Det finns ingen som kan ta mig ned på jorden som hon kan. Hon får mig att våga. Hon får mig att älska musik ännu mer. Hon får mig att vilja ge upp allt jag byggt upp i livet, bara jag får vara nära musiken. Hon påminner mig om varje gång hur viktig musiken är i mitt liv och säger åt mig gång på gång att aldrig sluta tro på den. Hon får mig att totalt tappa kontrollen över mina känslor. Hon gör mig helt förvirrad samtidigt som allt känns så självklart när hon är i närheten.

Hon gör så mycket för mig. Hon gör mig lycklig.

Fina H, tack för allt du ger mig!

Hörni, kom på att jag inte har skrivit någon nöjesplanering inför hösten. Nu har det ju gått lite på hösten så några konserter har ju redan blivit av, men här kommer det som är spikat än så länge för resternade av hösten. Hoppas på att det blir lite mer än det som står nu då det känns lite tunt med saker. Men trots det så har jag ändå mycket bra att se fram emot :).

8 oktober-Konsertverison av Evita

16 oktober-Jubileumskonsert med Lisa Nilsson

23 oktober-Inspelning av Så ska det låta

17 november- Nisse landgrens hörna-Helen Sjöholm som gästartist

14 december-Vintergalan

17 december-Tommy körberg

...som jag nog har höjt visningsstatistiken på avsevärt.

Alltså, det finns tre youtubeklipp som jag kan se om otroligt många gånger och som jag aldrig kommer att ledsna på.

1.

Helen Sjöholm-Du måste finnas.

Jag vet inte hur många gånger jag har kollat på detta klipp. Jag minns när jag var liten och satt i pappas knä, vi satte volymen på max och tittade på detta klipp om och om igen och analyserade det från början till slut. När vi hade diskuterat igenom det klart så tittade vi på varandra och sa "en gång till bara, sista gången" Jo, tjena!"

Det är detta klipp som jag kan sitta och tänka "Så jäkla sjukt att samma person som sjunger i detta klipp, hon vet vem lilla jag är." Nu fick jag rysningar igen, bara av att skriva om det. Obeskrivligt stort!

2. 

Carola-Så länge jag lever.

Denna låt. Finns inga ord som kan beskriva vad denna låt betyder för mig. Detta klipp är från Carolas jubileumsshow 2003 när hon firade 20 år som artist och jag tycker att denna version är bland det bästa som finns på denna låt. Det finns några ögonblick i låten när man tror att hon har sjungit klart men sedan hör hon publiken och fortsätter en refräng till, den blicken slår allt! Jag får rysningar från topp till tå då jag vet att hon verkligen menar det hon sjunger. Hon är där hon ska vara, hon sjunger det hon känner och hon är verkligen i sitt esse där. Tack C för den magin <3.

3.

Sarah Dawn Finer och Samuel Ljungblahd-håll mitt hjärta.

Detta klipp är inte särskilt långt, men så sjukt jäkla musikaliskt. Jag tycker nästan att bland de bästa tolkningarna på låtar kommer fram under just programmet "Så ska det låta". Har var Sarah och Samuel ett lag och deras stämmosång trots fel text är helt och hållet MAGI! De har även spelat in en duett tillsammans senare efter detta framträdande med denna låt, men den inspelade versionen är inte lika bra enligt mig. Det är något med att det är spontant och inte så jätteinövat som gör det hela så mycket bättre enlgit mig. Lyssna och njut!

Hej på er, egentligen så vill jag bara isolera mig just nu då inget går som jag vill, men jag lovade en uppdatering om igår och för framtiden så vill jag ju ha en här på bloggen, så här kommer det!

Den kanske inte började på bästa sätt när min mobilkamera helt plötsligt inte fungerade längre, men när jag väl kom fram så glömdes det ganska så fort, som tur var så jade jag med mig min nya kamera som jag köpte för några veckor sedan så det löste sig! 

