre kläder och sedan så kommer mamma och hämtar upp mig, kram på er!

Ni vet dagar som känns tunga, som man helst bara vill glömma. Igår var en sådan dag, jag skrek och grät så otroligt mycket under dagen för att det kändes som att allt bara var emot mig, Jag kände att jag inte orkade mer, jag orkade inte kämpa för mig själv längre. Ville bara lägga ned allt!

Det är då de finns där, när jag som mest behöver dem. De påminner mig om att fortsätta kriga, att aldrig ge upp. Det är då jag inser hur viktiga de är i mitt liv. Jag pratar såklart om Carola, Sarah och Helen. Denna gång så var det Helen som plockade upp mig, igen. Som ni säkert vet så ska jag ju på mellofinalen ikväll och igår kom det ut att Helen skulle delta i mellanakten. Så mitt i all denna ilska och förtvivlan så skrek jag rakt ut av glädje istället när jag läste om det. Som sagt, precis vad jag behöver, att få tanka lite styrka och pepp. Jag är så obeskrivligt tacksam över att jag har dessa tre kvinnor i mitt liv, de är inte mina idoler, de är så mycket mycket mer än det!

Längtar så sjukt mycket till ikväll så jag nästan börjar gråta!

Idag för tre år sedan så skrev jag ett blogginlägg om när en av mina drömmar gick i uppfyllelse.

Den 31 januari 2015 så fick jag tack vare Ung cancer möjlighet att träffa Helen Sjöholm. Vill ni läsa inlägget så klicka HÄR. Fick upp detta minne på Facebook idag och känslorna som jag hade då kom tillbaka. Det kommer vara ett av de finaste minnen som jag för alltid kommer att bära med mig. Det har gått tre år och jag har fått vara med om så himla mycket fina minnen under dessa år, allt tack vare den kvällen. Vi har sets väldigt många gånger sedan dess och för mig så är det helt ofattbart att hon vet vem jag är nu.

Jag har försökt att förklara flera gånger om vad Helen betyder för mig, men det går liksom inte. Hon är fortfarande Gud för mig. Någon som jag tror på, någon som jag avgudar så enormt, någon som är för bra för att vara sann. Någon som jag ibland inte vågar och klarar av att tro på att hon finns på riktigt. Jag har mina perioder när jag tänker på henne extra mycket. På vad vi har pratat om, vad hon verkligen betyder för mig och hur otroligt tacksam jag är över att ha henne i mitt liv. Det räcker ibland med en låt, eller med en bild för att dessa känslor ska bubbla fram och tårarna kommer, ibland kan jag fastna inne på Youtube och kolla på klipp en hel dag och låta tårarna rinna. Kanske borde jag ha vant mig vid att se henne på riktigt, kanske borde jag förstå att hon verkligen finns på riktigt, kanske borde jag backa lite med mina känslor och försöka att inte göra varje gång till någon stor grej. Jag vet inte, men trots alla dessa fina möten och minnen under dessa tre åren så kan jag inte smälta allt, jag sitter liksom just nu i skrivandets stund och storgråter när jag tänker på henne. Det är så himla stort, hon är så himla stor. För mig och många fler...

Första bilden på oss två <3.

Hörni! Här kommer min nöjesplanering för första halvåret på 2018. Jag har lite ångest över att det är ett sådant stort glapp mellan mars och juni, hoppas verkligen att det blir lite flera saker inbokat under den perioden :).

7 februari: Johan Glans-World tour of the world
10 mars:  Melodifestivalen-final
20 mars: Andrew Lloyd Webber-gala
25 mars: My fair lady
12 juni: Artistsläpp inför Allsång på Skansen
26 juni: Allsång på Skansen-premiärprogrammet
3 juli: Allsång på Skansen 
7 juli: Malena Ernman på Dalhalla-10årsjubileum
10 juli: Allsång på Skansen
14 juli: Ed Sheeran
17 juli: Allsång på Skansen 
24 juli: Allsång på Skansen
31 juli: Allsång på Skansen 
7 augusti: Allsång på Skansen 
14 augusti: Allsång på Skansen-finalprogrammet

mars 2017

Från en av de gånger som jag fick hänga backstage efter en Bullets over Broadway-föreställning. 

Jag fick frågan för några dagar sedan vilka låtar som var mina anthems under tiden som jag fick cellgifter, eller egentligen hela cancerresan. Några låtar var självklara, några hade jag glömt lite och några gick i perioder. Här kommer iallafall 4 av de mest spelade, utan inbördes ordning.

