lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Helen Sjöholm

Av Elin - 10 juli 2017 11:13


Idag säger vi grattis till hon som har hjälpt mig genom mycket, mer än vad jag egentligen tror. Hon som ger mig så otroligt mycket glädje i livet, som alltid får mig att må bättre. Hon som ger mig rysningar efter bara första tonen, hon med änglarösten. Hon som varje gång vi ses påminner mig om hur viktig musiken är. Att vi aldrig får sluta tro på den. Idag säger vi ett stort grattis på födelsedagen till världens världens bästa Helen Sjöholm!


En ful min säger jag fort och fotar, hon är självklart med på vad jag menar :).

Av Elin - 19 juni 2017 14:40


Hej på er!
Jag tänkte att jag kunde slänga in ett inlägg om vad jag köpte på I Love musicals. De hade en mindre merch än vad jag trodde, men galen och nördig som jag är så var jag ju tvungen att köpa en av varje sak hehe. Det jag saknade var en affisch, men det fanns så himla många inne i stan, så jag rev ned en därifrån hehe. De kommer ju ändå slänga dem senare och konserten var ju över igår, så hjälpte till lite bara:). Jag är sjukt nöjd att jag kom hem med detta och det var värt varenda litet öre som det kostade!

Av Elin - 18 juni 2017 20:43


Okej hörni, här kommer det. Kanske ett något långt inlägg, men var tvungen att få ur mig allt + att det är massa bilder haha.

 

Så här såg jag ut!

 


Fjärde parkett, asbra plats!

 


Musikalquiz under tiden man väntade.


Konserten igår. SÅ JÄKLA MÄKTIGT! Jag satt med gåshud ungefär hela konserten igenom, inte bara för att det var kallt som ett as och jag hade för lite kläder med mig, utan självklart för att konserten var helt sinnessjukt bra! Så många år som jag varit musikalfrälst. Så många gånger som jag lyssnat, studerat sångtekniker och drömt mig bort. I Love musicals måste vara en av de bästa konserter som någonsin spelats, att bara få tokfrossa musikaler i ungefär 2,5 timme liksom. Att Peter dessutom fick med sig Helen Sjöholm och Tommy Körberg denna gång, det kan nästan inte bli större, för mig!


My fair lady


Hair


År 2015 var jag i Globen och såg konserten för första gången, men då bara med Helen Sjöholm som sidekick, så jag hade redan lite koll på hur det skulle gå till. Några låtar saknade jag, några musikaler saknade jag, men i det stora hela så tycker jag ändå att de hade fått med en hel salig blandning av bra musikaler! Det går typ inte att välja ut guldkorn, "Du måste finnas" är ju en klassiker och Helen är ju så jäkla grym! Ståpäls deluxe på den! Tommy som sjunger Anthem eller när Peter sjunger Jesus Christ superstar eller Guldet blev till sand! Första låten på andra akten blev en pers för min del när Helen och Peter sjöng från Livet är en schlager. Det kändes nästan som psykisk tortyr. Kunde inte titta på dem och var tvungen att tänka på annat, annars hade jag brutit ihop. Så tråkigt på ett sätt att jag inte kan njuta av deras sång utan bara koncentrera mig på att inte börja gråta haha.


Helen sjunger "Du måste finnas" Alltså, kan knappt bli bättre!

   


Det hände så sjukt mycket på scenen hela tiden och det var ofta som jag satt där och tänkte "shit, är jag verkligen med om detta på riktigt, detta är så sjukt stort!!" Det var en sådan himla mäktig konsert att vara på. Så JÄKLA många proffs på scenen samtidigt och allt genomtänkt in i minsta detalj. Att få höra  pampiga låtar från världskända musikaler med artister som har så otroligt mycket talang!


Chess

Tommy sjunger "Anthem" makalöst bra som alltid!


Evita, Helen sjunger "Don´t cry for me Argentina" så fruktansvärt bra!

   



Så vackert!


Avslutningen var SÅ pampig! Konfettiregn deluxe, fyverkerier som smällde och alla som stod på en rad längst fram på scenen och sjöng tillsammans. Alltså, obeskrivligt mäktigt och något som jag för alltid kommer att minnas! Jag vet egentligen inte hur många gånger som tårarna brände innanför ögonlocken under kvällen, men den sista kvarten på hela konserten var värst, det gick liksom inte att kämpa emot mer. Eller, jag höll emot så gott jag kunde, men några tårar gick inte att stoppa. Jag vet inte riktigt varför, jag var ju inte ledsen liksom. Men när jag såg att Peter försökte att hålla tillbaka tårarna och när Helen blev otroligt rörd efter en av alla hennes fantastiska framträdanden så var det riktigt kämpigt. Helst av allt så ville jag bara lägga mig på marken och skrika och tokgråta. Jag var bara SÅ lycklig, SÅ tacksam, SÅ mållös. Vilken show de bjöd på hela gänget! Det går inte riktigt att förklara denna kväll med ord, utan man måste nästan ha varit där för att förstå magin!