Inte nog med att det var en kväll med fantastiskt bra musik och underhållning, jag fick också träffa två brudar som typ alltid gör mig så där sprudlande glad och lycklig varje gång vi ses, åh vad jag älskar min allsångsfamilj! Nu sågs vi inge hela gänget, men tre av oss iallafall och det är bättre än inget-påven tisdag dessutom! Med allt annat som pågår i mitt liv just nu så behövde jag verkligen skrattattacker så det krampar i magen med fina vänner och bra livemusik. 

För er som missat så var det då alltså dags för VI-skogen att ha välgörenhetskonsert på Göta lejon igår, precis som förra året så var jag på plats och självklart eftersom Helen Sjöholm var en av artisterna. De vet hur man lockar publik och samlar ihop pengar om man säger så haha. Det var inte riktigt samma fart och fläkt som förra året, men ändå så sjukt himla bra! Jag hade kikat lite på olika klipp från repetitionerna som kommit ut på sociala medier och var väl förberedd med servetter då jag trodde att jag totalt skulle bryta ihop i tårar under vissa låtar, men jag lyckades hålla mig bättre än förväntat (sedan att jag glömde bort att andas under låtarna istället är en annan sak haha).

Höjdpunkterna var ju lätt Helen, Marlena Ernman, Solala och Peter Jöback-typ nästan alla artister som var med inser jag nu haha. En sjukt bra kväll med andra ord och jag ville verkligen inte att kvällen skulle ta slut, det gick så fort allting! Redan på tåget på vägen hem så började jag sakna Lizen och Rosie och all bra musik och glädje.

Nu blir det bildbomb!

Så här såg jag ut dagen till ära :)

Nu så, då var det dags att skriva om gårdagens konsert. Musiknörd och ännu mera Helen Sjöholmnörd som jag är så kunde jag ju inte moststå att boka biljetter till denna konsert också. Jag menar, spelar hon i Uppsala och Stockholm så tar man ju båda liksom :). Denna gång så gick jag med pappa. Vi möttes upp på Mosebacke och så åt vi lite middag tillsammans. Ja, håll i hatten-jag varken köade eller stod längst fram under konserten haha. Jag brukar ju oftast vilja vara längst fram oavsätt om jag måste köa länge eller så, men eftersom jag både köade och hamnade längst fram i söndags så kände jag att jag kunde ta det lilla lugna denna gång. Himla trevligt att äta middag ute med pappa och sjukt god vegetarisk mat fick vi också! Vi fick rekomenderat att vi skulle ta in tre rätter var då det var ganska små rätter, det är ju nästan det bästa som finns, att beställa inn lite olika och smaka på allt haha. Så nu blir det lite foodporn först.

När vi var mätta och nöjda så gick vi mot scenen, personalen var inte alls lika sammarbetsvilliga som sist jag var där och jag orkade inte stå och börja tjafsa och förklara så det hela slutade med att vi valde att stå upp istället för att sitta. Det var ju också superkul att man hittade kompisar i publiken också så man fick ännu mera sällskap! Tillslut så hamnade vi ändå väldigt bra då folk började uppmärksamma att vi hade en rullstol med i gänget och fick ställa oss längre fram, lite fördelar måste man ju få ha om man har funktionsnedsättningar haha.

Konserten var bättre denna gång än i söndags tycker jag nog. Bättre ljud och ljus och bättre stämmning i publiken också. Denna gång så fokuserade jag på att njuta till max (kanske därför jag tyckte att det var bättre hehe). Att Tomas Andersson Wij är otroligt begåvad och musikalisk visste jag, men att han var så här bra på att sjunga och vara en bra liveartist visste jag inte. Så himla kul att gå på konserter och få nya musikaliska upptäckter. Helen var ju grym som vanligt, i slutet när hon sjöng sista extralåten så kunde jag inte låta bli att titta runt i publiken och det var så himla mäktigt! Hon är otroligt grym på att fånga publiken med sin röst och sina betongingar och fraseringar. Det känns ibland som att hon får mig att gå igenom alla känslolägen under en och samma låt. Ja, GRYM är hon och jag är så tacksam och lycklig varje gång jag får se henne live, hon om någon får mig att vilja stanna tiden och leva kvar i just det ögonblicket ett tag.

