lyckopillerelin

Inlägg publicerade under kategorin Jag går i tusen tankar

...

Av Elin - 25 januari 2017 07:53


För mycket tankar. För mycket ångest. Inte många timmars sömn denna natt...

Kan jag inte bara få sova och inte vakna upp på ett bra tag. Jag vill bara vara kvar i drömmarnas värld, bara för en stund. Där nästan allt känns bra. Jag orkar inte vara kvar i verkligheten...

ANNONS

...

Av Elin - 15 januari 2017 21:37


Idag har det varit en sån här dag där tankarna far åt alla håll. Där man undrar varför man finns, vad jag har för något att se fram emot och känner att livet är inte alls har blivit som man vill. Ni vet när man tvivlar på sig själv och sitt liv. Ibland är det som att man stänger av allt som pågår i huvudet, sedan inser man när man stannar upp ett tag att allt inte är bra iallafall. Just nu känns det som att jag har tagit två steg bakåt än ett framåt och allt är jobbigt. Jag trodde att allt hade börjat ordna upp sig, men jag känner att jag bara har ersätt alla tomma och jobbiga hål i livet med någonting annat, så jag slipper tänka på det. Jag vill bara stanna tiden ett tag, jag blir så stressad av att livet bara går vidare och jag vet knappt vart jag står. Nä, nu måste jag försöka sova!

Andas Elin. Andas.

ANNONS

...

Av Elin - 22 december 2016 21:24


Bakslag. Igen, helt utan förvarning.


Väck mig när det känns lättare att andas för just nu blev det tungt igen och det känns för mycket.

...

Av Elin - 16 december 2016 10:53


När man tycker att det börjar gå lite bättre i livet. När allt flyter på och det känns helt okej. Då kommer bakslaget. Fan!

...

Av Elin - 24 november 2016 22:38


Den här tiden är värst och det gör så ont i mig fortfarande att det inte är som förr. Jag försöker tänka på vad du sa till mig den lördagen när vi satt mittemot varandra med varsin kopp te i handen. Den kvällen när vi lite senare skildes åt och du gav mig ett sista råd för dagen. Jag lovade att försöka. Men det känns som att jag har svikit dig, för jag vet hur jävla rätt du har.


Hur kunde det bli så här...


Av Elin - 23 november 2016 13:32


Under förmiddagen så har jag varit på mitt sista teambesök på Smärtkliniken. Det kändes så tryggt att kliva in på våningen och möta glada leenden från personalen som jag träffade under rehabiliteringsmånaden som jag gick under oktober. Lika tryggt kändes det att kliva in i rummet och möta mitt tea. Jag vet inte riktigt varför de överöser mig med pepp och hejarop, varför de tycker att jag är citat "en klok, mogen och en helt fantastisk person" och "En stark kvinna med otroligt mycket kompetens". Vi hade bara 30 minuter på oss att prata om hur mitt liv såg ut just nu och de drog ut på tiden så mycket de kunde för att citat igen "vi vill liksom inte att du ska gå härifrån, vi allihopa på smärtkliniken som du träffat under din tid här tycker att du utstrålar så otroligt mycket glädje och mod." Känns fint att de tycker så mycket om mig och att de tror på mig, men det är svårt ibland att ta in all deras kärlek, har så svårt att se alla deras fina ord i mig.


Mötet gick iallafall bra och när 30 minuter hade gott så frågade hela gänget om varsin kram och sedan sa vi hej då, tack och lycka till. Det kändes så sorgligt att krama om mitt team, de har verkligen hjälpt mig en bra bit på vägen. Hur jag lever med min smärta kommer alltid att vara ett ständigt arbete, men nu tackvare dem så har jag långsamt börja få tag i rätt kontakter och fått en liten knuff i rätt riktning. Så även om det kändes tungt och lite läskigt när jag gick därifrån så känns det ändå bra!

Hej då Smärtkliniken, tack för allt!

...

Av Elin - 11 november 2016 15:03


Vissa dagar är tuffare än andra. Försäkringskassan, mediciner, sjukskrivningar, läkartider, blanketter. När man efter mycket om och men försöker att ta hjälp så är det som att man får börja om från början. Varje gång.


Ännu ett fall.


Ännu ett misslyckande.




Hur många gånger måste man behöva bli påmind och känna sig svag? Hur mycket tror de att man klarar av? Bryt ihop och kom igen säger man ju och det är precis vad jag tänker att göra. Låser in mig i lägenheten för resten av dagen och tycker synd om mig själv. För just nu så vill jag inte orka. Jag vill inte vara den tjejen som alltid tänker att det kommer att ordna sig.


Det är okej att känna. Det är okej att känna. Det är okej att känna.



...

Av Elin - 9 november 2016 22:18


Ibland så är det som att en stor våg sköljer över mig med känslor. Paniken stiger, hjärtat börjar rusa och det känns som att all luft i mina lungor börjar ta slut. Jag kan knappt andas och jag tror på riktigt att jag kommer att dö.

Hat. Förtvivlan. Rädsla.

Fan!

 

read my blog in your language!

bloglovin

“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”

bloglovin

Elin heter jag, jobbar som förskollärare i Stockholm. Det som ger mig kraft är musik och de fyrbenta djuren hästarna.

Kontakta mig

elin_holmer@hotmail.com

Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.

Fråga mig

18 besvarade frågor

Sök i bloggen

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

   

   

   

   

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se