Ja, ni ser ju :)



Av Elin - 11 juni 2017 15:32


Varning för spoiler, dock så tror jag nog att alla vet hur det slutade haha.


Åh, har lyssnat så mycket på Helen Sjöholm den senaste tiden. Framför allt Kristina från Duvemåla. Alltså, trots att jag inte såg just den uppsättningen när Helen var med så känns det nästan som om jag har gjort det. Så mycket som jag har lyssnat på skivorna under mina dagar, de är nog några av de mest slitna albumet som står i bokhyllan. Jag lyssnar verkligen från början till slut på denna musikal, kan varenda låt och frasering och ser allt nästan framför mig. Men det jag skulle komma till var- Varje gång när sista låten spelas ”I gott bevar” och Kristina dör så får jag alltid samma känsla i kroppen. Trots att jag vet att hon dör, så känns det som om det är på riktigt och jag får en tomhet i mig som är så svår att beskriva och jag vill bara börja gråta. Från prologen till den sista låten så händer det så otroligt mycket, bara i musikväg liksom. Det är verkligen något speciellt med den musikalen, har ni inte lyssnat på låtarna någon gång så tycker jag att ni ska göra det, det är så mycket historia i texterna! Nu måste jag fortsätta att lyssna på den själv haha!

Av Elin - 28 maj 2017 15:10


Ni vet när man lyssnar på en låt och hela kroppen skriker av känslor. När det är så vackert så tiden helt plötsligt står still och man vet inte riktigt vad man ska känna. När man tror att man kommer att gå sönder, på riktigt och aldrig bli hel igen.

 

Jag kommer aldrig att ledsna på detta klipp.

<3

Av Elin - 24 maj 2017 20:45


Hörni, jag kom på att det var väldigt länge sedan som jag skrev en aktuell nöjesplanering här. Tänkte att kunde köra en nu på konserter/musikaler som jag har inbokade so far. Vid jul så lär det säkert bli några konserter till, men de biljetterna släpps nog inte riktigt än. Här kommer den, det är inte förs när jag skriver ned det så här som jag ser att det är sjukt mycket kul inplanerat haha!


17 juni På Ullevi i Göteborg: I love musicals med Peter Jöback, Helen Sjöholm och Tommy Körberg

27 juni: Allsång på Skansen

4 juli: Allsång på Skansen

11 juli: Allsång på Skansen

18 juli: Allsång på Skansen

25 juli: Allsång på Skansen

29 juli på Tele2 arena: Robbie Williams tour 2017

1 augusti: Allsång på Skansen

8 augusti: Allsång på Skansen

15 augusti: Allsång på Skansen

27 augusti i Parksnäckan i Uppsala: Tomas Andersson Wij Spelar med Helen Sjöholm

28 augusti på Mosebacke: Tomas Andersson Wij Spelar med Helen Sjöholm

12 september på Göta lejon: Trees and love-en hoppfull konsert för klimatet där Helen Sjöholm gästar

16 september på Göta Lejon: Konsertversion av musikalen Jesus christ superstar

17 November på Stadsteatern: Nisse landgrens hörna, där Helen Sjöholm gästar

14 december i Globen: Vintergalan 2017


Från Eurovision song contest 2016 i Globen.

Av Elin - 9 april 2017 09:37


Yes. Allting har ett slut. Igår blev det en heldag på Göta lejon för att se de två absolut sista föreställningarna av Bullets over Broadway. Jag vet inte hur mycket som jag har längtat, gråtit, skrattat, fått rysningar under dessa 12 föreställningar som jag sett. Denna musikal har verkligen vuxit för varje gång tycker jag, när jag och Jeppe var på premiären så tyckte jag att den var helt okej, men inte det bästa jag sett. Men ju fler gånger jag sett den, desto mer har jag börjat älska den. nummer som är så sjukt tekniskt skickliga och sångröster som gör att man fått rysningar från topp till tå och nästan blir förbannad för att de är så bra haha. Än så länge så har jag faktiskt inte gråtit många tårar, några blev det efter första föreställningen igår, men jag tror att jag har gråtit färdigt mina tårar då jag grät så mycket efter förra veckans föreställning. Jag tror inte att jag heller riktigt har förstått att det var sista gången igår. Menmen, den första föreställningen började klockan 15 efter några väl valda och kloka ord av Johan Raubeus om terrorattacken i fredags.
 