Det var en fin sensommarkväll.

Jag tänkte under söndagen att det skulle bli en jättepaus med Helen i min kalender nu efter gårdagens konsert, men så kom jag på att nästa gång redan är den 12 september. Åh vad jag längtar! Fina bästa Helen <3!

Yes, direkt från EM i Göteborg till konsert på parksnäckan i Uppsala blev det igår, här vilar vi inte haha.

Skämt o sido, det har varit tufft de senaste dagarna-kroppen har skrikigt stopp i fem dagar nu och jag har för det mesta ignorerat det och tänkt "bara lite till". Men iallafall, efter lite förseningar för SJ så kom jag tillslut till Uppsala, mötte upp Elin som höll mig sällskap i kön in till Parksnäckan och precis när vi fick börja komma in så kom Julia. Efter lite middag, ett förband och lite väntan så var det då dags för Tomas Andersson Wij och HELEN SJÖHOLM att entra scenen. Premiär på deras miniturné. En så bra konsert! Det var inte alls så länge sedan som jag såg Helen, men det är alltid så otroligt mäktigt! Det bjöds på bra musik i ungefär 1,5 timme och även massa skratt och lite tårar. Tyckte att det var en bra blandning av låtar från de båda. Men höjdpunkten var nog när Helen sjöng "Gabriellas sång" som extranummer, då kom tårarna nästan direkt. Det var också kul att få höra lite låtar som man inte har hört på länge, typ "Så vände vinden" från musikalen Aniara och även lite andra låtar och såklart lite låtar från Tomas också, han är ju sjukt bra! Ikväll blir det på't igen, då är det samma konsert men på Mosebacke, pappa följer med denna gång vilket är mysigt. Ska njuta extra mycket ikväll då det dröjer några månader innan jag får se Helen live igen.

Hon som får tiden att stanna, håren på kroppen att resa sig och som sjunger så vackert så det nästan gör ont ända in i själen. Hon finns på riktigt och igår var hon bara några meter framför första parkett där jag satt. Tacksam <3.

Det är tisdag idag och istället för att befinna mig på skansen som de senaste åtta tisdagarna så spenderar jag en heldag på jobbet. Saknaden efter allsången är så stor fortfarande, livet känns så fruktansvärt tomt helt plötsligt, vill aldrig kliva ur min allsångsbubbla! Men jag tänkte att jag kunde bjuda på ett inlägg om allsången ändå idag. Att skriva skyltar varje vecka är en av de saker som är så otroligt rogivande. Självklart så är det otroligt kul när artisterna blir så himla glada av dessa skyltar, men som sagt för mg så är det lite terapi också. Det har inte blivit så supermånga skyltar detta år, men ändå en heeeel del. Här kommer en bild på nästan alla, några har jag valt att slänga beroende på att de varit lite halvtråkiga eller att de gått sönder, men de flesta är med.

Mina topp tre för i år är nog skylten till Sarah Dawn Finer, Mamma mia the party och den till Helen Sjöholm, som jag inser nu i efterhand inte är med på bild, så den kommer här under istället i en egen bild

Denna skylt har fått en herdesplats ovanför min säng just nu hihi.

Fina ni. Nu har jag dragit ut på det alldeles för länge, dags för en uppdatering om allsångsfinalen igår.

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg. Det känns som att hur jag än gör så kommer det sluta med tårar, så jag kanske helt enkelt bara ska börja från början. Allsångsfinal igår. Vilken dag jag hade! Så mycket skratt och så mycket tårar på samma gång. Sofi kom hem till mig på måndag kväll så stekte vi pannkakor och förberedde oss inför en heldag på allsången.

Pannkisar!

