lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Jag går i tusen tankar

...

Av Elin - 7 juni 2016 21:08


Om jag bara kunde få ge någon utav dem en kram. Just nu när tårarna inte går att stoppa. När man känner sig så där liten och skör. Jag är så tacksam för att ni finns i mitt liv. Ni andas åt mig när jag inte kan. Ni plockar upp mig när jag fallit och ni finns alltid där när jag bara vill ge upp. Utan er så vore jag ingenting. 

ANNONS
Av Elin - 2 juni 2016 22:28


Det är mycket tankar inne i mitt huvud nu ska jag vara ärlig att säga och det har varit så nästan hela denna vårtermin. Har hållt inne allt och låtsas att allt varit bra trots att det inte har varit det. Jag har jobbat mycket och gjort mycket annat utanför jobbet och efter ett tag så orkade jag i princip bara jobba. Antingen så sov jag 13,14 timmar eller så blev det mellan 4 och 6 timmar. Var trött, hade fruktansvärt ont i kroppen, mycket att göra på jobbet, slutade rida och sedan rasade allt. Från att vara en person som hela tiden kämpade, ville prestera på topp och visste precis vilken väg hon skulle gå, till att vara en ledsen och trött tjej som inte orkade någonting, som började tvivla och tappa bort sig själv i all röra. Som bröt ihop för minsta lilla och som bara ville sova tills allt det onda i kropp och själ slutade göra så ont.

 

Det är fortfarande lite så. Eller ganska mycket. Men nu får jag mediciner och är sjukskriven till den 2 augusti. Just bara för att få en paus. Samtidigt som jag tycker att det är skönt så har jag så otroligt besviken på mig själv. Det var inte så här det skulle bli! Jag skulle äntligen få jobba med mitt drömyrke efter alla dessa år i skolan för utbildning. Hur kunde då detta hända? Frågor som jag aldrig har behövt ställa till mig själv har helt plötsligt börjat komma nu och jag blir och mer osäker på hur jag vill göra. Nä vänner, jag måste försöka sova nu istället för att skrive en hel novell här. Återkommer imorgon!

 

ANNONS
Av Elin - 5 januari 2016 14:12


Om några timmar ska jag upp på hästryggen igen efter en månads paus. Jag har en sådan obeskrivlig ångest inför det här.  Har knappt sovit under natten och har ett svagt illamående som inte vill ge med sig. Just nu vet jag inte om jag ens kommer komma upp. Vet varken ut eller in. Jag känner mig inte redo för detta än, samtidigt som jag fattar att jag ändå måste. Kanske är det på något sätt samma sak som gäller nu för mig som om man ramlar av, ju längre tid jag väntar desto svårare blir det att komma upp i sadeln igen. Jag vet ärligt talat inte vad jag är så rädd för. Men jag tycker verkligen att det är skitjobbigt det här...

 

 

 

...

Av Elin - 15 december 2015 22:10


Just nu är det vissa specifika saker som gör att jag orkar. Orkar andas. Jag vågar inte riktigt känna och tänka. Det är som om någon har tryckt på paus och allt jag gör för att fortsätta vara på paus är att jobba så mycket jag kan, göra saker efter jobbet och sedan bara sova. Jag är rädd att när jag väl börjar känna så kommer jag inte sluta gråta. Så kommer allt kännas övermäktigt. Det är så mycket lättare att låtsas som att allt är bra. På det sättet slipper jag svika människor jag älskar.

...

Av Elin - 12 november 2015 17:11


Du som alltid tog dit tid att lyssna. Du som fick mig att känna mig värdefull. Du som såg på mig om något var fel. Du som kramade om mig när jag som mest behövde det.

Jag saknar dig.

...

Av Elin - 31 oktober 2015 19:48


Kanske är det mörkret. Kanske är det att tiden går så fort. Kanske är det allt hat som är så påtagligt just nu.


Jag vet inte. Det jag vet är att jag avskyr att jag ständigt är trött och ledsen. Att jag känner så mycket.

 

Förlåt alla ni fina som står ut med mig. Ni är guld värda <3.

 

...

Av Elin - 14 oktober 2015 22:56


När man är för trött för att hålla tillbaka tårarna. När man gråter utan någon speciell orsak. När allt bara känns...jobbigt.

Av Elin - 8 oktober 2015 19:46


Nu tror jag att jag har börjat komma in i rutinerna med att ha ett heltidsarbete samtidigt som man försöker att ha ett liv utanför jobbet, eller jag känner mig mer trygg i det. Jag börjar känna mig relativt trygg på jobbet, vågar säga ifrån, vågar visa mer hur jag är som pedagog, vågar berömma och krama om mina kollegor när de behöver pepp mm. Jag känner att jag börjar hitta tillbaka till den personen jag vill vara på jobbet, den atmofären som jag vill ha på min arbetsplats. Det känns skönt, men jag känner att det också känns otroligt jobbigt i vissa lägen. Helt plötsligt så är detta vardagen, jag börjar slappna av. Åka till jobbet, engagera mig i ridsporten, rida, träffa vänner, träffa familj, ja allt det där pusslandet.


Just nu så känner jag mig så fruktansvärt otillräcklig, just nu så går tiden lite för fort. Oavsett vad det handlar om så känns det som att jag inte gör tillräckligt, jag hade kunnat vara en bättre pedagog, jag hade kunnat dokumenterat mera, jag hade kunnat förbereda mig bättre inför ett ridsportsmöte, jag hade kunnat svara på mejl fortare, jag hade kunnat hitta en lucka i kalendern oftare för att träffa mina vänner eller andra som vill ses, som jag tycker att jag bara sviker varje gång jag säger att jag inte kan. Jag vill göra så mycket, helst kunna vara på fyra olika ställen samtidigt. Varje dag. Men jag är så trött, hela tiden. Samtidigt som jag inte kan slappna av. Känslan av att gå och lägga sig varje kväll och känna att man kunde ha presterat bättre under dagen ger mig så otroligt mycket ångest just nu.


Så förlåt. Förlåt alla ni fina som stöttar, peppar, kramar, lyssnar och finns här för mig. Förlåt för att jag är så dålig på att höra av mig, på att hitta den där luckan i kalendern för att ses. Tiden räcker ibland inte till. Ibland känns det som att jag tar er för givet, men det gör jag verkligen inte, inte med flit. Vad är det för något som säger att ni alla ska stå kvar vid min sida om jag fortsätter att göra så här egentligen?


Ville bara säga det. Tack för att ni finns och förlåt.


 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se