Jag tror att under hela resan så lyssnade jag nog mest på Carolas "Så länge jag lever". Denna låt har nog följt med mig under både jobbiga och glada stunder i livet ända sedan barnsben. Så länge jag lever, tänker aldrig nånsin ge upp. Så enkelt är det! Jag hade till och med skrivit upp denna textrad på en lapp i mitt rum så varje gång jag tittade in mot väggen så blev jag påmind om att orka lite till.

Den bästa versionen från Jubileumsshowen 2003!

Den andra låten spelade jag nog mest på repeat strax innan allt började. När ovissheten var som värst, när dödsångesten kom smygande och när jag kände mig som skörast. Sarah Dawn Diners låt "Standing strong". Sarah har lärt mig att det är okej att vara ledsen, skör och liten-men att det också är viktigt att tänka på allt det fina i livet och vara glad trots mörkret. Den låten gjorde (och fortfarande gör) mig glad och fick mig att tänka bort det jobbiga för en stund, ni vet en sådan låt som man bara fulsjunger högt och fuldansar till  . Nothing can go wrong when I´m standing strong. Cancern skulle inte få ta över hela mitt liv, jag ska bannemej visa att det går att vara positiv trots allt! 

När jag var klar med all behandling, försökte komma på fötter och tillslut började plugga och leva livet igen så hade jag en låt som jag lyssnade mycket på innan varje återkontroll. Jag minns tydligt en gång när jag var på väg hem från min förskola där jag hade praktik under förskollärarutbildningen och var så lycklig, trots att det om några dagar var dags för återkontroll. Jag dansade fram på Stockholm södras perrong och spelade Lalehs "Vårens första dag" på högsta volym. Ingen och inget skulle få stoppa mig längre, jag är inte beredd att dö än, som en del av texten är.

Just de veckorna när det var cellgiftsvecka så spelade jag faktiskt en hel skiva varje gång. När jag hade kommit fram till sjukhuset, fått igång droppen med cellgifter och min sjuksköterska sa att hon kommer tillbaka snart för att se hur det gick, så satte jag i hörsnäckorna i öronen och spelade Helen Sjöholms första album "Visor". Jag ville bara försvinna, ville sova mig igenom dessa timmar i sjukhussängen och då var det just Helens vackra röst som fick mig att ta det lugt och andas igenom timmarna.

En av de bästa låtarna från albumet.

God kväll på er, har precis tvättat av mig sminket och tänkte att jag kunde skriva om kvällens konsert. Kom hem mycket tidigare än väntat vilket ändå var ganska så skönt :).

Ni som läste mitt förra inlägg vet ju hur stressigt det blev där i slutet innan jag lämnade lägenheten. Trodde att jag hade glömt massa saker som jag egentligen inte gjorde, minns bara inte att jag la i allt nödvändigt i väskan haha. Ikväll var det alltså dags för Nisse Landgrens hörna. Har varit på detta tidigare när Sarah gästade honom, men denna gång var det alltså Helen Sjöholm. Det var ett par månader sedan som jag såg henne sist så kände verkligen att det var dags för att ladda lite Helen-Sjöholm-endorfiner! Trodde att jag hade lyckats få en ganska så dålig plats när jag bokade, men jag blev verkligen positivt överraskad!

Alltså, åh vad bra det var! 1,5 timme går alldeles för fort! Det var så mycket musikalitet på scenen så jag nästan trillade av stolen under vissa låtar haha. Både Helen och Nisse har lätt för att prata på scenen med mycket humor, självdistans och ödmjukhet och båda två är ju helt klockrena röstmässigt! Det blev många skratt iallafall och många bra låtar. Det blev ett gäng från Helens första platta "Visor", hon bjöd på Billy Joel och självklart lite musikal också. En av höjdpunkterna var "Gabriellas sång", kommer aldrig att tröttna på den och Helen gör den så jäkla bra varje gång! En annan favorit var när de båda sjöng ABBAs låt "One man one women" i en sjukt snygg duett.

Kul att se Helen på piano också, har aldrig sett henne spela förut :).

Ja, en suverän konsert med andra ord, extra fint var det också då Helen och Nisse började hela kvällen med att tillägna den till Richard Wolff som tragiskt gått bort idag. Vissa låtar fick jag bita mig lite i läppen för att inte börja gråta. Fortfarande så är det som att jag ser Gud varje gång jag ser Helen, fortfarande efter så många fina möten och uppträdanden så är det svårt att föreställa sig att hon finns på riktigt. Nu känns livet helt plötsligt lite tomt. Jag har ingen planerad konsert med Helen längre fram, det har varit mycket av henne den senaste tiden och jag hoppas verkligen inte att det dröjer allt för länge innan jag får se henne igen. Finste finaste Helen <3.

Nu ska jag ta det lite lugnt, försöka varva ned och sedan är det dags för sängen. Imorgon ska jag vara på Solvalla klockan 09:30 så behöver sömn haha!