Vid 07:00 ungefär så tog vi vårt pick och pack i går morse och åkte in till älskade Skansen. Så peppade, men också med mycket vemod.

<3

Jag passade på att ta en liten tupplur innan jag bar både min och Sofis väska upp till solliden hehe

Dagen flöt på med skratt och tårar och massa bra musik.

Sannas avslutningsnummer, SÅ BRA!

Danny

Efter det så kom äntligen Helen Sjöholm och Malena Ernman ut för att repa, SOM jag väntat på att få se Helen igen! Jag fick anstränga mig hårt för att inte börja gråta redan på repet liksom. Sedan på direktsändningen så gick det inte alls att hålla tårarna borta. Helst av allt så hade jag velat springa ifrån och ful/skrikgråta, men på något konstigt vänster så gick det ändå bra, har nog mest att tacka mina älskade allsångsvänner för det <3! Det är nästan lite frustrerande att jag inte kan sätta fingret på varför jag alltid reagerar så här när Helen är i närheten. Jag borde vara van nu, med denna gång inräknad så är det 40onde gången som jag ser henne live liksom. Men det är så obeskrivligt stort fortfarande och hon ger mig så himla mycket kärlek varje gång vi ses! Det blir en liten bildbomb på henne och Malena nu hehe.

<3

När jag hade samlat mig lite efter deras rep så blev det lite mamma mia

Sjukt bra drag!

Sedan var det Jill Johnssons tur

Sedan blev det ett genrepsskål

Efter ett bra genrep så var det dags för oss alla i gänget och göra oss finalfina och peppa ännu mer!

Dags för sändning, älskade allsångsfamilj <3

Sändningen bestod av massa sång, skratt och väldigt mycket tårar också. Tårar av både glädje och sorg, alltså glädjen som infann sig i vårt gäng när Sanna meddelade att hon skulle fortsätta nästa år-helt crazy och så mycket lycka haha! Sedan forsade tårarna lite var stans av sorg då det var sista programet för i år. Det är så svårt att beskriva den tomhet som finns i mig nu. Jag vet att det kommer fler somrar, men att få leva i denna allsångsbubbla i 8 veckor är så otroligt fantastiskt och det är som att man ständigt går omkring med lyckorus i kroppen. All glädje, all gemenskap, all kärlek. Så många fina vänner som jag får vara med, är så otroligt tacksam över att jag har dem i mitt liv och att jag får dela detta lyckorus tillsammans med dem. SÅ lyckligt lottad, ni vet vilka ni är-tack för att jag får ha er i mitt liv, tack för att ni står ut med mig, tack för att ni alltid får mig att skratta och må bra, tack för att ni är ni<3!

Var väldigt tacksam över att jag hade Sofi bredvid mig som torkade mina tårar hehe

Jag och luftballonger haha, så vackert!

Hängde kvar ett tag efter sändningen, kramade personal och allsångsvänner hej då. Fick prata och krama ännu mer med Helen och så skrev hon så fint på min skylt och tackade mig för att jag alltid står på sidan av och hejar på henne. Ja, jag grät efter det som vanligt haha.

Bästa bästa, bästa!! <3

Sedan så åkte jag hemåt med tårar i ögonen.

Fick ett fantastiskt fint brev av Jeppe som jag var dum nog att öppna på vägen hem, folk måste ju trott att någon hade dött då jag grät så mycket haha.

Vid tolv så låg jag i sängen och var sååå slut både fysiskt och psykiskt (1. ja jag sover med godsedjur fortfarande 2. Behövde något att krama på för att inte gråta mig till sömns haha.)

Idag har jag skrattat och pratat glatt om allsången när jag mött kollegor och annat folk som sett mig i TVrutan denna sommar. Det har gått bra, men nu under kvällen när jag läser och ser bilder från igår så börjar det sakta att sjunka in och kännas riktigt riktigt tungt att allsångssommaren 2017 är över. Andas Elin, andas! Det har varit en helt fantastisk sommar, bara 314 dagar kvar till premiärprogrammet 2018!