lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Jag går i tusen tankar

...

Av Elin - 14 maj 2017 20:30



Jag saknar dig. Mer än vad jag faktiskt trodde att jag skulle göra. Jag saknar våra samtal. När vi pratade om det viktigaste i vårt liv, jag om hästar och du om blommor. Vi hade alltid så mycket att prata om.


Nu när jag är vuxen så inser jag vad mycket jag fått av dig, hur lika vi var.

 

Tack för att du var du och allt du gett mig i livet.

ANNONS

...

Av Elin - 11 maj 2017 00:21


Mår illa, har ont och kan inte sova. Är less på det här nu. Vill inte mer.

ANNONS

...

Av Elin - 9 maj 2017 15:48


Jag gissar att efter fyra veckors slit så var det dags för kroppen att säga stopp på riktigt. Jag vet att jag har pressat mig själv för hårt dessa veckor, men mitt i det så kändes det som att jag inte hade något val. Men nu, ett bakslag som känns som en evighet. Först förkylning och feber som går upp och ned och sedan smärta. En smärta som gör mig galen och får mig att nästan vilja svälja hela pillerburken för jag är så desperat. En smärta som gör att jag knappt kommer ur sängen på morgonen. Ingen ork till något, all energi är som bortblåst trots över 12 timmars sömn de senaste nätterna. Jag vill bara sova, sova i år och bli väckt när allt känns bra igen...


...

Av Elin - 26 april 2017 21:23


Det känns så himla tungt just nu. Vill bara sova, hela tiden. Jag är helt slut i både kropp och knopp. Kan någon väcka mig när livet känns lite roligare.
Tack.

...

Av Elin - 10 april 2017 21:16


Nu börjar nog alla känslor komma ikapp mig, bäst jag försöker sova så jag inte bryter ihop. Hur blev jag så här svag? Så här skör?

Av Elin - 9 april 2017 16:41


God eftermiddag på er vänner. Sitter just nu ute på balkongen med en kaffe i handen och försöker att smälta alla intryck efter att ha varit inne i stan på kärleksmanifestationen på Sergels torg. Mycket känslor och tankar så här i efterhand, men också även där. Det var så sjukt mycket folk som hade samlades vid plattan klockan 14:00. När jag gick runt där och la blommor på polisbilar och på staket och allt så kände jag för första gången att detta är på riktigt. Det är ingen mardröm utan detta fruktansvärda terrordådet hände i verkligheten och när man såg att människor stod och grät, kramade om varandra och tittade runt i tystnad så gick det inte att hålla tårarna borta.

 

Våra kära poliser har och gör fortfarande ett så himla bra jobb, de förtjänar alla kramar, alla blommor och all uppmärksamhet som de verkligen har fått. När de kom i ett tåg efter varandra då och då så flyttade folk på sig så de kunde komma fram och applåderna vällde fram. Så rätt!


Jag fick tillslut efter lite letande och envishet en väldigt bra plats så jag kunde se över en stor del av publikhavet och även scenen där det blev massa musik och bra tal.

Så vackert på något sätt att vi alla samlades och gjorde detta tillsammans! När Rickard Sjöberg som var konferencier bad oss alla att hålla armkrok och sedan ta en tyst minut, alltså så mäktigt och tårarna fortsatte att rinna!


Mest grät jag nog i början när Sarah Dawn Finer klev upp på scenen, trots att hon inte är helt återställd i rösten och sjöng "Moving on". Alltså, behöver jag säga hur mycket jag grät?! Nä, tänkte väl det! :) Det var ett bra tag sedan som jag såg henne live, så det påverkade nog lite också.


När allt var slut så gick jag en runda för att kika lite till, det är så otroligt vackert samtidigt som det gör så ont i en av att behöva se allt detta. Allt jag kunde tänka var typ "det hände verkligen, på riktigt. Precis där jag står nu."


Så mäktigt, overkligt och tragiskt på samma gång att vi samlades så många för att visa att kärleken över allt. Vi kommer att klara detta, tillsammans! Nu ska jag fortsätta njuta av min kaffe och samla ihop mig lite.

...

Av Elin - 1 april 2017 20:50



Det var länge sedan som jag kände så här sist och jag förstår inte riktigt varför det kom nu. Jag har varit så off hela dagen idag. Jag har varken vetat ut eller in, jag har velat springa ifrån allt och alla för att bara få skrika, stampa och slå. Och nu sitter jag här och kan inte sluta gråta och det blir svårare och svårare att andas. Vad är det för något jag gör som gör att dessa känslor triggas igång?!


Jag orkar inte vara den starka längre. Jag orkar inte ljuga mer.


Okej, det var inte så här min kväll skulle sluta, måste försöka samla ihop mig. Måste försöka att andas.

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se