Jag satt på första parkett såklart och var så nöjd med min plats! Jag vet inte om det var jag som tänkte för mycket eller om det var så att publiken var lite seg med att komma igång och våga skratta. Kanske var de osäkra om det var okej eller något, eller så var det bara jag som hade en sådan känsla. Det som jag tyckte var tråkigast var att Johan Rheborg inte spelade i denna föreställning. Efter ett tag så tänkte jag att jag säkert har någon störning i huvudet som verkligen inte kunde vänja mig vid hans stand in. Tyvärr så var han inte alls lika bra som Johan, men ändå helt ok trots lite missar. Det är kul att få se andra göra karaktären också och se hur de tolkat den. En av höjdpunkterna med den föreställningen var när Helen sjöng i slutet och då tittade på mig, log och blinkade åt mig samtidigt, sedan i applådtacket så sa hon hej och när Shima Niavarani såg mig i applådtacket och sa "Åh, hej Elin" så alla på första parkett i närheten av mig hörde, kände mig lite uttittad men kul att hon såg att jag var där! :)
 
Efter lite middag på donken och blomshopping till några utav dem så var det dags att sätta sig till rätta på första parkett även denna gång, men på andra sidan. Det var fortfarande lite osäkert om Johan Rheborg skulle spela denna gång, frågade runt bland personalen men de visste inte riktigt. Men när han dök upp på scenen så var det nästan så att jag skrek till då jag blev så glad. Jag blev mer trygg på något sätt också, det kändes som vanligt och det kändes så himla självklart att alla var där och spelade sina roller. Jag tycker också att de var mer peppade denna gång, det var som att de körde allt vad de hade då det var den absolut sista föreställningen. Höjdpunkten här var såklart alla rysningar på kroppen som jag fick när Helen och Lisa Stadell sjöng, men framför allt i applådtacket när Johan Rabaeus vinkade och sa ”HEJ”, även Per Svensson (sjukaste saken hände i stallet i fredags, hans dotter rider i samma grupp som mig och då föreställningen var inställd då så var han i stallet för att se henne rida lite, sedan när jag var på väg därifrån så sprang han ikapp mig då han kände igen mig från Bullets och ville säga hej haha) så han såg mig även från scenen igår och ropade "Hej Elin"  han med så alla tittade. Även Katrin Sundberg blinkade åt mig när hon såg mig. Tänk att så lite kan göra så mycket, om de bara visste vad det betyder! :)
 
Ja, så nu är det slut på det roliga. Vi får se när jag klarar av att lyssna på Helen Sjöholm igen utan att börja gråta. Det känns så tomt just nu. Men det har verkligen varit fantastiskt att få se denna föreställning så många gånger, så många fina minnen som jag kommer att bära med mig!

Som pricken över it så fick jag en affisch som hela ensemblen har skrivit autografer på, så kul! Det tröstade mig lite när jag såg den ihoprullad och var på väg att börja gråta innan sista föreställningen haha.
 

Helen har spelat en helt galen diva och har gjort det helt makalöst bra. Alltså, hur bra kan man vara liksom?! Samtidigt som hon spelar diva och är smått galen, så har hon ännu en gång bevisat vilken röst hon har. Ingen tvekan om att hon är Sveriges största musikalartist! <3
 

Stäppnumret är nog det häftigaste numret på hela föreställningen, så grymma!
 
 
Lisa Stadell, jag visste att hon var bra innan denna produktion, men nu. Alltså herrejesus vilken röst hon har! Hon har gett mig rysningar från topp till tå varje gång hon sjungit!
 
Ett nästintill tomt Göta lejon efter sista föreställningen. Hej då Bullets over Broadway och tack för denna gång Göte lejon!

Av Elin - 1 april 2017 08:52


Alltså, om jag har separationsångest så kan jag inte ens tänka mig vad alla i produktionen för Bullets over Broadway har just nu. Igår kväll så var det dags igen att se den igen, denna gång hade jag bjudit med mig Sofi som fyllde hela 20 år kvällen till ära! För mig var det 10onde gången jag såg denna fantastiska musikal och den var lika bra även denna gång! Det var ett tag sedan som jag satt så pass långt bak så till en början så var det lite ovant, men efter ett tag så vande jag mig. Det finns både för och nackdelar med att sitta längst fram eller några rader bakom :). Som pricken över it så hade jag också fixat så vi fick gå backstage efteråt. Av någon konstig anledning så visste typ hela ensemblen att det var min 10onde gång, antar att de visste om mitt mejl haha. Det var kul att få tacka och krama om några av dem igen. Framför allt att få krama om Helen och prata lite, min musikgud! Nu kommer det nog dröja ett tag innan jag får krama om henne nästa gång, det känns lite tungt faktiskt.

Två glada tjejer på G!


 

Haha bjuder på dessa två bilder!


Perfekt väskplats!



Efter lite väntan så fick vi komma in backstage och prata med några från ensamblen och trevlig personal.


När vi hade sagt hej då till alla och blivit utsläppta så gick vi till baren brevid och drack ltie bubbel för att avsluta 20åringens födelsedag!


Nu måste jag börja fixa mig, Sofi har sovit här i natt och snart åker vi in till Annexet vid Globen för att gå på årets lakritsfestival, ciao!

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6
7 8
9 10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2019
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Ovido - Quiz & Flashcards